Omkurning av hysterisk 15-månaders

[annali]

Hej!

Ursäkta att jag gör en ny tråd, men jag hittar inte den gamla som skapades för ett bra tag sen, då vi kurade vår 8 månader gamla son. Nu är han 15 månader, och vi skulle behöva lite hjälp.

Vi lyckades kura framgångsrikt då, för flera månader sedan. Sedan sov han perfekt i ca ett halvår, innan det gick snett någonstans.

Nu känner vi att vi vill börja om! Vi vet bara inte riktigt hur, för vår son är ju helt annorlunda nu än förra gången - kan gå, och ställer sig därmed upp i sängen etc. Numera blir han totalt hysterisk så fort vi lämnar rummet, och då menar jag verkligen hysterisk - han står upp och "skakar galler" i spjälsängen, och kan till slut inte sluta skrika. Han börjar hosta och är nära att kräkas. Det känns inte som läge att buffa honom nu när han är så stor. Han vill heller inte bli solfjädrad - vi har provat och det verkar bara stressa upp honom.

Vår plan är istället följande:
- skrattet till gonattet som bara den
- busa ända in i sängen i ett mörklagt och förberett rum
- inte lägga ned honom eller solfjädra, utan bara ställa i sängen så att han inte känner sig tvingad
- ramsa oss ut
- sitta utanför rummet med dörren på glänt och fortsätta ramsa tills han lyssnar

Fråga:
Låter detta som en vettig plan? Hur ska vi bemöta eventuell hysteri?

Tacksamma för feedback!

[Nancy]

Vår plan är istället följande:
- skrattet till gonattet som bara den
- busa ända in i sängen i ett mörklagt och förberett rum
- inte lägga ned honom eller solfjädra, utan bara ställa i sängen så att han inte känner sig tvingad
- ramsa oss ut
- sitta utanför rummet med dörren på glänt och fortsätta ramsa tills han lyssnar

Fråga:
Låter detta som en vettig plan? Hur ska vi bemöta eventuell hysteri?

Tacksamma för feedback!

Hej

Jag tycker att det låter som en bra plan :thumbsup: Vet inte riktigt hur du menar med "hysterisk" men det tror jag inte att nån blir i första taget. Ge klara och tydliga besked bara och stå för det i handling så ordnar det sig.

Gillar din formulering "ramsa tills han lyssnar" Det är ju precis det som är tanken (inte nödvändigtvis "tystnar" som man kanske tror) :thumbsup: Viktigt dock att backa sen när dialogen väl upprättats men det har du säkert koll på.

Lite tips utöver:
tänka på hur man bemöter ev "gnäll" då barnet är vaket
mycket skoj och bus och delaktighet i vaket tillstånd
supermegaroligt godmorgon

Hälsningar från Nancy

[annali]

Tack för svar! Då kör vi på vår plan, och ska såklart inte glömma morgonskrattet.

Det här med att han blir hysterisk är något nytt, och det är väl därför vi inte riktigt vet hur vi ska bemöta det... Vi har hört honom skrika både länge och mycket, inte minst eftersom han hade kolik som liten, men nu är det verkligen som om han blir superarg på minsta lilla som inte går hans väg, och skriker snabbt upp sig så att han liksom inte kan sluta, och efter en stund hostar han väldigt och vi tror att han ska kräka.

Såklart hoppas vi att du har rätt i att det inte kommer att hända, och säkert är sannolikheten mindre om vi inte oroar oss för att det ska bli så, men samtidigt skulle det kännas bra att få lite vägledning i hur vi ska bete oss OM han trots allt ställer sig och skakar galler och skriker på det sättet(?).

På torsdag kväll börjar vi.

Anna

[TorpSara]

men nu är det verkligen som om han blir superarg på minsta lilla som inte går hans väg, och skriker snabbt upp sig så att han liksom inte kan sluta, och efter en stund hostar han väldigt och vi tror att han ska kräka.

Mmm, känns igen. Det gör Edvard också när han blir heligt förbannad på sina värdelösa eländiga och undermåliga föräldrar. I den åldern du refererar till så kunde det tex bero på att man inte fick äta på blöjan eller avsmaka äcklet i papperskorgen på stan. Jag brukar oftast ta det för vad det är. Ilska och frustration, som jag ofta kan hjälpa honom att lösa, men långt i från alltid och de gångerna vet jag bäst i att låta bli att försöka.

[annali]

Arvid blir också arg som bara den och det var inget problem när vi kurade förra gången. Nu är det som om han tror att vi ska lämna honom att dö! Hur bemöter vi det beteendet om det kommer under första kurkvällen? Är det bara till att fortsätta ramsa och hoppas på att han kommer lyssna så småningom (även om det skulle ta timmar???), eller finns det fall då det är bättre att gå in?

T ex om han skriker så att han kräks, då vill vi ju inte bara torka kräket och sen fortsätta ramsa - det är väl inte rimligt? Eller är alla skrik ok?

Det skulle vara skönt att få ett konkret råd. Jag vet att man kan komma långt med attityden, det har vi gjort förr, men om vi inte får stopp på detta rädda panikskrik, vad är då rätt väg att gå?

Anna

[TorpSara]

Det kommer inte att ta timmar.
Han tror inte att du ska lämna honom, då låter de ledsna. Han är arg och frustrerad och förvirrad, det är annt och kan bemötas med lugn och saklighet.
Han ska för den sakens skull inte lämnas så upprörd så han kräks. Har det hänt? (Ed har enstaka tillfällen skrikit sig till en hostning av typen som låter som att de ska kräkas, men det är mer halsen som sätter stopp.) Innan det går dit hän ska ni lugna med andra verktyg.
Är det panikskrik så solfjädra. Är det förbannade 100dbl-skrik så avvakta. Lyssna så hör du nog skillnaden och kom ihåg att inte föra över dina egna vargar om sova och läggning på honom. Hans ilskeskrik betyder inget annat för att han är i sängen och det är kväll. Är de samma som på dagtid så är det samma. Förstår du vad jag är ute efter?

[annali]

Hej igen!

Nu har vi kört några nätter, med varierande resultat. (Dock är det bättre än innan vi började kura.) Han somnar på kvällen efter 10-40 minuter, vissa kvällar har han vaknat igen efter bara en stund och då kan det ta lång tid för honom att somna igen... När han verkat hysterisk istället för ledsen eller arg, har vi gått in igen och solfjädrat. Han blir lugn omedelbart av att solfjädras, men när vi går ut sätter han igång direkt igen.

I början av kvällen känns det som att han lyssnar på ramsan, men om han ändå inte somnar då verkar han efter ett tag mer bli arg av den...? Ibland har jag tänkt att vi kanske ramsat för mycket, men samtidigt vill man ju ramsa när det känns som han är mottaglig för det.

Dagarna funkar jättebra, han äter mycket och skrattar gott på kvällen. Dock blir han ledsen så fort vi skrattar oss in i hans rum för läggning, och det känns ju då som att han fortfarande förknippar läggningen med något "ont". Hoppas att detta är något som rättar till sig med tiden.

Det blev visserligen inga regelrätta frågor, men det skulle vara skönt med en kommentar ändå...

Tack för hjälpen.