
Välkommen är du

Om jag inte sagt det förut
othelia skrev: Vi har alltså en 2,5 åring som sovit rätt bra en längre tid. I vår flyttade vi till nytt hem och samtidigt föddes hans lillasyster. Trots dessa förändringar fortsatte han att sova bra. Även direkt i det nya huset.
Sovit "rätt bra", säger du - han är alltså inte kurad?
Stora förändringar har timat. Små barns reaktioner är ofta fördröjda. Man (barnet) kan vara på "utflykt", man kan få en ny "besökare" i flocken när man nu är där på resa... Och så begriper man plötsligt och till slut att detta nya, den här "utflykten" är något som gäller permanent, tydligen - man åker inte hem igen - och då måste man skriva om sin karta, om man säger. (Det gäller ju oss alla vid förändringar av vilket slag de vara månde.)
Så sömnen kan bli orolig. Annat kan också gå i strejk under en övergångsperiod som denna. Extra viktigt är då att GLÄDJEN får komma till tals

Glädjen över det nya hemmet, glädjen över lillasyster, glädjen över det nya, goda livet. Försumma inte att varje dag förmedla din / er egen glädje över alla dessa det nya livets håvor

Troll av oro spricker i solsken. Glöm aldrig att han ska ha sig minst ett gott skratt om dagen (och det ska du också ta dig

)
othelia skrev: Problemet som vi har nu är att han vaknar många ggr på nätterna. --- Känns som om vi försökt med allt. --- Det är inte det att han vaknar (ifall han nu gör det) på natten utan det att han inte går att trösta. Han bara skriker och skriker.
Han ska inte tröstas. Han ska LUGNAS. Det är inte synd om honom, och tror han det ska du ta det ur honom. Små barn ska njutas, och njuta själva

Se hans skrik som frågor, inte missnöjesyttringar. Ge de för honom nöjaktiga svaren. Vilket betyder, skulle jag föreslå, en liten minikur. Där ni inte "försöker allt" utan vet exakt vad ni gör och varför. Införskaffa Internationella Sova hela natten, läs och ta till er
chokladkaninen skrev: Det finns nåt som heter nattskräck, när barnet är okontaktbart
Begreppet nattsträck är en modefluga som används som diagnos numera. Och som jag personligen tar starkt avstånd ifrån. "Nattskräck" indikerar att (vissa) barn skulle vara rädda för själva natten. Så är det naturligtvis inte. Gud la mörker över jorden om natten och både människor och djur gick till vila; sådan var tanken, och sådan är praktiken. Vi vill alla kunna sova lugnt på nätterna. Barn är inga undantag.
Mardrömmar kan man ha, och okontaktbar kan man vara (när man egentligen sover), men även detta koppel av vargar kan lätt låta sig jagas på porten och skjutas. Det du / ni ska förmedla är den totala SÄKERHETEN - på detta nya ställe

Det kan ni med hjälp av 1) envetet tålamod, 2) skattet-till-go'nattet, 3) social delaktighet om dagarna (inte minst kring lillasyster), 4) er egen lugna glädje, som inger trygghet och förvissning som fasta punkter på lilla älsklingens nya karta
chokladkaninen skrev: Om det är det ni har problem med så avhjälps det med lite mer sömn över dygnet.
Ja - 13 tim/dygn ska han ha, Omgivna av glädje vid såväl läggning som uppvak och återseende \:D/
O:)
