Till att börja med vill jag tacka för att ni finns. Det var min fru som ville att vi skulle prova detta med SHN-kuren när vår Alfred var ca 6 mån. Nu ska han snart fylla tre år och har hela tiden sovit hela nätterna utan minsta knyst. Han sover från sju till sju. Våra vänner och bekanta tror inte sina öron. 8)
Men nu har det börjat strula. Det började, som det väl ofta gör, med att han lärde sig klättra ur spjälsängen. Detta var tidigt i höstas. I början var det inget större problem, men det eskalerade och för några veckor sedan var det katastrof med spring tio gånger per natt. Minst. Lägg där till att han är blöjfri sedan ett tag och ibland vill kissa när han kommer upp.
Sedan katastrofläget för några veckor sedan har vi vidtagit åtgärder. Det första var att bygga på spjälsängen. Vi hade såna där smala tavelhyllor från Ikea liggande (de kostar väl 25 kr styck) så jag spikade på dem runt sängen. Alfred var med förstås och tyckte det var kul. Det blev ca sju-åtta cm högre. Men inte hjälpte det. Han svingade sig över. Och så blev det ännu en katastrofnatt.
Nästa dag preparerade jag - och Alfred - med riktiga hyllplan runt om så att det totalt blev nästan tjugo cm högre än tidigare. Och nu var det kört för vår lille nattklättrare. Men tro inte att det blev lugnt för det. Det har väl kanske två veckor sedan och sedan dess har kissandet tilltagit i stället. Han vet att vi kommer om han säger att han vill kissa. Så nu ska det kissas tre gånger per natt.
Första gången är precis efter läggning. Vi har tidigare haft en strategi som funkat bra, att vid tandborstningen helt sonika dra ner byxorna och sätta honom på muggen - då har han i princip alltid kissat. Men nu har han kommit på att han ska hålla sig. Så det första som händer när vi lagt ner honom och gått ut med ramsan är att han ropar "Jag är kissnööööödiiiiiiig!!!" Ok. Vi kissar.
Sen går det några timmar, tills vi lagom hunnit somna. Då är det dags igen. Och sen en gång på morgonen också.
Vi börjar bli lite desperata. Ingen av oss har sovit en hel natt på några månader och det är inte ett läge som vi är vana vid. Jag har letat runt på forumet och hittat en del som tangerar vårat problem, men jag tyckte inte det passade in riktigt ändå.
Jag ska ge er lite mer bakgrundsfakta. Sånt som funkar och sånt som inte funkar. Sånt som vi gör rätt och sånt som vi gör fel.
Skrattet till gonattet.
RÄTT: Det är GAPSKRATT i en kvart varje kväll. Funkar klockrent.
FEL: Vi busar mycket i vår säng och drar möjligen ut på det lite för länge inne i hans rum. Vi brukar avsluta med ett par sånger och lite bus kring mörkläggningen (persienner o rullgardin).Mörkläggning.
RÄTT: Det är kolsvart i hans rum. FEL: Han har kommit på att han inte vill ha kolsvart. "Jag vill inte ha så mycket mörkt" kan han ropa. Han har haft lite mardrömmar också ("Den där gubben vill ta mig!"), så vi har börjat ha en lampa tänt i rummet utanför hans och dörren på glänt. Ja, vi vet. Det är så fel så fel så fel!!! Men vad gör man...Ramsan.
RÄTT: Vi säger ramsan med attityd och stöd långt ner i magen, precis som man ska. För det mesta... FEL: Jag vet inte. Ibland känns det som att det är att kasta bensin på elden. Det blir bara värre när man börjar ramsa. Och då blir man osäker och har svårare att hitta rätt attityd. Lägg också till att man (i alla fall jag) har svårt att behålla tålamodet när det är mitt i natten och man inte får sova I NATT HELLER.För övrigt leker de ute på dagis både förmiddag och eftermiddag de flesta dagar. Hemma försöker vi involvera Alfred i hemarbetet och han tycker nästan alltid att det är jättekul att hjälpa till.
Vi har ingen dagslur kvar utan vill att han ska sova 19.00-7.30.
Jag ska också säga att vi körde en minikur förra veckan, men det blev ingen större skillnad. Det gick skapligt någon natt, men kissandet fortsatte.
Så nu står vi här... Alltså, vi vet ju, som framgår, en del saker som vi gör fel. Förmodligen är det hälften vunnet bara att jag sätter mig ner och skriver det här, men om någon vill komma med några goda råd på vägen så är vi bara så tacksamma!
Ha det så gott så länge!
Alfreds pappa
Anders
. 
. Eftersom han varit en säker sovare under två års tid har vi knappt använt oss av ramsan, annat än när vi gått ut efter läggningen. Den känns inte längre som ett effektivt verktyg, vi har förverkat det?! 