Trots och yvighet

[TorpSara]

Nu såhär i trotsens andra andning känns det mesta rätt hanterbart om än tröttsamt med alla dessa oändliga upprepningar. Å andra sidan har vi ju båda hittat en bra form för saker och ting, och möts liksom på något vis mitt i alltihopa.

Men, nått jag inte kan leda oss igenom är när han blir yvig och stökig. Det blir mycket och disharmoniskt men smått och lite ogreppbart. För att exemplifiera från idag så yr han runt, kör hårt och högljutt med en bil och krockar lite hårt in i någon/något. Det fortsätter vid lunchen då han babblar, stojar och stökar och blir liksom oregerlig. Till slut havererar det och han blir arg och skriker över nått. Eller så blir jag det...
Det hela är lite som en acceleration som jag inte vet hur eller när jag ska kunna hejda. "Lugna ner dig" hjälper ju inte så värst. Kanalisera det kan jag, men ofta blir det då bara en paus mitt i allt och det är inte alltid jag hinner/kan.

[TorpSara]

Jag vet inte om det är otydligt kanske, men det är så YVIGT liksom. Stora skratt och arga röster om vartannat. Krockigt och bökigt och DUMMA TÅGET (typ) eller vad det nu kan vara. Och det går fort och är mycket, men inte nått som går att ta på eftersom varje sak i sig är för liten för att hantera känns det som. För mitt i detta är det vanliga vill/vill inte som behöver sin adekvata hantering.

Det småkokar liksom och jag bara väntar på tillfället att få bjuda riktigt motstånd så att vi får en urladdning nästan, eftersom det känns som det är vad han ber om. Idag kastade jag upp en boll om social delaktighet som han fick möjlighet att vägra (vilket jag hade förutsett) och då kunde vi ju explodera lite då och sedan var kvällen lugn. Men då hade det varit småkokande mellan 9-17

[blivandemamma]

Jag vet precis vad du menar, känner igen det otroligt mycket. Känner tyvärr också igen det här med att bemötandet blir lite "lugna ner dig", eller att det som kanaliseras ut bara blir en brejk.

Just nu är utevistelse det enda som funkar då kan han sitta i oändlighet och kolla på olika smådjur. "Titta mamma, en kille! " "En kille till!!" eller springa omkring och tjoa utan att rummet blir för litet där kan jag också utmana honom i att röra sig ordentligt. Springa massor, gräva, släpa tunga grejer, vattna mm. Då blir han trött i kroppen och kan sedan vara mer lugn och harmonisk inne. Lyssnar faktiskt bättre och kan prata på normal nivå 8) och kräver lite ensamtid. Återhämtning.

Du kanske redan gör detta

[Ewa]

Jag har detsamma med min största. Och den där yvigheten kommer alltid som värst under pollensäsong, eller sjukdom, eller trots Har fundering kring om det har med allmän olust i kroppen att göra :-k .

Yvigheten pågår likaväl utomhus i vårt fall, så det är ingen lösning, som för blivandemamma. Även om spring ute förstås är skönt för alla parter med en yvig typ.

Min kille är ju rejält sockertorsk. Vill bara ha bröd och pasta och ris och ratar proteinerna. Så det som jag märker hjälper bäst här är att minska ner kolhydraterna till ett minimum och gömma en massa proteiner i maten (ägg i smoothien och sådär). Då blir han lugnare och humöret jämnare.

Sedan utmanande små projekt som han får ta sig an, funkar också fint en stund. Men istället för att bli irriterad och tjata på honom femtielva gånger om dagen så har jag lärt mig att ge honom pauser lite här och var i vardagen, sitta och pärla plattor, legobyggen, måla, pyssla, kolla på Bolibompawebben, sätta på en skiva... något som gör att han tar sig en paus. För det gör han gärna då, när det inte är framme jämnt. Men han har fortfarande rätt svårt att styra sig själv där och armarna far och flänger som små (eller inte så små) vispar. Så där får jag gå in aktivt.

