Hej Fanny!
Det làter som trots, ja. Med läggningen är det som med allt annat. Du fàr leda, visa, lära och hjälpa. Ge henne trygga svar kväll efter kväll, du vet hur det här med läggningen gàr till.
Sover hon i spjälsäng ännu? AW rekommenderar att man har kvar spjälsängen till efter trotsàldern. Dà är det inte sà enkelt att hoppa ur, de kan sà klart hoppa ur, men inte sà enkelt pluss att spjälsängen är hennes eget lilla trygga krypin.
När hon ropar "JAG VILL INTE SOVA ENSAM" se det dà som en fràga, ska jag sova nu, själv?
Och du gör sà rätt att svara som du gör, med attityden pà plats.
När hon kommer ut, be henne gà och lägga sig själv, utan att följa in och stoppa om. Det blir kanske kraftiga protester, men hon fattar galoppen. För om du gàr in med henne kan det bli trevlig underhàllning.
Det är mànga som läser i soffan, sà blir sängen inte en underhàllninsplats. När det är färdigläst kan ni busa och skratta er in i sovrummet, pà studs ner i säng och puss och ramsa ut.
När man är hos andra gör man det bästa ut av det... Ett av mina barn hade en mammas-attityd-är-pà-glid radar. Alltid -alltid- när vi var borta flippade läggningarna och nätterna ut. Hon kände att jag trodde pà varken mig eller henne. Sà ta pà dig attityden och ge raka svar, om du sitter inne eller utanför rummet.
Läs gärna trotskapitlet i Barnaboken, om du redan gjort det skadar det inte att göra det en gàng till.
Kram