Hej då

[Luvisen]

Det är en grej jag undrar.

Folk passerar mig och Bebis och tycker han är ljuvlig. Vilket han förstås ÄR. Det säger Hej! väldigt glatt och forts sin promenad. Mkt trevligt...förutom att Bebis fattar inte det där. Han bli glad när ngn hälsar för att i nästa ögonblick börja storgråta när han märker att människan går... . Vilket Bebis iofs har rätt i att bli eftersom mötet blev på tok för kort om det var ngn man diggade. Jag visar då ngt annat vi kan göra vilket oftast funkar men det kan ta sin tid. Kan man på ngt sätt få honom att klara korta möten utan att bli förtvivlad? Folk blir lite förskräckta när de hör honom...De tror att ngt är riktigt galet...

Hej då! överlag klarar inte liten av utan sin förtvivlan. Jag måste hela tiden påminna HÖGT att personen kommer tillbaka. Inte HEJ DÅ utan Vi ses! Och då kan han lugna sig en smula.

Tycker bara min son kunde slippa sina krokodiltårar när det gäller dessa händelser. För det blir ju ganska många...

Vad tror ni?/Luvisen

[Ewa]

Öva hej då

"Hej då lampan". Släck. Tänd. "Hej lampan".
"Hej då pappa". Pappa går in i nästa rum. Pappa kommer tillbaka. "Hej pappa".
Med allting. I all oändlighet. Hej då är ett toppenuttryck att ha i vokabulären för allt möjligt som man inte har för ögonen just då. Kan man lära små ärtor, genom att också lära dem att det mesta här i livet kommer tillbaka. Snabbare än man anar 8)

[Luvisen]

Aha!

Så enkelt det kan bli...

Svårt att okomplicera saker och ting.../Luvisen

[Anna09]

Hej,

vill bara instämma i Ewas inlägg ovan. Vi har gjort så sedan hon var riktigt liten. Alltid sagt hejdå med GLADA miner och skojat när vi åkt iväg eller gått ut genom dörren.

Nu tycker hon nästan mer om att säga Hejdå till ALLT... till maten då hon är mätt, till tandborsten då vi borstat, till hundar som går förbi oss, till huset då vi går iväg till nåt, till mamma så fort mormor kommer även om mamman skall vara kvar (hon är van att jag brukar åka iväg då). Hon säger hejdå då hon vill bli av med något.

Så öva detta, det lönar sig.

[Luvisen]

Jag övade med Bebis en stund när jag först fick detta råd och då gick det ganska bra men nu bryter Bebis ihop bara jag säger ordet Hej då...

Och nu när sammanbrott sker ideligen vill jag skona honom alltför många besvikelser...Är det dumt? Ska jag envisas?

[Anna09]

Hur har ni gjort då han brutit ihop, som du skriver?

Gått tillbaka och bekräftat hans fråga?

Så hur gör du när du måste iväg och han skall vara kvar med någon annan typ pappan?

Låt honom hjälpa dig plocka ihop väska, toka till det lite med halsduk/scarf eller annat - lite skratt. Sen kan han ju sitta i famnen hos pappan och få vinka i olika fönster på balkong - mamma och pappa entusiastiska så klart. Sen får den hemmavarande parten ha nästa programpunkt förberedd i tanken att åta sig så snart vinkandet är klart. Helt naturligt liksom!

Och när du sedan kommer tillbaka kan han vinka med pappa och hjäpa till att öppna dörren och sedan skratt och en GLAD mamma som kommer tillbaka - oavsett välkomnande från Bebis. PAPPA är ju SUPERGLAD att mamma är tillbaka liksom.

Detta har du säkert redan tänkt på... ville bara för säkerhets skull.

Hur funkar det vid e-leken? Säger du inte Hejdå när du lämnar honom där?

Kram

[Luvisen]

Oj, vad mkt frågor

Då ska vi se :-k

När han brutit ihop har jag kört distraktion med social delaktighet eller à la "Kolla där! En STOR hund!"
Det funkar ok. Ibland mkt bra, ibland mindre bra.

