Snälla hjälp oss med sömntips för en kille på 26 månader!

[Bestla]

Hej.
Då en kompis just nu kurar sitt barn och det verkar fungera utmärkt så söker även jag mig hit.
Vi har en son som fyllde två i september. Han sover i sin växasäng i vårt sovrum.
Problemen är följande:
Jag, mamman, kan inte natta honom. Av någon anledning förknippar han mig med lek och kel och vill inte alls förstå att det är sova som gäller när jag försöker ta vid.
Pappan lägger honom vid 20:00. Han har fått välling en halvtimme innan och äter alltid den med god aptit. Han sover sen gott tills midnatt ungefär, då han kryper över till oss i vår säng. Sen startar ett evigt stökande, buffande och snurrande. Att lägga tillbaka honom i hans egen säng fungerar inte alls, han kommer bara tillbaka.
Ibland somnar han gott när han krypit över till oss, dessa nätter är guld värda och familjen vaknar utsövda och det är mysigt att ha honom hos oss.
Men allt oftare tycks det vara så att han tycks ha haft mardrömmar eller nåt, han är väldigt upprörd och vill inte alls somna om.

Vad kan vi göra?

[Elle]

Hej Bestla och varmt välkommen till Forumet

Först och främst så läs runt här på Forumet och sedan SHN-boken och fundera över om SHN-kuren passar er. Jag citerar miar70´s svar i en annan tråd som handlade om en familj med liknande problem som era:

Det första rådet jag vill ge er är att återinföra spjälisen, och det säger jag av egen erfarenhet. Med ett av barnen hade jag för brått att ta bort spjälisen, främst av det skäl du också anger; hon var stor och lång. Det tog väl en par veckor innan vi hade full cirkus och jag insåg att hon faktiskt ville och behövde ha sin gamla spjälis. Hon var ungefär 2½ vid det här tillfället, och hade sen sin spjälis tills hon var nästan fyra. Min yngsta fyller tre om två veckor, är 98 cm lång och väger 16 kilo och sover som en prinsessa i sin spjälsäng. Visst kan hon klättra ur den, men det har hon gjort bara enstaka gånger.Hon får ha den kvar till trotsen är över och förbi, nästa höst räknar vi med att få köpa en växasäng Jag tror det oftast är vi vuxna som har brått att byta säng, för fick barnen själva bestämma skulle de ha kvar sina spjälsängar mycket längre.

Annars följer man kuren precis som för yngre barn, ingen buff och oftast heller ingen solfjäder, AW skriver såhär:

Fungerar Sova hela natten-kuren på äldre barn?

Ja. Slopa buffningen. (Om lilla ungen inte är van vid att buffas, får hon eller han förmodligen slag av dylik behandling!) Lägg distinkt tillrätta, antingen enligt Lathunden eller så som du vet att barnet brukar tycka om att ligga, och håll på plats med "solfjädern" i ca tio sekunder. (Det kan behövas mer, och förstås särskilt första gången. Den lilla ska bli sömntung i kroppen men inte hinna somna.) Säg ingenting Exclamation Tryck till avslutningsvis och gå ut med ramsan. Fortsätt med ramsan bort från dörren och gör andra ljud i huset, som inte har med barnet att göra. För påminnelser och bekräftelser därefter: följ kuren.

Ännu större barn, då?

För det första: behåll spjälsängen eller återinför den. Två- treåringar är för små för att ligga i öppna landskap. De tar sig ur, inte nödvändigtvis för att de längtar efter sina dagars ömma upphov utan för att de inte vet var de hör hemma längre. De saknar sin kära gamla säng, som var deras trygga "rum". De blir så innerligt glada när de får den tillbaka. Vänta med ökensäng till åtminstone efter trotsåldern! Kör sedan kuren. Lägg tillrätta enligt ovan. Träna in en effektiv ramsa. Pratar barnet och ropar ord, upprepa ramsan utifrån i glatt orubblig evighet à la goddag-yxskaft - lika många gånger som barnet kör sina diverse tricks (frågor), och en gång till.

Folk i tre-fyra-fem-sexårsåldern ska överhuvudtaget inte tillåtas gå ur sängen!

Gärna ligga i mörkret och ha tråkigt, men inte gå ur den. Sätt dig på en stol i dörröppningen, så att barnet ser dig, och läs en tidning eller en bok eller sticka eller skriv eller gör vad som helst som inte har med barnet att göra. Din verksamhet ska tyckas kräva din totala uppmärksamhet. Titta inte inåt barnet och säg ingenting. Vid minsta rörelse i lilla sänghalmen sätter du stopp med en barsk, punktsättande ramsa. Hinner barnet upp, hinner det i alla fall inte ut! Hugg den lilla optimisten direkt, led snabbt tillbaka till sängen, tryck till utan ord och gå ut med ramsan. Upprepa lugnt.


Jag tror ni gör rätt i att börja med tösens sömn, tänk på att det kan ta lite längre tid med ett äldre barn och se till att vara pålästa och trygga i det ni gör innan ni kör igång!

Kram Mia

Så läs på, fundera och återkom så bollar vi vidare
Elle