och Amanda döptes. Det var en mycket hektisk dag för oss alla och inte minst för Amanda. Jag hade planerat allt noga och började dagen en halvtimma tidigare än vanligt och använde mig flitigt av marginalkvartarna under dagen för att få det hela att gå ihop. Nu var Amandas pappa ganska nervös och det smittade väl av sig på vår lilla docka så hon fick inte i sig många skedar gröt till lunch.
Vid nästa mål skulle jag amma precis innan avfärd till kyrkan och det blev lite förseningar vilket medförde att jag var tvungen att avbryta henne innan hon var klar. Trots detta var hon hur snäll och glad som helst under vigseln och dopet. (Det var bara jag som tappade talförmågan när jag skulle avge mina löften…)På väg från kyrkan somnade hon som en stock i vagnen, precis som jag hade hoppats.
Sedan hade jag planerat att hon skulle ha vakentid under middagen och under pausen mellan varmrätt och dessert skulle hon få gröt och nattas. Men eftersom hon inte hade ätit sig riktigt mätt under dagen blev hon hungrig en timma ”för tidigt”. Så, till alla gästers stora glädje började bruden klä av sig. (Brudklänningar är inte direkt amningsvänliga… 
) Jag fick hänga en sjal över axlarna och smyga in Amanda därunder och amma och min nyblivna make fick mata mig för att jag inte skulle behöva äta kall mat. Detta blev bara ett roligt inslag och alla har kort på hur jag blir matad på min egen bröllopsmiddag.I pausen blev det då dags att lägga den lilla gumman för natten i ett rum intill. Det var egentligen lite för tidigt, så hon låg länge och sparkade och tittade sig omkring. Det blev dags att fortsätta med middagen så mina föräldrar tog över och gick in till henne. När jag efter en stund smet in för att se hur det gick såg jag morfar sitta och mumla för sig själv och räkna på fingrarna samtidigt som Amanda skrek protesterande. När morfar hade räknat till åtta på fingrarna hörde jag hur han började ramsa mjukt och lugnande.
Så jag smet ut igen. Under kvällen var det många som pratade om hur snäll och duktig Amanda var och då hörde jag flera gånger hur mormor stolt svarade att det beror på att Amandas mamma håller väldigt hårt på fasta rutiner med mat och sömn för henne.
Kan livet bli bättre än så här?
