Förberedelser för syskon

[Emmas Mamma]

Hej på er!

Då var det dags för nummer 2 i vår familj!
Den stora överraskningen väntas komma i slutet på oktober och då är vår lilla Emma 2 år. Jag skulle behöva lite råd och tips från er hur man bäst förbereder sig, sitt barn och sin familj för den "lilla" omställning som kommer att ske.
Jag har flitigt läst på i Barnaboken på vad Anna W rekommenderar; finns där mer att tänka på?

Har tyvärr sett skräck exempel på storasyskon som gått från jätte härliga ungar till små jäkel barn . Vill givetvis inte att det ska bli så hos oss - därav denna fråga redan nu,,, innan det är för sent och tiden har runnit förbi en!

En annan liten frågan när jag ändå är igång (som eg ska vara på "sova-forumet"). Vår dotter har blev kurad med shn när hon var 5 månader och sov som en stock tills hon blev ca 1år, då kom bakslaget! . Men det ordnade sig med hjälp av verktyg och ramsa, tog ca 1mån sedan dess är allt sig likt igen.
Nu till frågan!! Jag får ofta höra av andra att det finns ingen som sover så mkt som Emma och vi ska absolut inte tro att nästa barn kommer att sova lika bra/mycket osv.
Ibland undrar jag om vi bara haft tur,,,, (har ju ingen erfarenhet,,än) så hur är det med nr 2 är det lättare eller svårare??
Till saken hör att dottern sov inte alls bra fram till 5månader - det var då jag/vi tog kontakt med Anna W,,, sedan dess har allt funkat. (TACK,TACK än en gång ANNA )

[Kristin]

Nu till frågan!! Jag får ofta höra av andra att det finns ingen som sover så mkt som Emma och vi ska absolut inte tro att nästa barn kommer att sova lika bra/mycket osv.
Ibland undrar jag om vi bara haft tur,,,, (har ju ingen erfarenhet,,än) så hur är det med nr 2 är det lättare eller svårare??
Till saken hör att dottern sov inte alls bra fram till 5månader - det var då jag/vi tog kontakt med Anna W,,, sedan dess har allt funkat.

Jag har också tänkt tanken att vi har haft "tur" med vår son och att han sover bra på nätterna, men det har ju faktiskt inget med tur att göra utan hans goda sömn beror ju på ett aktivt handlande från oss föräldrars sida. Därför är jag inte det minsta nervös över barn nr 2s sömn. Vi vet ju VAD vi skall göra. Jag tänkte främst tanken INNAN vi kurade honom (vid 3 månaders ålder). Vi var så nöjda över att han bara vaknade 2 ggr per natt och ville ha mat och sov sedan sött i sing säng efter matningen. Vet inte om det har med flaskmatning att göra (har aldrig helammat, utan även gett flaska), men gott sov han mellan matpassen i alla fall och skrek ingenting. DÅ tänkte jag, vilken TUR vi har med plutten. Men, efter kurningen så är det ju tack vare oss/med hjälp av oss som han sover så gott.

Vi påbörjade kuren när plutten inte riktigt klarade av att sova över 04.00-målet (01.00-målet fixade han själv) och jag tröttnade på att gå upp 500 ggr och stoppa in nappen . Nu äter han på dagen, har ingen napp och sover sött om natten (med vissa miniundantag förstås..).


Det du talar om brukar vara SÅ vanligt bland föräldrar som inte tror att man kan hjälpa barn aktivt till god sömn. Vi "hann" läsa om SHN innan vi fick (eventuella) "problem" och det är vi jättetacksamma för. Hann liksom inte få "problem" med pluttens sömn.

Jag är hur laddad som helst att genomföra det med barn nr 2 (om vi har turen att få ett till dvs...).

Kram
Kristin

[/LO]

Grattis!!!
Ingen erfarenhet men svarar ändå.

Många barn får syskon precis när de går in i trotsåldern - 2,5-3 år. Om ett inte hanteras på ett bra sätt, så är det ju inte konstigt att det lätt går ut över lillasyskonet. Och inte minst skylls på den lilla

Du har ju svaret själv - ni hade inte tur, ni såg till att er bebis kunda sova ordentligt. Så det är snarare tur att hon fått er till föräldrar

Lycka till med magen.

