Alla frågar

[Blåsippan]

Hejsan!

Alla! frågar verkligen när våran dotter ska börja på dagis. Hon är nu 1½ år gammal och när jag säger att jag tycker det är för tidigt ja då börjar så gott som alla att berätta att det är bäst att sätta dem på dagis mellan 1 - 1½ år för då är det lättast att skola in dem osv. Bla bla bla... Ja okej okej, men kan du bara inte acceptera mitt svar utan att försöka övertala mig tänker jag då. Suck, jag och min kille undrar för oss själva varför denna dagisfråga är SÅ viktig att så gott som ALLA vi möter frågar oss om det. Nästa tanke är om de har skuldkänslor för att de själva har sina små på dagis och därför på något sätt vill att alla ska göra samma sak. Jag börjar bli trött på att ständigt försvara vår åsikt. I svaga stunder funderar jag över om det ändå är så att barnen har det så bra på dagis som alla säger och om jag skulle låta henne vara där en eller två halv dagar i veckan för att hon ska få träffa de andra barnen?
Sedan så har jag själv börjat falla i fällan att jag går här hemma bara och har tråkigt och är osysslolös. En lyxfråga... jag vet. och jag blir förbannad på mig själv för att jag inte löser mitt problem.

Jag är mycket tacksam för kommentarer från er här inne om detta jag skrivit om!

[CiL]

Ja, är detta inte underligt. Jag visste inte att dagisnormen var så stark innan jag fick barn. När vi träffade bekanta och bekantas bekanta i början och den första frågan inte var "hur går det", "hur mår ni" utan just detta om dagis, då förstod jag. Vi hade knappt hunnit få sonen innan den FÖRSTA frågan var när vi skulle lämna bort honom!

Jag har skrivit en del i detta forum om hur jag ser på majoritetens övertygelser om att dagis är det bästa och vill inte upprepa mig. Men jag blir allt mer vass i tanken...

Det är helt fel att vänta så länge som 1-1,5 år innan man sätter in barnen på institution. De anpassar sig mycket bättre om man startar i 6-månadersåldern. Då är de som mest förändringsbenägna och fortfarande helt naket positiva till allt i omvärlden, och tror att alla tillhör dem för evigt. Det är DÅ man ska sätta in dem i storgrupper. Då klagar de inte ens om personalen byts ut ett par gånger per dag!

Så för dig är det redan på tok för sent. Det är lika bra att dottern får fortsätta leva vardagen med dig.

Skämt åsido. När det börjar kännas tråkigt är det en mycket viktigare sak att fundera över än vad andra tänker om barns behov av dagis. För mig är det inte en lyxfråga. Är det mer äventyr och utmaning du behöver, mer spänning, tätare eller nya sociala kontakter?

Kanske läge att planera en räcka dagturer med tåg eller buss för korta möten med andra här på listan?

[cillus]

Hej!


Jag brukar ställa en motfråga: Vad kan dagis erbjuda som inte jag kan erbjuda bättre?
Jag har inte hittat något svar på detta ännu...


Lättast att skola in för vem då? Personal, förälder eller barn?
Som argument för det kan du svara att det är väl inte för inskolningens "lätthets" skull man sätter barn tidigt på dagis?

Jag märker på min dotter som är lite över tre år att det är först nu som hon kan uppskatta att vara hos dagmamman och leka lite även fast jag vet att hon trivs bättre hemma.

Argumentet mot att barnet skall socialisera sig: Barn kan socialisera sig med vem som helst, grannen ,anhöriga, hunden på gatan mm. Barn leker inte med varann när de är så små som din dotter, de leker bredvid varann och möjligen roas av lite liv och rörelse runt omkring, vilket de likväl kan stimuleras av i andra miljöer.
Barn gör som du lär dem att göra. Min dotter började senare hos dagmamma och är supersocial med allt och alla. Hejjar vilt och vill prata med alla vi möter. Hon är bra mycket mer social än många andra dagisbarn som skolades in vid ettårsåldern...bara för att ge ett exempel.

Sedan tror jag inte att de bara har skuldkänslor de som ifrågasätter dig, de har helt enkelt inrättat sig i ledet och följer normen som blir när majoriten gör något.

Angående din tristess...
Jag hade också tråkigt emellenåt och var rastlös (inte dottern) men eftersom jag är rätt social av mig så har jag inga problem att ragga upp kontakter om så på gatan, för att utbyta lite stunder för prat och annat.
Jag har ett stort behov av att se folk, inte alltid prata ej heller göra något, bara att det finns människor runt mig.

Jag hittade flera hemmaföräldrar på internet som jag träffade emellanåt. På öppna förskolan knöt jag kontakter med nya människor som jag sedan träffade utanför öppna förskolan.
Vi var ute och gick rätt mycket i området där jag bor. Träffade trevliga pensionärsgrannar några hus bort som visade sig ha hönshus som vi givetvis fick besöka.
Jag bjöd hem folk på lunch. Nästan ingen tackar nej till lite mat..

Precis som CiL skriver vad söker du? Spänning, nya möten, intressen, nya kontakter mm fundera på vad du behöver först. Sedan kan du fundera på hur du skall gå tillväga. Här på forumet finns det säkerligen andra som vill knyta nya kontakter! Du kan ju skriva in i profilen var du bor till att börja med.

[cillus]

Förresten du har väl läst den här tråden:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=20850

Kloka ord!

[Luvisen]

När ngn frågar kan du fråga tillbaka. Fråga dem hur barnen har de på dagis, uppriktigt. Jag gjorde det och fram kom först att dagis var alla tiders men sedan visade det sig att barnen ofta var sjuka och att konflikter inte löstes konstruktivt...och till sist slutade samtalet med att personen ångrade sig att de inte kunde se sina älsklingar mer...Där ser man

Värme /Luvisen