Hej på er! Nu skriver jag hit för att åter igen för att få era råd.
Det sista 2 veckorna har Hanna tenderat att vakna på nätterna. Inte varje natt men någon/några gånger varje vecka. Alltså betydligt oftare än vad jag är van vid. Oftast runt 1 tiden på natten! Hon har under en så lååång period sovit nätterna igenom utan att behöva hjälp så nu när hon plötsligt vaknar blir jag helt ställd!
Jag trodde till en början att hon vaknade för att hon drömt något. När hon vaknar gråter hon och låter uppriktigt ledsen. Jag har läst mig till att jag då snabbt skall gå in och lugna, utan att först ramsa utanför. Lägga tillrätta, lugna och gå ut med ramsan. Hon blir lugn när jag finns inne vid hennes sida men börjar gråta/fråga/skrika i samma ögonblick som hon inser att jag är på väg ut ur rummet.
Vissa gånger har jag därför stått kvar med solfjädern tills hon somnat och smugit ut för att jag INTE vill riskera att hon börjar om igen...
Ikväll hände ett annat, helt nytt senario!
När jag skulle lägga henne blev hon jätteledsen och/eller arg, ville inte ha sin välling utan bara grät. Jag försökte skojja och så men hon var INTE mottaglig så jag sa helt enkelt ok då struntar vi i vällingen och så får du sova med en gång istället. Vi gjorde som vanligt och jag lade henne i sängen. Det var inte skratt ner i sängen utan gråt... 
Jag gjorde som vanligt och ramsade ut glatt och hurtigt. Hon tog nog ca 15 minuter på sig innan hon lugnade ner sig och tillslut somnade. Däremellan ramsade jag utanför dörren vid 1 tillfälle.
Efter bara 1 timme vaknade hon och grät. Jag ramsade utanför dörren och avvaktade. Det hela eskalerade och hon blev ledsen istället för lugn. Jag gick då in och lade tillrätta, väntade tills hon var sömntung och ramsade ut. OWUAAA, vad hon tog i, om en lite unge på 15 månader kan bli skogstokig :-s så var det precis vad hon blev.
(Så kom då den dreglande orosvargen och knackade på mammas axel...
hmmm, hon kanske är hungrig i alla fall. Dessutom är hon lite snorig och igår hade hon feber så jag tänkte att hon behöver nog ha nässpray!) Jag värmde lite ny välling och gick in igen, tände myslampan och gav nässpray (under protest) erbjöd välling som hon inte ville ha
och lade sedan tillrätta igen enligt konstens alla regler, ramsade mig ut och då tog hon ny fart... ](*,), arg som ett bi!!!Jag beslöt mig ialla fall för att nu hade hon det bra och nu fick hon vara arg för sig själv för jag hade massor att göra... Diska, dammsuga osv. Hon skrek, grät, skrek och grät i ca 5 minuter, sedan lugnade hon ner sig och jag bekräftade då med en lugn och trygg ramsa. BIG MISSTAKE, ny fart och nya skrik #-o ! Efter ytterligare nästan 10!!! minuter var det tyst och jag tolkade det som att hon äntligen accepterat att nu skall hon sova. Nu fick hon inte någon ny ramsa... Jag vågade helt enkelt inte riskera ännu ett utbrott.
Nu till min fråga/mina frågor: Har jag agerat rätt tror ni? Har jag vant henne vid att jag alltid kommer in till henne när hon vaknar och sedan stannar jag där tills hon somnar om? Hur bryter jag mönstret? Vad skall jag göra om hon vaknar om 1 timme igen?
Känner mig egentligen inte tveksam och osäker, utan är väldigt självklar i attityden, men jag vet inte riktigt hur jag skall bete mig när min annars så snälla 12-timmars sovande unge plötsligt blivit ett litet nattmonster.
Jag sätter mig här framför datorn och väntar på era kloka råd!
Kramisar från en något förvirrad Cilla 8-[
Vid uppvak; ramsa genast en glad och hurtig ramsa som talar om att allt är ok. Gå inte in. Du har nu gjort det till en vana att gå in, och Hanna förväntar sig det. Därför kommer hon säkert att bli mer eller mindre skogstokig den första och kanske andra natten. Det får hon bli. Gör gärna husljud som talar om att du inte har lust att lyssna på hennes svärande. 
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån