Tredje natten. Det gick åt pipan...

[HelBoB]

...känns det som.

USCH. Hemsk läggning. Kväll 1 och 2 gick det som smort. 3 - 5 minuter vid läggning.

Ikväll, tredje natten, var det värsta skrikmetoden kändes det som.
Jag gick in och la henne precis som vanligt, och buffade lite (det stod i lathunden att man kunde göra det). Hon blev inte lugn av det dock, och sen var det ett evigt flängande in och ut. Buffade fast jag läst att man inte skulle. Lät bli att buffa nästa gång. Kunde inte låta bli gången efter. Ramsade HÖGT för att överrösta henne, men det verkade inte ta. Hon vänder dig om varje gång jag går ut och då ligger hon på rygg och skriker och det känns INTE bra. Då går jag in, vänder henne, lägger tillrätta, går ut ramsar. Funkar inte så bra. Ibland trasslade hon in sig i pyjamasen också och då fixade jag med det.

Efter 40 minuter, mestadels av skrik, så somnade hon till sist (med ramsan i skallen sin hoppas jag iallafall).

Jag VET. Jag sprang in och ut för mycket. Eller? Ville inte att hon skulle vara ledsen ensam. Jag har inte riktigt fått ihop det där med att man skall hjälpa barnet om det är lesdet, men man ska låta det reagera. Hur länge? Hur mycket? Det känns som om lilla stackars fröken är ett försöksobjekt, och jag är eleven som ska lära mig hur små barn skriker och vad det betyder.

Har jag pajat det nu? Hur kommer hon reagera när hon vaknar i natt, och hur ska jag agera?


/Helena

(PS. Jag la till en buffningsfråga på ett nytt topic om tredje natten också. Svara gärna här och/eller där... DS)

[liw]

Hej Helena,
Mer förtroende för lilla tösen! Både hon och du klarar det här.

Rätt, buffa som besked direkt när du lägger henne. Men därefter är det endast för att ta till vid KRIS!
Om hon vänder på sig. Låt henne ligga tills hon ber om hjälp, så länge hon är arg så kommer hon bara att snurra tillbaka till rygg igen om du provar att vända henne. Försök känna av när hon går över till att vara ledsen, för det är då hon vill ha hjälp runt för att kunna somna gott på mage.
Håll nere på trafiken in i rummet. Avvakta, skramla med annat, släpp koncentrationen på barnet. Lyssna emellanåt, går hon upp i skriket. Ramsa en vända till. Tar hon åt sig den så avvakta för en ev bekräftelseramsa. Skriker hon upp sig igen och inte alls tar åt sig ramsan gå in helt snabbt och lägg tillrätta, (använd ev solfjädern tills hon slappnat av i hela kroppen) och gå UT med ramsan.

Nej hon ska inte vara ledsen, men som sagt reagera får hon göra och hon får vara arg. Skillnaden känner du i magen. När hon är riktigt ledsen kan ingen hålla dig ifrån hennes rum.

Du har inte pajat ngt! Men kom ihåg att hon vill ha ledning av dig så försök vara konsekvent. Om/när hon vaknar inatt så kör du på som vanligt. Avakta och ge henne en chans att somna om, gör hon inte det så ge henne en ramsa "att suga på".

Lycka till!

[mammamy]

Heja Helena!! Ge inte upp, du är snart i mål!!! Hon reagerade uppenbarligen våldsamt ikväll och kanske tog du inte tillräckligt många sk baksteg (som det skrivs om så mycket här) men inte har du pajat nåt. Barnen ger oss ständigt nya chanser skriver AW, tack och lov!
Tänk på att du håller på och lär tjejen att både lugna sig och somna PÅ EGEN HAND. Detta innebär att du måste ge henne möjligheten att göra det också, dvs inte hjälpa till så mycket. (Jag har full förståelse för att det är SKITSVÅRT, men kämpa på!) Bit dig i tungan och försök avvakta tills hon går ner igen och inte längre tokvrålar eller kanske tom blir tyst och DÅ ramsar du mjukt och gärna med ett leende på munnen, det hörs om man ler när man talar , dvs meddela närvaro och beröm med bekräftelseramsan.
Lycka till inatt !!!

[HelBoB]

Nu har hon vaknat två gånger.