Om det inte låter sig göras har jag bekräftat att det var ju jättetrist att X var tvungen att få precis när du tyckte det börja bli skoj. Vad dumt!
Mkt inlevelse kör jag här och det köper han kanske bäst...Jag är lite osäker för jag ser ju inte mig själv och honom utifrån...Känns så iaf.

Så hur gör du när du måste iväg och han skall vara kvar med någon annan typ pappan?

Det är väldigt sällan jag måste gå ngn stans och då säger jag Hej då väldigt glatt och raskt och GÅR. Jag kan bara hoppas att Saboterande Partner tar tag i det hela men det vet jag inte. Oftast hänger det vid dörren när jag kommer tillbaka och ser vilsna ut...

Bebis har fått sammanbrott Big Time när mormor ska gå när hon hängt med Bebis ett bra tag och då låter jag dem säga Hej då och sedan sufflerar jag att de ska gå som om det vore självklart...Samtidigt som jag försöker bekräfta Bebis känslor och sedan genast börja prova skor - för det gillar han...

E-leken fungerade några dagar för oss men sedan blev det stora gråten så då blev det mer som att binda ris till rygg... Ingen E-lek alltså... Sedan leker ju Bebis själv under dagen när han tycker och då säger jag inget speciellt . Jag har väl tänkt att det är naturligt att man kommer och går i rummen och att inte uppmärksamma honom på det. Då sitter Bebis mellan 10 till 45 min.

Vad tror du? Hur ser det ut?/L

[Anna09]

Haha, det var inte meningen att ställa massor av frågor...

Tänker att det måste vara naturligt att mamma lämnar för en stund. Varför heter han "saboterande partner"? Har jag missat nåt?

Vill inte han att dessa saker skall gå smidigt? Och inte få Bebis att må kass?

När du gått i stor stil under pompa och ståt MÅSTE han bekräfta den känslan och behålla ATTITYDEN av självklarhet, ända tills att du är tillbaka. Och då sker även detta under pompa och ståt, visst!?

Hur gör mormor när du går och Bebis är kvar med mormor? Kanske hon kan öva med dig om man säger - hon kanske mer är med på AW-noterna?

Detta är ju ingen stor sak, men ändå skönt att lösa det, visst?!

Kram

[Luvisen]

Jo visst vill lilla pappa att det ska gå smidigt och att sin son ska vara toppenglad men han får bara inte till det... Han läser BB och säger till mig. Ja,ja - nu fattar jag precis. Nu vet jag vad jag ska göra och så gör han tvärtom

Nu när förtrotsen har stora bokstäver då suckar han uppgivet och gör sen ingenting... Han tycker sin son är...tja jobbig.

Mormor är lååååångt bort fr AW fast hon läst BB och var förskolelärare en gg för länge sen... Hon blir så betagen av älsklingen så hon hör inget av vad jag säger. Och Bebis håller numera gladeligen show för en så hänförd publik att han inte hör ngt heller. . Där kan jag säga HEJ DÅ! 50 ggr högt och ingen hör mig. Jag bara går och när jag kommer tillbaka tar det ett litet tag innan Bebis hajar att jag är i närheten. Då kommer han tultande illa kvickt för att sedan återvända till sin föreställning...

Jag ska försöka träna när jag är själv med Bebis igen och se om jag får till det där rätta bemötandet av pompa och ståt...
Återkommer

Tack för lill-knuffen frammåt. Baby-steps var det ngn som sa här på forumet.../Luvisen

[Anna09]

Hej,

jag förstår att det kan vara frustrerande när de närmaste inte riktigt "hajar" tänket.

Då tycker jag att du gör ett ännu mer strålande jobb!

När han sitter själv på golvet och leker, nöjt. Säg då glatt typ "Nu måste mamma gå på toaletten och kissa, hej då. Ses snart." Han bör titta på dig och vara medveten om att du går tänker jag.

Gå sedan med ett leende på läpparna, vänd dig om utan att vänta på nickningar och medhåll - kissa MÅSTE man ju bara göra liksom och stäng dörren ljudligt på toaletten, vissla lite därinne, spola och gå sedan ut igen. Kort besök... Glatt återseende.

Så kanske jag hade börjat.

