Jag har tappat kontrollen! Hjälp mig!

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
LisaMarie
Inlägg: 41
Blev medlem: sön 18 maj 2008, 14:25

Jag har tappat kontrollen! Hjälp mig!

Inlägg av LisaMarie »

Jag är helt ur spår vad gäller min äldsta kille. Det har på senaste tiden eskalerat i rasande takt och jag vill dra i nödbromsen och börja om! Jag har läst en massa trådar men vet inte var jag ska börja riktigt eller om jag ens är inne på rätt väg. Jag hoppas att ni vill hjälpa mig!

Nuläge: J utåtagerar mot sin lillebror, men även mot mig, för att få uppmärksamhet. Han slår, biter, puttar, tja, allt som han kan tänkas komma på. S är inte sen med att retas heller, om han har något som J gärna vill ha så kan han gå fram med den och hålla den framför ansiktet på J och liksom tigga bråk...

Han vill inte äta själv hemma, men gör det gärna borta. Han vill bli matad. Det går att lura i honom en hel del genom att säga att han inte får äta, men ska jag mata för att han ska få i sig tillräckligt med mat eller ska jag låta honom vara hungrig om han inte äter tillräckligt, för att visa på konsekvensen? Är han för liten för det?

Han har även svårt för att somna på egen hand, han vill helst att jag ligger bredvid honom, men det har jag inte alls tänkt börja med! Han har även börjat ta 45-60 minuter på sig att somna så vi håller på att ta bort hans lunchsovpass, eftersom han precis samtidigt som kvällskrånglet kom inte heller vill somna på dagen. Han klarar 3-4 dagar utan sovpass, sedan är han så trött att han inte vet var han ska göra av sig, så då har han fått sova ett lunchpass och så får han vara vaken några dagar igen. När han inte sovit på dagen är han så trött att han somnar på några få minuter, men han skriker vid varje läggning och jag får lämna honom upprörd. Känns inte som ett kul sätt att avsluta dagen på, det ska ju vara skönt att få sova!

Jag har förstått nu när jag har läst i trådarna att J inte får inte tillräckligt med social delaktighet. Mitt fel såklart, men var börjar vi? För ett halvår sedan hjälpte han mer än gärna till med tvätt, städ osv, men nu är det bara "jag vill inte" till precis allt. Hur lockar jag med honom?

När J har gjort något fel (t.ex. biter S eller mig) har vi sagt till honom att vi inte vill att han gör så, nästa gång likadant och varnat om att han inte får vara med om han gör så, och tredje gången blir det förvisning. Vi tycker att det hjälper, men vi vill helst inte behöva komma till förvisningen. Jag har förstått att jag behöver lägga mer krut på att visa hur man gör (pussas!) men mer tips om hur vi slår stopp där tack!

Hur gör man när det går längre tid mellan varningarna? Om han biter S eller mig med ett par timmars mellanrum hela dagarna, hur gör man då?

Jag har så många frågor men jag tror att jag nöjer mig med dessa så får jag fylla på om det behövs. Det känns som att de flesta frågorna ändå slutar i samma svar, så, bring it on! :wink:
J = Storebror nov 06 :heart:
S = Lillebror april 08 :heart:
cillus
Inlägg: 178
Blev medlem: tis 16 okt 2007, 21:26
Ort: Vaxholm

Inlägg av cillus »

Hej!

Oj det var mycket frågor. Det här går att ordna upp! :D
Här kommer några idéer från mig iallafall. :D

Jag tror du har helt rätt i att det behövs mer social delaktighet.
Om jag vore du så skulle jag börja väldigt smått. Ta minsta grej han gör, och uppskatta hjälpen, om han så flyttar en sak. Jaaa, vad bra att du ställde undan den där saken. Tack så mycket. Nu ställer jag undan den här.
Fånga de tillfällen som han gör något som kan användas som social delaktighet.
Så får du bygga upp den sociala delaktigheten bit för bit. När han känner sig behövd och uppskattad så kommer han vilja göra mer.
Använd din teatraliska ådra dessutom. När du skall plocka ur tvätten tex så har den fastnat såklart, stånka, pusta, låtsas ha mycket svårt att få ut den. Tänk högt, vad ska jag nu göra? :?
Han kommer nog på den briljanta iden att hjälpa dig. Tacka så mycket för hjälpen efteråt.

