Söndriga saker

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Söndriga saker

Inlägg av blivandemamma »

Hej!

Jag har ett problem som jag inte riktigt vet hur jag skall tackla. Arvid har en förmåga att ta sönder saker :? Han är väldigt hårdhänt med grejerna, rycker lite på axlarna och tycker pappa kan väl laga? :shock: Vi har inte jättemycket leksaker, men bilar är jättepoppis hos båda grabbarna. Ebbe hade kalas i helgen och fick någa godingar :D de får ju såklart dela på grejerna och turas om. Men nu är en hel del av grejerna sönder. Han har ryckt av två dörrar på traktorn, av med skopan, bilen som lät, låter inte så mycket mer :roll: , en annan bil saknar två hjul :roll: Då är det inga skitgrejer de har. Tvärtom. De grejer som de har, är fina. Verkligen.

Han gör samma sak med grejer som inte är leksaker. Idag köpte vi en liten tomte till pepparkakshuset. Jag visade hur försiktigt man fick hålla den, han skulle ta hem den och sätta den i pepparkakshuset. Istället sätter han sig vid bordet och slår den hårt i bordsskivan så den går sönder. Tycker pappa skall laga den och sen är det bra med det :shock:

Vi har visat och visat. Han VET hur man är försiktig. Han är en intelligent liten kille. Han har fått kasta saker som inte går att laga, själv lägga det i soptunnan. Vi har beklagat och berättat. Visat mm. Vad gör vi för fel? Hur lär vi honom att han måste vara rädd om sina grejer annars går de sönder?

Inser förstås att man inte kan begära hur mycket som helst av en 2,5 åring. Men det finns kanske nån med hela grejer hemma som har nåt tips? :lol:

:heart:
Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
cillus
Inlägg: 178
Blev medlem: tis 16 okt 2007, 21:26
Ort: Vaxholm

Inlägg av cillus »

Haha jag känner igen mig. Köpte en garntomte igår på en marknad. I bilen på väg hem var det i stort sett bara ett rufsigt garnnystan kvar. :D
Jag resonerar som så att det är ingen kvalitet på dagens leksaker tyärrr...
Hjulen är alltid det första som ryker, det är ju skitlätta att pilla av!
Antingen får man acceptera det eller så får man gömma saker man är rädd om.
Jag har alltid uppfattat det som att min tjej är nyfiken, vad händer om jag gör såhär? Dagens leksaker tål inte detta utforskande och experimenterande.
Sen ligger det i min personlighet att jag bryr mig inte så mycket om saker går sönder,jag värdesätter inte prylar på samam sätt som tex min sambo till hans förtret.
Jag har inga andra tips än att man VISAR hur man gör om man inte kan acceptera sakernas usla kvalitet av idag. :lol:


Sen kanske det kan vara lite trots med? Jag tänkte att han är så medveten om att pappa lagar sakerna att ni förmodligen har tagit upp detta flera gånger och gjort det till en grej?

Låt barnen vara med och laga grejjerna?
Mamma till Flicka februari 2007, Pojke född augusti 2012
Bonusmamma till flicka född 2011
Gravid, beräknad födsel oktober 2013
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Jag känner mig ocksà igen. Det är mest mellanflickan son har sönder saker. Det fina smyckeskrinet kan man inte stänga mer och inte finns det nàgon prinsessa som snurrar runt mer. Men hon bryr sig inte.

Jag tror barnen idag har för mycket leksaker (och vi har heller inte mycket, en flicka som hälsade pà sa, men var är alla leksakerna, jag pekade pà hyllen och sa; där. Hon ryckte pà axlarna och sàg lite snett pà mig :lol: ). De har inte respekt för sakerna, om nàgot gàr sönder finns det ju en annan leksak och en annan och en annan. När vi var smà hade vi ocksà mycket prylar, men inte lika mycket. Màste fràga morsan om vi hade sönder saker eller hur det var.

Om man hade haft ensamlek med leksakerna och sedan städat bort dem, kanske det hade varit bättre. Men vi har allt framme hela tiden, minus pyssel, för det vill jag ha kontroll över sà inte 2 àringen stämplar väggarna och klipper gardinerna. Pyssel är bra runt köksbordet, när mamma sitter pà forum eller pysslar med.