[blivandemamma]

Intressant detta faktiskt. Jag tror också på det här med socker som du säger, Ewa. Märker direkt på mina barn hur påverkade de blir av socker. Och det intressanta är ju att precis som din äldsta, så är Arvid en kolhydratjunkie. Eg jag också. Men har själv dragit ner rejält och märker att jag mår bättre så. Antagligen barnen också. Men jag har inte riktigt vågat göra det... av någon anledning. Han är väldigt förtjust i grönsaker. Äter broccoli med god aptit tex. Älskar kokt ägg (dock inte gulan ), fisk, gärna makrill i tomatsås, tonfisk, gröna bönor mm mm. Älskar smör.

Hur skall jag tänka ur kostperspektiv så att säga, om jag drar ner på kolhydraterna till barnen? Får de i sig allt de behöver ändå?

Jag upplever inte att yvigheten går över när vi är ute, tvärtom. Men jag själv kan ha lite mer överseende med det när vi är ute. Och ibland gör det så att han är lugnare inne. Men inte idag Fast jag är också väldigt trött idag, den där kombon är sådär 8)

Anna

[kiki]

Björn Hammarsjöld. Fil LIC i Biokemi och fd, barnläkare skriver om barn och lågkolhydratkost i senaste numret av LCHF magasinet.

Han menar att de ska äta samma sak som vi med mera fett, t.ex ostrulle med smör till mellanmål. Så fetta upp barnen så drar dom automatisk ner på kolisarna för dom blir inte sugna.

En kul jämförelse han gör är babysemp vs Sias, kravmärkta vaniljglass. Glassen har samma sammansättning protein/fett/kolisar som bröstmjölk och babysemp har en sammansättning som livsmedelsverket har hittat på haha, alltså bättre att ge ungen glass än baybsemp. fniss fniss


Så här säger han i slutet av sin artickel.

Vilken slutsats ska vi dra av detta?
Vi ska lära våra barn äta den kost som vi är byggda för att äta. Det vill säga mat med mycket naturligt fett, lagom med protein och så litet kolhydrater som möjligt. Både barnen och vi vuxna brukar må bäst på lågkolhydratkost. Låt bli alla lättprodukter, de ger bara kolhydrater och vatten.

Enligt min åsikt innehåller en lågkolhydratkost högst 100 gram kolhydrater om dagen, det blir lättare att hålla reda på. 8 dl Sia-glass innehåller 100 gram kolhydrater, liksom 600 gram potatis eller 400 gram pasta. Så ingenting är förbjudet att äta men ät kolhydrater med måtta. Glassen till efterrätt blir nyttigare med lika mycket vispgrädde som glass.

Genom att begränsa mängden kolhydrater till max 100 gram per dag så får de mindre barnen automatiskt en större andel kolhydrater än en vuxen, barnen ökar tillräckligt i vikt också.

Titta på ditt barn, mata det med förstånd och efter vad ögat ser. Protein och fett äter de så mycket de behöver sedan är de mätta. Kolhydrater man anpassa så att barnet väger lagom i förhållande till längden. Många barn kan behöva mer kolhydrater, feta barn behöver mindre kolhydrater. Det är enklast så.

Hur vet jag om jag eller mitt barn är lagom fet? Nyp försiktigt i huden och bukfläsket bredvid naveln. Är "nypet" mellan 0,5 och 2,5 cm är det perfekt.

Men glöm inte att det finns inte två människor på denna jord som är identiska, vi är alla olika och det ska vi vara glada över och vi bör anpassa kosten till våra individuella behov.

Så istället för att ta bort, lägg till bra fetter i maten.

/Kristina

[CiL]

Jag känner igen det, även om sonen än så länge tar lite mindre svängar och det är lättare för att vi nu är ute hela dagarna från morgon till kväll.

Jag tolkar det som att det är en slags inre energi som måste få utlopp. Livslust och frustration i kombination. Gränser som svajar och som måste testas, bubblan har blivit så stor plötsligt, skalet sitter längre ut och man måste SPRINGA för att nå gränsen numera. Samtidigt sitter det trångt på vissa ställen, som smetad på kroppen. BANG BANK DUNK SMÄLL - i sin lilla omvärldsbubbla.