Vad gäller maten skulle jag ha gjort såhär; låt han bli hungrig helt enkelt. Inget småsnaskande mellan målen. Severa mat som han med lätthet kan äta själv. Kanske inte soppa eller så. :wink: Ställ fram tallriken, varsågod. Ät samtidigt din mat själv. Har han inte ätit när du är klar, så tack för maten, duka av. Sen får du servera nästa mål lite tidigare förståss, så han inte storknar av hunger.
Jag skulle inte luras, då blir det för stor sak av ätandet, att äta skall vara naturligt och inte laddat med lurendrejerier.

Första gången min tjej gör något "knasigt" låtsats jag alltid som om det var en olyckshändelse. Annars kan det lätt bli en "trigger".
Oftast märker man när de är på väg att bita en, då kan man avleda eller tolka det som om att han skall ge en puss och bli glad. Ja en puss, ja det vill jag ha säger jag.
Min tjej hade en period då hon skulle dra mig i håret tex. I början vart jag irriterad och arg, det hjälpte föga, blev faktiskt än värre. Så kom jag på den briljanta idéen att säga, men Oj, har du fastnat i mitt hår, vänta skall jag hjälpa dig. Då slutade hon tvärt. Sedan när hon var på G så sa jag, ja kliar du mig i håret, vad skönt. Så började hon klia mig i håret istället. Så vart vi kvitt det problemet.

Jag har ingen syskonerfarenhet, så där kan säkert andra komma med tips vad gäller bita/slå syskon problematik.
Mamma till Flicka februari 2007, Pojke född augusti 2012
Bonusmamma till flicka född 2011
Gravid, beräknad födsel oktober 2013
LisaMarie
Inlägg: 41
Blev medlem: sön 18 maj 2008, 14:25

Inlägg av LisaMarie »

Tack cillus! :heart:

Som jag har spelat teater idag, jag tror jag kan söka in till Dramaten snart! :wink: Allt möjligt har "bråkat" med mig idag (tänk att tvätten faktiskt fastnade i maskinen idag!) och jag har inte haft koll på någonting. (Var är nu osten då? Va? Är den i kylskåpet?! :lol: ) J har fnissat som en tok när han har fått hjälpa mig med de mest självklara ting, och äntligen har båda barnen varit med mig och grejat nöjt igen. Jag har mycket att jobba på där, men jag och maken pratade ihop oss igår kväll och la upp en strategi, så vi jobbar på det här tillsammans.

Med maten har vi inte kommit någon vart idag, J fick oförklarlig feber på närmre 39 grader igår kväll och det har han haft hela dagen idag också. Är pigg och mår bra i övrigt, men jag lämnade äta-själv-vägran till att tas itu med lite senare. Kanske kan det släppa lite när han känner sig mer delaktig och behövd i övrigt? Jag tänker att han kanske har protesterat så för att han ser att S blir matad och därmed får uppmärksamhet som inte han får. Har dock varit stenhård idag på att han inget får att äta mellan måltiderna, och bara vatten att dricka om han har varit törstig. (Vilket han har varit massor iom febern.)

Mycket glädjande är det i alla fall att han inte har bitit S eller mig en enda gång idag! \:D/ Däremot springer han fortfarande ner honom så fort han kan, och är S redan på golvet så lägger han sig gärna över honom... :( Några mer konkreta tips om hur jag ska göra i sådana lägen?