/LO

[schnokie]

Hej och grattis till nr. 2

Vi väntar nr.2 vilken dag som hellst och Annelie är 22 manader. Nu är ju inte jag nagon expert men jag tror inte man kan förbereda sa mycket. Annelie klappar tex min mage och säger bebis men jag tror inte hon förstar att det verkligen är en bebis därinne.
Det är tex. först nu som jag har börjat fa tillbaka bebisgrejer fran bekanta och börjat tvätta lite kläder. Da har hon varit med och hjälpt till. "Bebis kläder" säger hon da och stoppar alvarligt in kläderna
Jag kommer köra pa AW's rad i barnaboken samt ta det lite lugnt i början. Annelie ska fa hjälpa mig (och pappa) med bebisen osv.

- och funkar inte det sa tittar jag in här igen
(fast jag läser med intresse vidare svar du far)
kram Anki

och det där med sömn är jag inte ett dugg orolig - Annelie kurades när hon var 9 manader och da sov hon jätte daligt innan. (för mig kan det inte bli värre...) Jag kommer använda verktygen fran början och nu vet jag ocksa hur jag ska kura ifall det behövs.
(känner mig som världens coolaste morsa 8) 8) )

[cillamamman]

Grattis!

Jag säger som de andra här inne. Sömnen behöver du inte bekymmra dig över-du vet hur man gör och hur man skaffar goda vanor för den lilla/e.

Vi ska också ha ett barn till i oktober , när lillebror är 2år10mån. Och som sladdis så är han ju verkligen van att få mycket uppmärksamhet. Blir sur både när katten och mellansystern någon gång vill sitta i mitt knä.

Med mina stora barn (4 år mellan dem) så upplevde jag adrig några tjuvnyp när lillan var liten (under året) och inte hade någon egen vilja. Storasyster fick vara STOR och kunna och hjälpa till. Det var svårare när lillasyster ville något annat än storasyster.

Jag tror att det är svårt att förbereda det lilla barnet, åtminstone så här tidigt, mer än att du jobbar med att få in bra rutiner för framtiden. Vad vill du att hon ska hjälpa till med? Ska hon kunna gå själv? Om du ska byta spjälsäng och vagn till henne, så gör det inte flör sent osv.

Själv ser jag fram emot att ha en kille i trotsåldern när min minsting kommer-men å andra sidan så har vi stora barn som säkert hjälper till med den ena eller den andra.

Lycka till!

[Humlan]

som förvisso fick barn relativt tätt (16 månader ca) är att låta det sista barnet anpassa sig till familjen den kommer till. Dvs ha den attityden om du förstår vad jag menar? Så blev det lite svartsjuka då inget annat förändrades än att ett till barn kom (som förvisso är nog så stort) men rent praktiskt fungerade vardagen som förut och vi körde på som innan med det mesta. Det skedde en förändring som kom naturligt, det var att vår förstfödda mer tydde sig till pappa, utan att det var uttalat men insåg ju att där fanns det mera tid över för henne. Men klagade aldrig på dagarna då vi var ensamma hon jag och lillebror. Sen följde jag tipset att komma hem från BB, la lillebror i liften mitt på golvet och hoppade över honom för att gossa med dottern. När vi pussats klart hängde jag av mig och sen frågade jag vad ska vi hitta på! Då böjde hon sig ner och såg på bebisen, tog tag i honom, lyfte upp honom (is i magen) la ner honom och skrattade. Hon pratade ju inte ännu mkt 16 månader gammal, men det sa ganska mycket ändå.
Sen hade vi en period då hon gick förbi lillebror och slog honom på huvudet (ajajajaj) med det var efter jag och lillebror varit på sjukhus för RS virus och "försvann" mitt i natten..... Sen var han ju mkt sjuk med och behövde mkt uppmärksamhet så... Men i det stora hela tror jag man ska vara som innan och låta den minsta anpassa sig, i den mån det går då såklart!

Lycka till och grattis! -Rebecca

[Emmas Mamma]

Tack för alla svar!

Skönt att höra att det inte handlar om tur (ang sovandet),,, inte för att jag eg trott det - men ibland är det skönt att få lite "feed-back" från er som talar samma språk som en själv.

Som sagt det är nog bara att låta vardagen och RUTINERNA gå på som vanligt när nytillskottet kommer.
Och som "Humlan" beskrev när hon kom hem från BB - följ Barnaboken. Konstigare än så verkar det ju inte vara,,,,

,, så bra det är med detta forumet