Catten78 skrev:Han börjar på stora avdelningen till hösten och där finns inget skötbord.
Till hösten är lille herr G inte ens tre år. Men nästan. Och treåringar lägger man kanske inte på skötbord utan byter på stående och gående, höll jag på att säga. Det är därför de inte har något skötbord på "stora" avdelningen. Det betyder INTE att alla "deras" treåringar är torra. Knappt ens alla deras fyraåringar, skulle jag tro.
Nuförtiden är blöjorna smidiga som trosor och det förlänger ju lätt användningen evinnerligen. Barnen ser dem som "kläder". Annat var det på den gamla usla tiden, när cellstoffen hängde som en blöt fotboll mellan benen upphängd på en svettig blöjsnibb som effektivt bidrog till röda, såriga små barnastjärtar, om man inte bytte blöja i princip oavbrutet
Catten78 skrev: Ännu mer fokus på detta blev det när kvinnan på BVC också tyckte att det var lämpligt att ta bort den nu.
Stressad var du innan, och nu kom nästa "expert" och la lök på laxen. Tycker inte BVC ska tycka så mycket, om man säger. Men det blir de tillsagda att göra. Det är inne nu med tidig potträning därför att långdraget blöjanvändande kan sätta de naturliga larmmekanismerna ur spel till slut, och då får vi kroniska sängvätare och skolbarn med blöjor till slut

En fara som har uppmärksammats i dessa felsökeriernas tidevarv. (Precis som nappknarkarna bör förmås slänga nappen innan tänderna börjar spreta.)
Det intressanta här är ju att det alltid är föräldrarna som åläggs ansvaret - och det har de ju för allt som rör barnet, men det är svårt för att inte säga omöjligt att omsätta det ansvaret i praktiken när ungen är någon annanstans. Dagispersonalen tycker naturligtvis det är jätteskönt att slippa så många blöjbyten som möjligt, helst alla. Alltså ska FÖRÄLDRARNA potträna barnet. Varför inte göra det själva, där och då
Med denna stress i varenda cell av kropp och själ går du till verket, och vad händer?
Catten78 skrev: G blev hysterisk - - - G blev jätteledsen, -- - Sen blev det bara värre. Han skrattade åt mig och kissade på golvet och skrattade och kissade. - - - så fort han har varit naken det minsta, har han kissat på golvet.
Med "skojandet" försöker han avväpna 1) dig - ta bort stressen från dig, den som plågar och irriterar dig

och därmed plågar honom; 2) sin förtvivlans vanmakt. Vanmakt är det farligaste av alla mänskliga sinnestillstånd. Det "vet" små barn. De tar till absolut alla tricks och metoder för att a) slippa hamna där (igen), b) lyckas ta sig ur vanmakten (igen), vilket är ett företag få vuxna klarar av på egen hand
Catten78 skrev:Jag har då sagt att det var dumt kiss som hamnar där och att vi får lära kisset att det ska vara i toaletten.
Ja - det där tar man till för att hindra sig själv från att förebrå barnet, alltså ICKE skuldbelägga barnet; samt om och när lilla barnet självt är kolossalt ledset och besviket över att det hann hända en "olycka". Icke tillämpbart på herr G

Ty:
Catten78 skrev:Det har blivit en trotsgrej av detta.
Extra viktigt här är att lyss till TorpSara

Trotsas det skas det högst personligen tas hand om konsekvenserna.
Catten78 skrev:En maktkamp som jag inte vill ha.
Och här ligger nyckeln. Maktkamp förutsätter två (minst) kämpar. Det blir du som måste dra dig tillbaka, och det villl jag verkligen råda dig till. Som det trotsbarn herr G är för närvarande (om han nu redan är det - tycker det är aningens tidigt

) kommer han att nyttja femtioelva andra tillfällen och situationer att trotsa i och vid; dem får du ta hand om allt eftersom (finns många tips i trotskapitlet i Barnaboken). Men kiss- och bajsavdelningen ska INTE blandas in i den lilla cirkusen. Han ska INTE behöva ifrågasätta sin egen lilla kropps funktioner i en tid då han annars drivs att ifrågasätta precis allt.
Din läxa skulle då kunna börja med att du inte säger någonting - alltså inte ens det där tjusiga "rätta" i citatet ovan. Ingenting. Stressen yttrar sig vanligen i något jag kallar styra och ställa-sjukan, och av den lider sjöar av småbarnsföräldrar i dag - oceaner av dem, faktiskt. De arma ungen får inte vara i fred en sekund - han ska leka si, prata så, prestera det, avhållas från detta. En liten älskling som i all fromhet håller på att lära sig gå ska nu peppas och stödjas och hojtas på: "Ja, kom igen, då! Kom igen! Kom igen!!!" En något äldre liten unge som tittar upp mot en husfasad och meddelar sina ömma föräldrar att därinne bor hennes hundar, som heter si och så, får ögonblickligen en mördande lektion i att 1. hon inte har några hundar, 2. hade hon det skulle de inte bo i det huset, 3. hundarna skulle säkerligen inte heta si och så, var de nu (inte) bodde någonstans, 4. man ska säga som det är och inte luras / ljuga / hitta på. ( Hört talas om fantasi, ni kära ömma

Det rätta svaret är förstås ett intresserat JAHAA

)
Catten78 skrev:Ska jag bara låta det vara eller ska jag ta bort blöjan när vi om två veckor ska åka till sommarstugan? :-k Hörde att det var en bra grej att göra det när man är borta.
(Varför i fridens dar skulle DET vara "en bra grej"

)
Din fråga är en motsägelse. Jag röstar på första avdelningen. Låt det vara

Alltihop. Håll tyst om saken. Låt honom bli sina tre år först och främst - tänk så. (Han kanske lägger bort blöjan alldeles själv dessförinnan, men det är faktiskt varken viktigt eller intressant. Det intressanta är hans sinnesro i saken.) Blöjan kvar, alltså. GLÖM hela saken. Tänk så, varenda gång ögonen far iväg mot honom när någonting är på gång i blöjan - GLÖM. Prata inte, fråga inte, kommentera inte

Bli frisk från styra och ställa-sjukan. Det går, jag lovar - om du bara kommer ihåg att hålla munnen stängd, och det gör du ju ANNARS, eller hur

Vi ska väl inte behöva sy ihop den på dig så fort lille G är i närheten
Frågar han - vilket han gör efter en tid när lugnet lägrat sig - så säg bara lite lagom lättsinnigt, i förbigående, glatt och "vanligt", utan att ens titta särskilt noga på honom (men tydligt, så han hör): "När du har blivit lite större, DÅ kan vi ta bort blöjan. Men INTE NU." Gå vidare i ditt och låt budskapet smälta in, utan förklaringar, föreläsningar, utläggningar, tyckanden, tänkanden, ord, ord, ord
Försök också i det längsta hålla fingrarna ifrån hans blöja bokstavligen. Fråga inte. Är det verkligen dags att byta blöja, så gör det bara, utan kommentarer. Men vänta i det längsta

Vi vill inte göra det onödigt svårt för honom att själv initiera saker och ting omsider
Snart ska du se hur du riktigt känner hur du tillfrisknar från både sjukdomen, den från andra överförda - stressen - och från symptomen, varav de hemskaste och tydligaste (och hörbaraste

) är 1) irritationen, 2) styra och ställa-sjukan.
Lättnad och lugn kommer i stället. Och därmed för lille G \:D/
Och sedan lyssnar du till bluna

:thumbsup:
O:)

:-({|=