Helt klart påverkar energi-intagen, men energin finns där också dagar när kolhydratintaget varit av det långsamma slaget. (Om jag inte gömde allt möjligt i närapå all mat så åt sonen bara vitt bröd, en och annan potatis - och kanelbullar som introducerades för en tid sedan.)

Jag har börjat introducera fler farliga saker och projekt. Man får koka, använda kniv, hamra in spikar. Dunklusten gick att kanalisera hyfsat till en stubbe med spik ett tag (men det var nära att ett stort treglasfönster måste testas med hammaren också...). Nu svag, långsam men riktig borrmaskin så att man kan göra hål och spika ihop plank. Lilla sparkbilen får köras in hårt på vissa ställen. Många stenar måste bäras till flaket som kan kastas i och ur. En del dunka-saker fick bli uteleksaker, de slamrar för mycket för mamma och pappa (som ändå låtsas att det är förskräckligt oväsen och fasansfulla farter när det leks utanför köket). Istället sätter mamma på hög musik eller spelar själv högt. Ofta dansar vi så det bangar i golvet. (I trotsperioder dansar många barn som gudar, har sett det flera gånger. Ljuvligt!)

Mycket balansgång, klättring, att ta sig fram över stenrösen. Långa stunder barfota. Våtdräkt för barn inköptes så att man kan leka länge i och vid kalla vatten. Får inte bara ratta båten (vi bor på ö), också gasa efter överenskommelse i knä. Får ta sig ut och in i båten också när det gungar - kan helv faliga sakor. Får större uppdrag med att bära, hämta själv, fråga okända vuxna själv, ha en peng i handen och handla. Gräva i jorden, hacka lerkockor. Dofta på allt, tvingas (av mamma) att smaka på nästan allt som växer. Daggmasken som mamma inte tyckte var lika bra - toppen.

En fådd leksak med knappar som mamma dittills inte rensat bort försvann i våras, trots att den påminde om en kär person. Får en känsla av att när man har den här energin och den kommer ut i en apparat av bara ett fingertryck så ökar frustrationen. Och jag kommer att rensa ut mer. Får en känsla av att nu är det EN typ av klossar och EN typ av kritor som behövs.

Hittade en gigantisk sandhög på ett ställe, den är ca 15 meter lång, 5 m bred och kanske två meter hög (Stora Skuggan vid getternas hage för den som bor i Stockholm). Precis i linje med sonens STORA energi. Till den går vi ibland. Skrapade ihop pengar så att vi själva kunde köpa 20 kubik sand och lägga i en egen, om än betydligt mindre, hög. Rutschkana ned (i vattnet), stora sandmassor rasar, det är mjukt men STORA SAKER händer.

Och sen ytterligare ett inköp begagnade böcker. Sonen har en kartong som vi ställt upp i köket och dekorerat som ett eget hus. Där reflekteras det och läses böcker när man inte är pigg på matlagningen. Det händer stora saker i böckernas värld också och nu vågar man läsa några av de böcker som hade hemska figurer förut.

Mitt i allt detta yviga, stora, bangiga och fartiga - en liten kyckling. Minst tio gånger om dagen. Piip piiiip och så in under mammas eller pappas tröja. Ruva mig! Jag är så liiiiiten och duuuunig, uuuullig och gul!
Är era yviga barn också pytteknyttiga?

[blivandemamma]

:thumbsup:

Känns klokt och riktigt! Man kan ju göra hemmagjord glass också. Förstås

Till lunch åt barnen hemmagjorda köttbullar av närodlad blandfärs och stekta i mycket smör, solrosfrön, gurka, tomat, paprika och kylskåpskalla kokta potatisar som stektes upp lite. Precis som du säger Kiki så gjorde fettet i maten att barnen åt MYCKET av allt, men mindre potatis!


Smööörungar

[blivandemamma]

CiL

Härligt med alla möjligheter du skapar för din pojk! Det värmer tycker jag

Och visst är det en liten kyckling här hemma med. Därför tycker jag det är extra skönt att ha honom hemma. När det blir lite pipigt och man måste vara lite hos mamma, mysa och bara vara, då finns det både tid och utrymme för en paus!