Men mormor och pappa borde ju också förstå att de kan underlätta och vara delaktiga/aktiva i att du går. Bara rikta fokus på att du går en liten stund, vinka glatt hejdå under normala omständigheter och sedan återgå till den show de hade innan...

Nåja, vill bara tipsa lite. Vet att man kan bli vilse för de enklaste saker ibland.

Stor kram på dig!

[Luvisen]

Ja men det där låter ju som ngt jag kan klara av! Jag ska prova!

Återkommer .

Stort tack för att du tar dig tid Anna09!

/L

[Anna09]

Självklart! Kan jag hjälpa är jag jätteglad!

Viktigt att vi hjälper varandra - vi ska ju precis börja med IAHP, så du får säkert gott om chanser att ge igen... hihi ... :thumbsup:

Sköt om er!



... å spring nu mycket på toa... 8)

[Luvisen]

/L

[annawahlgren]

När han brutit ihop har jag kört distraktion med social delaktighet eller à la "Kolla där! En STOR hund!" Det funkar ok. Ibland mkt bra, ibland mindre bra.

Det är ju strålande, men platsar det verkligen efter ett enkelt HEJ DÅ

Kan det vara så att du har fallit offer för prat- och förklaringssjukan Han är ju vad jag förstår rätt så liten, inte fyra-fem år Knappt mogen för förtrotsen än

Om det inte låter sig göras har jag bekräftat att det var ju jättetrist att X var tvungen att gå precis när du tyckte det började bli skoj. Vad dumt! Mkt inlevelse kör jag här och det köper han kanske bäst... Jag är lite osäker för jag ser ju inte mig själv och honom utifrån...

Det där sista var för avancerat för mig Vadå "utifrån" Och som sagt, att pakta är fint och fungerar alltid, mer eller mindre (mer beroende på övertygelse) men varför ta i så in i Norden, som om det gällde KRIS

Av någon anledning har han fått för sig att det är farligt och fel att någon går och bryter samman. Vi kan inte alltlid begripa. Men vi kan ägna oss åt lite KBT. Vad han nu än tror, är han ute och seglar, för det ÄR inte farligt eller fel att någon går efter att ha sagt HEJ DÅ. Tvärtom är det ganska naturligt, om man säger - socialt vedertaget - att folk säger HEJ DÅ och går. Så ingen big deal

Ramla inte i prat- och förklaringsf'ällan Han begriper ju inte hälften ändå Ord, ord, ord - de förslår inte långt. Med ett så pass litet barn skulle man kunna gurgla och flina och säga ingenting alls. Till samma effekt (eller bättre). Faktiskt

Är han på benen, ta honom i famnen och vinka energiskt HEJ DÅ med din hand om hans och hojta glatt, å bådas era vägnar. Bryter han samman så tar du ingen notis just då - nu handlar det om att vinka HEJ DÅ till den som går "Vi ses när vi träffas " kan man klucka, högt och ljudligt, utan att alls - just då - intressera sig för barnet och hans eventuella sammanbrott.

Sitter han i vagnen, sätt dig på huk och ta hans hand med din och vifta hej vilt med era båda och hojta HEJ DÅ likadant. Gå sedan glatt vidare, utan att babbla en massa och utan att trösta (det är ju inte precis synd om honom, om man säger).

Lilla erfarenheten - dvs när detta upprepats x antal självklara gånger - lär honom att det inte är ett skvatt farligt eller fel att någon säger HEJ DÅ och går. Han kommer att vinka och säga det själv, alldeles inom loppet av kort

[Luvisen]

Tack du kära för att du tar dig tid!

Jag har känt mig stressad när liten som nu är 14 mån började med sin tragiska gråt (som den han hade innan jag kurade honom) i kombination med näe näe näe.

Låter alldeles förträffligt om det är så här enkelt som du beskriver och passar mig ganska bra för det känns mer naturligt.

Men om liten gråter länge- ska jag fortf inte göra ngt?

Måste bara dubbelkolla för min son gråter så mkt och länge om jag inget gör och det i sin tur gör mig lite osäker...( !)

Kram på dig du rara!/Luvisen