Man kan ocksà kanalisera. Hitta en gammal radio han kan pilla sönder, lite förstörda leksaker han kan reparera eller nàgot annat som är pillvänligt. Kanske du rent av behöver hjälp att pilla bort nàgot eller riva tyg eller ha sönder kartonger sà de fàr plats i soporna.

Du kan ocksà lägga bort de finaste och sköra leksakerna ett tag, de blir säkert lika kul om ett halvàr när pillfasonerna kanske har lugnat sig lite.

Och som cillus sa, sà är det mycket dàrlig kvalitet där ute i leksaksvärlden.

Och av en 2.5 àring kan man inte, som du säger, begära hur mycket som helst. Sà lägg undan, visa, kanalisera och akseptera.

Kram
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Ojojoj. Detta är min stora hang-up i livet. Vilket Susanne* kan intyga :lol: 8) Så här kan vi orda på lite du och jag, blivandemamma.

Min första har alltid varit rädd om saker och hängt med på vad jag visat, lett, lärt och hjälpt. Nemas problemas. Och inga jämförelser mellan barnen - jag vet - men unga fröken pilleritrillerifjonk har en pilleripillforskargen så det heter duga. ALLT ska pilleripillas och undersökas ner i minsta detalj. Ofta med resultatet att sakerna går sönder. Det var MÅNGA böcker som revs i sönder, trots att hon och jag kom överens om att hon fick ta tidningar och annat när hon ville rivpyssla. Till sist försvann böckerna. Jag hittade inget annat sätt.

Pennor och annat har aldrig funnits framme annat än när jag är med varje liten sekund. Vilket jag började släppa på, när de nu är så stora och det ritas flera timmar varje dag. Resultatet: ritstreck på tvättmaskin, stolar, tapet... Ja, jag kunde sammanbitet ta med henne i lagnings- och tvättningsarbetet. Men när min iMac är helt grön, både skärm och tangentbord, av tusch måste jag erkänna att annat än bara ett ojdå, slant ur mig. Och numer bor pennorna på väldigt betryggande avstånd när inga hökögon ser minsta rörelse.

Hela ungen har varit insmord i tandkräm, ett gäng gånger. Och allt går ju (dessvärre :roll: :lol: ) inte att låsa in. Så jag har valt vad som jag inte står ut med går sönder. Och det finns heller inte framme och tillgängligt, utan får bara utforskas tillsammans. Precis samma råd som du redan fått alltså. Och så kanaliserandet. Lilltufsan är världens i särklass bästa lökskalare. Ge henne 10 små vitlöksklyftor så har hon skalat dem på nolltid. Och som Susanne* brukar lugna mig i mina mest uppgivna stunder :lol: - det kommer bli något riktigt häftigt av en sådan mästerforskare en dag :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Bilvande mamma, ditt inlägg kunde ha varit mitt... :shock: Vi pratade om det rätt nyss, om hur allt går sönder. Eller, egentligen bara hans leksaker, men de pajar. Och miniz har så rätt tror jag. Det är för många (trots att vi också har få) och de står framme hela tiden... :? Nu har an börjat fatat så smått den senaste tiden (sista månaden) att vissa kul grejer funkar faktiskt inte längre, och går heller inte att laga. Vi har lämnat dem framme, speciellt de gamla favvisarna... Så, NU har poletten börjat trilla ner, men först nu...
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Hej igen :D

Fick så fina tips här så jag har liksom sugit på karamellen ett tag. Tycker nog att det har blivit bättre. Kanske för att vi slutat köpa sådant som vi VET går sönder. Typ coola bilar och sånt. Cars-bilarna (de små) är av bra kvalité och de har han haft ett par månader utan att de gått sönder. Sen har han blivit väldigt förtjust i briobana och bygga å greja. Går ju inte heller sönder. Nu är planen att pojkarna skall få ett gemensamt rum (idag har de varsett litet) där vi skall ha leksakerna. Och alltså bara ha några FÅ framme, nere i köket. En liten låda var. De grejerna kan man byta ut lite då och då. Och på deras rum skall det bara finnas sådant som är tåligt. Tänker jag. Jag har kastat trasiga grejer. Allt som var trasigt har Arvid och jag kastat. För jag tror lite att det blir en vardag i det där med trasiga grejer. Man vänjer sig vid att det är ok.

