Jag var en flitig besökare på formet/forumen för några år sedan. Jag har en väldigt harmonisk och glad 3 årig tjej som älskar livet och världen. Senaste året har tyvärr något gått galet... Vad det än är så är det bara mamma som ska göra. Mamma ska sitta i baksätet med henne i bilen, mamma ska borsta tänder, lägga henne...Ja, allt ska mamma göa. Hon blir väldigt ledsen om det inte blir så någon gång. Nu har hon dessutom börjat göra " tydligare" signaler till sin pappa t.ex. om hon leker att hon lagar mat så får han alltid mat med glas i
Medan jag får hallonsmak.... Det har aldrig varit några problem för henne att vara med farmor eller mormor eller andra, vare sig dag eller natt, men är jag den som länar blir det kabalik, likadant om jag är med då fåt t.ex. inte Mormor knyta skorna...
Jag är fullt medveten om att jag på något sätt är med och skapar detta beteende. Jag tror själv att det kan handla om att jag för 1 år sedan fick reda på att jag inte kan få fler barn, hon blev mitt enda. PÅ något undermedvetet sätt har jag projicerat min sorg på henne. Tilläggas ska att hennes pappa verkligen varit mycket med henne från första stund och att han fortfarande är den som jobbar deltid t.ex. Jag försöker också parta "bra om pappa" lite i förbifarten ibland.... När de är ensamma går det dock bra med honom!
Jag behöver hjälp med att ändra förhållningssätt/tankesätt för att hon ska kunna bli "friare" och känna samma trygghet även medf pappa. Jag måste verkligen göra något åt det här, jag vll inte se henne ledsen och förtvivlad och otrygg...
- man skall alltid lita på sin intuition så ditt orsakssamband kan säkert äga sin riktighet ....
Har flickan sett dig ledsen/upplevt din sorg? Är hon orolig för hur du mår, måste hon "bevaka ditt mående" och därför rädd att bli separerad från dig? Har du haft svårt att vara känslomässigt närvarande i samspelet med dottern? Ser hon kanske pappa som en stabilare person, en som klarar att man väljer bort honom? Om jag är rätt ute i detta kan det hjälpa att du tryggar henne i att du mår bra, är glad och inte ledsen om ni är skilda från varandra, om hon tex gör saker med pappa. Du VILL att hon skall vara hos mormor (eller vem det nu är) så att du kan göra det som är viktigt för dig .... sedan ses ni igen och då skall du och hon göra saker tillsammans (och i det samspelet är det bra om du kan ha känslomässigt fokus på det som pågår mellan er) ... barn ger alltid nya chanser och kansk är det så att flickan blivit lite otryggt anknuten till dig av någon anledning, men det går att reparera! Känslomässigt sann och tillgänglig är ledorden .....
mamma, farmor, familjehemsmamma, familjhemsfarmor, familjehemsmormor, föräldrautbildare
& Lilltufsan född feb -06