Vi började kura vår nu 1 år gamla dotter när hon var 7 månader. Det tog ett tag att få till natten men till slut sov hon 11-11.5 timmar per natt.
Skrev för några veckor sedan att dagslurarna inte funkar. Hon blir helt "hysteriskt". Fick svar av Anna Wahlgren att vi skulle ta bort ett sovpass och att hysteriskt är barnet först när det spyr eller svimmar.
Vårt nya schema har väl funkat sådär. Hon är i alla fall inte lika frustrerad,
men på morgon och lunch sovpasset sover hon max 20 min per gång och gråter sedan och är jätteledsen. Vi tar då upp henne tidigare och hon vill då bli buren och fortsätter vara ledsen i kanske 10 min. Att få henne att somna om är inte att tänka på.
Nu är saken den att vi har varit på semester i tre nätter i en lyhörd liten stuga med en annan familj med bebis och där var vi tvugna att springa in till henne flera ggr per natt för att få henne att somna om utan att väcka hela huset. ( hon sover oroligt borta).Det här verkar ha st'ällt till det rejält.
Min man är pappaledig sedan i maj och det har funkat jättebra, men de senaste 2 veckorna (när jag haft semester) har hon varit extremt mammig. Det har hon aldrig varit förut.Hon verkar allmänt i väldigt behov av närhet.
Nu till det stora problemet.
Sedan vi kom hem från semestern har hon skrikit helt hysteriskt. Så fort vi går in och solfjädrar och/eller buffar blir hon tyst. Men direkt när vi släpper börjar hon skrika igen. Det har tagit 1h att få henne att somna på kvällen och 1,5-2h på natten. Skulle vi stå och solfjädra i 15 min kanske så skulle hon somna. Men vi vill ju inte förstöra det vi byggt upp genom att vara inne för mycket. Så nu går det bara runt runt. Vi väntar med att gå in tills det är nödvändigt solfjädrar, ramsar. Låter henne vara. ramsar igen. Buffar, solfjädrar, ramsar.
I förrgår och i kväll skrek hon så mycket att hon kräktes upp all vällig i sängen. Och då har jag ändå gått in och lugnat henne några minuter innan. Hon är inte magsjuk. När vi städat upp har vi gett en ny omgång välling som hon slukat.
Hon har alltid protesterat sig till sömns mer eller mindre sedan vi började kuren men somnat själv till slut. Hon har aldrig jollrat sig till sömns. De
gånger hon vaknat på natten har hon oftast somnat om själv de senaste två-tre månaderna.
Jag vet inte om jag misstolkat SHN-kuren men som jag förstått ska man gå in och lugna, eventuellt buffa, solfjädra och ramsa men inte stanna kvar tills barnet somnat och det ska inte vara nån trafik in och ut.
Jag har läst i forumet att får man ett bakslag kan man behöva backa några steg och göra lite mer som i början av kuren.
Vi har vekligen trott på oss själva och på kuren men de senaste dagarna har fått mig att känna mig som världens sämsta mamma.Jag känner att jag inte riktigt vet hur jag ska tolka boken. Det värsta man kan göra är att gå in för ofta och det andra värsta är om barnet blir ledset. Känner mig frustrerad och arg på mig själv som utsätter henne för det här. Känns som att jag håller på och laborerar med henne. Nu vet jag varken in eller ut. Och kom inte och säg att jag bara inte har varit bestämd och övertygande för det har jag. Det känns snarare som att jag varit för bestämd när hon gråter tills hon spyr. Nu känns det som att hon knappt vill sova någon gång på dygnet, rädd för att bli lämnad.
Hjälp! Känner mig trött och ledsen.
Hälsningar Ulrika
), och vips är jag där och känner mig misslyckad precis som du skriver. Men det är inte du (eller jag) som plötsligt ändrats - barnen utvecklas och ställer nya frågor som behöver besvaras och då är det inte alltid lätt att svara på rätt sätt! 
! Jag tror inte du ska se henne som ledsen eller rädd att bli lämnad, snarare som förvirrad och framförallt arg (och det är det ju inte farligt att vara!) - hur ska det vara, varför kommer ni och sedan går? 
"Står upp i sängen