23:30 - vaknade. JAg gick in, vände på henne, ut ramsade. I princip så hade hon väl knappt vaknat.

00:40 - vaknade. Jag gick in, buffade (DUMMER!) med det gjorde ingen nytta. Ramsar. UT.
Sen går jag in fler gånger, vänder, ramsar, men när jag läst dessa inlägg så tänker jag att NU MÅSTE JAG VÄNTA!! Ändå lyckas jag gå in två gånger för mycket på slutet! Sista gången jag var inne hade hon inte ens vänt sig till rygg som jag ju trodde (och ville åtgärda).

Nu var det inte så jobbigt skrik så det gjorde inte så mycket, men det tog säkert 10 munuter mer än om jag låtit henne somna själv. Vill ju inte att hon ska missa att jag är HÄR, med henne. NU bet jag mig i tungan och stålsatte mig sista gången. Å ännu mer ska jag stålsätta mig nästa vaken-period (om det blir nån...).

TACK för all hjälp i natten!!!

NU (när hon somnat ordentligt) ska jag gå in och se att hon inte ligger på rygg igen. Jag tror att det var det som delvis gjorde att hon vaknade.

[JH]

Nejdå! Inte har du sabbat något! Har egetnligen inget mer att tillägga utan håller med föregående talare, men ville bara skicka lite pepp från en som nyss gick igenom tredje natten

Det BLIR bättre! Vi hade också en natt som var riktigt dålig efter att ha haft en som var bra och då trodde vi att "neeej, det funkar inte, vi har förstört, vi har vagnat för mycket nu är det köööört!", men så var det ju inte. Natten efter sov hon 10 timmar i sträck för första gången, någonsin!

Jag har nu (inne på slutet av uppföljningsveckan) äntligen lärt mig att våga avvakta ordentligt och det funkar sååå mycket bättre om man bara vågar vänta de där extra minuterna, jag lovar! Visst, hon skriker inte sådär uppgivet som hon kunde göra de första nätterna, så det är ju lättare ett avvakta nu, men jag tyckte inte att det tog mer än 4-5 nätter för den där hemska gråten att försvinna. (De nätterna var man ju såklart innen hos henne för mycket, men jag tror ändå att det är bättre än att lämna henne så ledsen). Så håll ut och våga göra baksteg hela tiden så kommer du att märka skillnad.

Kramar!!!

[HelBoB]

TAck för all peppning.

Det har hjälpt mig oerhört, och hållt mig borta från att gå in säkert 10 gånger.

Natten gick bra. vid 00:40 så tog det barar 20 minuter innan hon somnade.

Sen vaknade hon endast en gång , 03:26. Jag buffade kort (min dummer!!) men hon blev helt tyst då. Ramsade ut. Hon blev arg men jag bet ihop och väntade. Hon tystnade på två minuter. Jag tror att jag bekräftelseramsade, men jag har tydligen inte skrivit det i mina anteckningar, och då kan jag inte komma ihåg...

halv fem vaknade STORASYSTER däremot och ville leka, så det blev inte så jättemycket sömn, trots att pappa tog hand om henne. Kl 6, fick hon komma ut till mig och sova i vardagsrummet. Somnade kvart över 6. Vi ska ta itu med henne sen när kuren är över, man kan ju inte göra allt samtidigt....

kl 7:00 fick jag väcka minstingen (DET var JOOOOBBIGT för trötta mig) så det var ju fantastiskt egentligen. Inga vargtimmeproblem ännu...

Nu har jag just lagt henne för fm-luren. Först var hon helt tyst i 5 minuter, så jag trodde hon skulle somna helt utan gnäll, men sen blev det lite gnäll/skrik. KAn fortfarande inte bedöma om det är gråt eller protester, men eftersom jag vet att resultatet blir bättre om jag inte går in, så biter jag ihop.

Efter en kvart sover hon. Det är fantastiskt med dom små som är så roliga och gulliga när dom är vakna, ändå är dom nästan som vackrast när dom sover. Så nöjda och ljuvliga.