Behöver svar också på hur man gör när det går längre stunder mellan varningarna, som mitt exempel på om han bits med ett par timmars mellanrum hela dagen. Vad/hur gör jag då?
J = Storebror nov 06 :heart:
S = Lillebror april 08 :heart:
cillus
Inlägg: 178
Blev medlem: tis 16 okt 2007, 21:26
Ort: Vaxholm

Inlägg av cillus »

Hej igen!

Ja social delaktighet brukar lösa mycket. Klart livet är roligare när man känner sig behövd! Vad bra att de grejjar nöjda nu.
Ibland behöver man inte ens spela teater. Jag kommer ihåg när jag inte hittade nycklarna och gick runt och stånkade och förfasades över var de var. Så kommer A glatt med dem och säger; här mamma nycklarna. Jag blev så glad och rörd, jag hade letat som en tok så hittade hon dem åt mig. Tänk om hon inte varit med då, då kanske jag hade letat än... :wink:

Angående att J springer ner S, se det som en hoppsan hejsan vad hände? första gången. Kom så hjälper vi S upp igen, så får han hjälpa till att resa S igen såklart.
Vill han inte så håll handen om handen, se det som om att det är han som reser S upp. Säg, vad bra att du reser S igen. Kanske blåsa lite om det behövs. Gå vidare med annat, gör ingen grej av det.
Sen får du försöka förekomma där så gott det går. Men jag förstår att det inte alltid kan vara lätt om man har annat att pyssla med.


När han lägger sig på S, tolka det som att han vill kramas. Jaa du vill krama S, kom så kramar vi S när han står upp så går det bättre ..eller nåt?
Vad tror du?

Jag skulle fokusera på det positiva och förstärka det.
Jag drar exempel med våran katt eftersom A inte har syskon då. Det är det närmsta jag kommer syskon än så länge.. :D
Hon hade en period då hon envisades med diverse hyss med katten..
Idag, försöker jag inte se det som hyss utan när hon närmar sig katten och tex lägger sig över den säger jag, JA vill du krama katten, kom flytta lite på dig, så hjälper jag till litegrann. Hon har inte riktigt känsla för hur hårt man kan krama och jag litar som sagt inte på katten..Våran katt är inte riktigt 100% tillförlitlig (Är någon katt det?). Hon kramas en stund, vi klappar lite, sen är det bra med det ett par timmar. Tidigare blev jag arg, sa barskt:sådär får du inte göra osv, och då vågade jag aldrig ha de själva i samma rum eftersom hon då inte blev snäll med katten.

Alltså den gamla devisen: VISA, LEDA, LÄRA och HJÄLPA fungerar MYCKET bättre!
Alltså ge barnet några extra minuter av din tid för att VISA hur man faktiskt gör, hur stressad man än är eller annat man tänkt göra just då.
Det mesta kan vänta tror jag.

Maten hade jag också släppt om det var sjukdom, så där kan jag inte tipsa om annat.

Det där med att det går några timmar emellan har jag inget bra tips på. Hmm hur har jag själv gjort.. Den enda typ av förvisning jag tillämpar är att vi går hem om hon kastar sand eller puttar omkull någon. Då har jag kört, hoppsan hejsan först , visat hur man gör, sedan varnat, slutligen satt henne i vagnen och gått hem. Då har vi ju sedan inte varit bland folk så samma typ av situation har inte uppstått.
Men hur gör man med syskon?
Mamma till Flicka februari 2007, Pojke född augusti 2012
Bonusmamma till flicka född 2011
Gravid, beräknad födsel oktober 2013
cillus
Inlägg: 178
Blev medlem: tis 16 okt 2007, 21:26
Ort: Vaxholm

Inlägg av cillus »

Ps!

Här är en länk till en massa länkar, bland annat barn som bits, och kolla syskon länkarna!! :D

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665

Ds
Mamma till Flicka februari 2007, Pojke född augusti 2012
Bonusmamma till flicka född 2011
Gravid, beräknad födsel oktober 2013
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej!

Jag hoppar in här lite ocksà! Vad mànga fina tips och tankar du fàtt!