Sen har vi börjat handla leksaker på second hand. Bra för miljön och bra för plånboken. Han är väldigt duktig i de affärerna. Hittar en grej han vill ha och sen tar vi med den hem, han får diska den, torka och så. Därefter är han väldigt noga att den inte skall gå sönder, precis som det blir extra omsorg när det är en unik grej han hittat där och att han fått diska den :D

Så här är det lite lugnare :lol: Men att ta BORT söndriga grejer, handla mer second hand och ha färre leksaker, är en bra lösning!
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Vill bara påminna om Heliga Hyllan också :wink: :lol:

Gör man sig besväret att sätta upp en hylla högt på väggen i kök och / eller vardagsrum eller i hallen eller var man nu har en riktigt lång och ledig vägg, utan klättermöjligheter under, räddar man enkelt och smärtfritt ömtåliga respektive farliga saker undan alltför intima undersökningar. Fotogenlampa, laptop, fjärrkontroller, levande ljus, bräckliga leksaker, vackra dyrgripar som bara får klappas och duttas med försiktigt och tillsammans... Heliga Hyllan är till ständig välsignelse :lol: Därav namnet :wink:

:heart:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Stilla
Inlägg: 802
Blev medlem: tor 31 jul 2008, 16:00

Inlägg av Stilla »

Apropå heliga hyllan... vill bara utfärda en liten varning...

Vi har en sån. Trodde vi. En dag hörde jag Lilla s säga, glatt: "Mamma, jag kunde!!" "Vad var det du kunde?" "Stå på två stolar!!" och det gjorde hon. För att nå upp till den där hyllan... En liten stol uppe på en stor stol. Lilla stolens ben typ en halv cm från kanten på den stora... Jag gick fram och slog armarna om henne och lyfte ner henne, hjärtat skenade av rädsla... allt gick bra!!! men törs inte tänka på hur illa det kunde ha gått... Vete 17 hur hon tog sig upp!!! men stolt var hon...
Och jag kan tillägga att jag var stolt också, som inte skrek och rusade in och skrämde henne... Har läst så mycket här och försökt lära mig "ojdå-mentaliteten", tack tack tack för det!!!
Tror och hoppas att vi numera är överens om att det är bättre att be om hjälp om man vill nå något högt upp...
:heart: Lilla s och Stora S :heart:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:lol: :heart: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Jannah
Inlägg: 109
Blev medlem: tis 24 jun 2008, 14:41
Ort: Göteborg

Inlägg av Jannah »

Har tyvärr inga tips... det har inte hänt här ännu :D Men jag förfarar att dte kommer hända då min lilla tjej är en riktig forskare!
Stilla skrev:Apropå heliga hyllan... vill bara utfärda en liten varning...

Vi har en sån. Trodde vi. En dag hörde jag Lilla s säga, glatt: "Mamma, jag kunde!!" "Vad var det du kunde?" "Stå på två stolar!!" och det gjorde hon. För att nå upp till den där hyllan... En liten stol uppe på en stor stol. Lilla stolens ben typ en halv cm från kanten på den stora... Jag gick fram och slog armarna om henne och lyfte ner henne, hjärtat skenade av rädsla... allt gick bra!!! men törs inte tänka på hur illa det kunde ha gått... Vete 17 hur hon tog sig upp!!! men stolt var hon...
Och jag kan tillägga att jag var stolt också, som inte skrek och rusade in och skrämde henne... Har läst så mycket här och försökt lära mig "ojdå-mentaliteten", tack tack tack för det!!!
Tror och hoppas att vi numera är överens om att det är bättre att be om hjälp om man vill nå något högt upp...
Oh my!! Vilken underbar unge haha
:heart: Mamma till Yasmine :heart: 15 September 2008 :heart:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

Stilla skrev: Och jag kan tillägga att jag var stolt också, som inte skrek och rusade in och skrämde henne... Har läst så mycket här och försökt lära mig "ojdå-mentaliteten", tack tack tack för det!!!
:D UNDERBART :wink: :lol: :heart: :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Stilla
Inlägg: 802
Blev medlem: tor 31 jul 2008, 16:00

Inlägg av Stilla »

Jannah skrev: Oh my!! Vilken underbar unge haha
:D Ja visst är det underbart med kreativa barn! Men man får svälja ner hjärtat från halsgropen med jämna mellanrum... :shock: :wink: :lol:
:heart: Lilla s och Stora S :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"