[mammamy]

Gomorron Helena!
Du måste vara dödstrött idag med så lite sömn, men snart blir det bättre! Jag tycker mig ana en hel del självinsikt i ditt sista inlägg, jag tror att en SHN-kur handlar mycket om att "kura" sig själv till att lita på barnet och våga avvakta. Jag ska ärligt talat säga att jag har otroligt svårt att avgöra om min prins är ledsen eller arg, men jag avvaktar som regel hur som helst, går mer på om han ökar eller inte går ner i intensitet. Har aldrig kunnat skilja på hans skrik vilket dom påstod på BB att man snart skulle lära sig. Bull shit säger jag, men schemat hjälper nåt oerhört i de lägena, det är bara kolla klockan så vet jag .
Jag röstar fortfarande, när det gäller dig och lillan, på att du ska skippa buffandet och bara ta till det när hon är på väg att bli hysterisk (eller du själv är det ). Din närvaro meddelar du PRECIS lika väl med ramsan i dörrspringan! Och som sagt är det ingen fara om hon somnar på rygg, de KAN ju sova så också och man kan justera det utan att riskera väcka dem efter tio minuter som sagt. (Vad jag tjatar, suck).
Jag tycker det verkar gå framåt med stormsteg för er, spännande att följa er utveckling! När det gäller den andra frågan om pappas övertagande så tycker jag ni ska satsa på att båda ska kunna göra allt. Det gör lilltjejen tryggare också och pappa är ju inte direkt främmande för henne hoppas jag? AW har skrivit att vem som helst kan lägga hemma, men borta bör det vara mamma eller pappa. Kan dock hålla med om att ni kanske ska låta det hela sätta sig rejält innan ni engagerar farmor och viktigt att hon när det sen blir aktuellt låter sig instrueras och inte börjar ta upp lillan i tid och otid.
Å' gå för allt i världen på din SPA-kväll, dina döttrar blir arga på dig om du låter bli tror jag!

[HelBoB]

Har just lagt lilla Rebecka. Det tog 10 minuter ungefär denna gång, och jag stålsatte mig (tycker jag själv). Var inne en gång när jag tyckte hon lät ledsen för att vända tillbaks henne till mage - hon vänder sig snabbt till rygg om hon är arg.

Det verkar lättare för henne att slappna av och somna om hon ligger på mage, så jag tror att det inte är helt fel.

Imorse när jag väckte henne förresten, så hade hon båda sina ben i samma pyjamas ben... Jag glömde att gå in och rätta till henne i natt efter sista "skrik/rop"-passet. Men hon verkade ju sova gott ändå.

Jag kan rekommendera andra som skall köra kuren som har barn som "krälar" i sängen att ha nattkläder som inte är för stora och som de inte trasslar in sig i. Det är bara en extra onödig sak som stör i fokuseringen på SOVA!!...

Jag är hoppfull om natten.

/Helena

[Kristin]

Hej!

ursäkta om jag skriver en liten kommentar i er diskussion.... , men det var det där du skrev om att avvakta att låta far-eller morföräldrar lägga lilla älsklingen innan rutinerna sitter (vilket de gör för oss till 95%). Jag måste erkänna att jag är lite orolig för detta. På juldagen skall jag och min sambo gå på bio och mina föräldrar skall vara barnvakt och i och med det lägga junior. Min mamma har varit skeptisk till AW från första början (inte jättemycket men några kommentarer har man ju fått höra (typ "äter han inte på natten???? JAG gav er alltid mat kl fem på morgonen.." bla bla bla).

Jag är rädd att hon kommer köra sitt eget race (som minsann fungerade på mig och min bror när vi var små [-X !). Jag tänker skriva ned exakt hur hon skall göra, men jag är VÄLDIGT OROLIG att hon kommer att ta upp honom om han skriker när han skall sova för natten. Hon tror ju att han är ledsen och måste tröstas #-o. Jag skall stå på mig, men det är svårt .

Har ni någon erfarenhet av detta?

Kram
Kristin

[mammamy]

Hej Kristin!
Styr upp morsan!!!!! Detta är DIN bebes, inte hennes, det är dina regler som gäller, basta!!! Om hon är rädd om SIN bebis, dvs du, så respekterar hon det. Kräv det av henne!!! Och be henner strunta i att metoden kommer från Anna Wahlgren, det är ju nu den metod DU använder för ditt barn och det måste ju vara det viktiga. Till sist är det ju också så att en gång är ingen gång så det blir nog ingen katastrof i vilket fall. Attityden!