[Ewa]

Ha - kolhodrattorskar, vilda yviga och små blyga kycklingar. Ser vi ett mönster här :-k

Jag kör inte lchf. Däremot fritt från spannmål eftersom varken jag eller lilltufsan klarar det. Och det räcker rätt långt. Men vi äter mycket bönor och linser, grönsaker som växer under jord, lite potatis och lite ris också. Men inte potatismos så ofta, om det inte balanseras med rejält med annat som lockar mer bredvid. Sen känner jag själv av det Sanna Ehdin beskriver med att kolhydrater till frukost ger trötthet på eftermiddagen, så jag har bytt ut våra frukostar sedan länge mot nötter, frön, frukt och ägg. Funkar bättre för oss alla och mättnaden och humöret klarar sig också längre då.

Nu ska det ju inte bli bara en kosttråd detta, för det finns ju - som vi väl alla observerat här - andra grunder i det hela också. Och hur social men än är så märks det när det blir för mycket intryck, när han inte har klart för sig hur förväntningarna ser ut på honom och så vidare. I osäkerhet och trötthet reagerar han med yvighet. Och då är ju AWs filosofi med teater, förberedelser, rollspel, social delaktighet, paktning och att låta världen bli lite mindre understundom guld värt, tycker jag

[Eli]

Oj, så spännande att läsa om kost och yvighet då jag har en yvig och yster sexåring. Har försökt läsa idag om kost men tar tacksamt mer tips som finns hur man enkelt börjar byta ut saker.

[TorpSara]

Tack! Vad mycket bra tankar! Orsadoktorn tycker jag personligen är så nära en vanlig samhällshaverist man kan komma (jag har träffat honom mååånga gånger) men jag köper absolut tänket med mycket socker och snabba kolhydrater. Och framförallt olust (som ju också kommer med mycket socker). Vi hade det väldigt stökigt i söndags, men så pang så lade han sig i sängen med en sagoskiva och låg där i säkert en timme. I går så hade vi en jämnårig kompis på besök i samma skick och efter att ha grälat över briojärnvägen en timme så slog någon av dem på tv:n, som fredspipa. 8)

Jag tolkar det som att det är en slags inre energi som måste få utlopp. Livslust och frustration i kombination. Gränser som svajar och som måste testas, bubblan har blivit så stor plötsligt, skalet sitter längre ut och man måste SPRINGA för att nå gränsen numera. Samtidigt sitter det trångt på vissa ställen, som smetad på kroppen. BANG BANK DUNK SMÄLL - i sin lilla omvärldsbubbla.

Det var tänkvärt Cil. Någon kyckling har jag INTE. Kavatare unge har jag sällan träffat faktiskt. Men i övrigt så är det mycket som är likt.

[Sarisparis]

Mycket intressant trâd! Jag spinner vidare pâ (utom för egentliga ämnet ) matvanor!

Ewa, jag skulle gärna vilja testa din äggsmothie pâ min stora kille, tror att det skulle vara en hit för hans förmiddagshumör. Vill du dela med dig av receptet?

Annan frukostinspiration mottages tacksamt ocksâ!

[Ewa]

Jag försöker få smoothien proteinrik. Det går att använda proteinpulver också, men vi kör med ägg. Så jag brukar ta bär, frukt, kanske lite broccoli, linfröolja och 1 ägg och mixa. Antingen hallon, broccoli och avocado, eller jordgubb, mango, broccoli och banan t.ex. Kokos är också en höjdare i. Ananas, banan, mango och kokos är en lyxfavorit. Och alltså ägg och olja för extra protein och fett. Jag mixar inte i frön eller nötter, men serverar cashewnötter till smoothien. Annars går det fint att mixa i nötter och frön också.

Vår standardfrukost annars är nötmusli - en blandning av frön (solrosfrön, pumpakärnor) och nötter (valnötter, sötmandel, pecannötter...) tillsammans med lite kokos och någon frukt. Fett och protein. En liten skål håller mättnaden i många timmar.

Äggröra eller andra varianter på ägg är också smarrigt. Och tål man mjölk så är fet yoghurt (10%) toppen på att hålla både mättnad och humör. Men här är det bara pappan som tål det.

[Sarisparis]

Tack Ewa, mycket inspirerande!
Trevlig helg pâ er allihopa.