Först när det gäller om hoppsan och förvisning, sà hade jag "börjat om" om följande händelse kommer nàgra timmar efter den första. Alltsà tagit ett nytt hoppsan et par gànger till. Om han inte kan uppföra sig som folk kan han inte vara med folk...

Har du Barnaboken?
Om ja, läs syskonkapitlet och om vàld under fostran delen.
Där fàr du konkreta ràd hur du kan göra.
Om du inte har den, skaffa den! :wink:

Bra att ni har tagit tag i social delaktighet, det hjälper mot det mesta. Vilket bra tips av cillus att tacka för allt han gör, om han menade det som hjälp eller inte.
En annan sak du kan göra är att hitta uppgifter han tycker om. Vattenarbete brukar uppskattas, skura, vattna, skjölja t.ex.

Nu vill lillen skriva, sà jag avslutar nu.
Kram
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
LisaMarie
Inlägg: 41
Blev medlem: sön 18 maj 2008, 14:25

Inlägg av LisaMarie »

Tack för era svar! Det värmer så gott att få peppningar och goda råd genom forumet, särskilt när man har haft ett par pestiga dagar efter den bra dagen som jag skrev om i förra inlägget. Självrannsakan här nu ikväll efter läggning, hur har jag betett mig? Jag insåg rätt fort att jag inte varit lika aktiv på delaktigheten utan fokuserat nästan enbart på att vända bitningar till pussar och puttningar till kramar osv. (Tack för länktipsen, jag fick massor med tips där!)

Igår eftermiddag bet J S i ryggen så att det blev ordentliga märken efter tänderna och skrapad hud på ett par ställen. :( S vrålade såklart i högan sky och det var inte det lättaste att försöka vända det till att det var menat som en puss, särskilt inte som J står och ilsket ryter till mig "jag BITA S!" (menat som att han bet.) Jag kände mest för att gå ut och göra så här: ](*,) (mitt eget huvud alltså, INTE barnets!)

Jag har barnaboken och håller på och läser den igen. Jag har läst både syskondelen och om förvisning men känner ändå att jag är osäker på tidsgränsen där från hoppsan hejsan till varning och till förvisning. Som det är nu så kanske han biter S 5-6 gånger per dag hyggligt jämt fördelat över de två vakenpassen... :cry:

Nej, imorgon blir det mer delaktighet igen! Jag är så låg på energi efter de här dagarna att jag inte vet hur jag ska orka vända det här, men vad har jag för val? Mina älskade ungar, det bara måste gå!
J = Storebror nov 06 :heart:
S = Lillebror april 08 :heart:
cillus
Inlägg: 178
Blev medlem: tis 16 okt 2007, 21:26
Ort: Vaxholm

Inlägg av cillus »

Ojoj och aj aj på lilla S! :?

Ja men det är bra att du tolkar det som pussar och kramar istället på ett naturligt sätt. Poletten ska bara trilla ned och jag vet inte hur lång tid det kan ta? :D
Jag vet inte riktigt annars hur just du ska göra eftersom jag saknar den erfarenheten, men verkligen försöka inte göra det till en än större trigger. Förekomma intensivt nu i en period. Men det kanske kräver en till person som kan vara med och ha koll?

Helt klart har det på något sätt blivit en grej av att bitas nu, som han märker att det blivit stoor uppmärksamhet av. Det måste ju brytas på något sätt. Får han vara med och blåsa, krama om ordentligt, hämta plåster och plåstra. slänga plåsterpapper mm. Kanske placera plåstrerna på ett jobbigt ställe för honom att hämta de på? Han gör alltså alla moment själv under din översyn.
Det ska vara besvärligare för honom med konsekvensen än själva bitandet.

Kanske mitt uppe i någon verksamhet mellan bitningarna säga att jag har sån lust att bitas, hmm vad ska jag bita på. Bita med tänderna, spela lite teater, gå runt och leta efter något att bita på. Så har du i förväg valt ut något strategiskt bra som går alldeles utmärkt att bitas på?
Jaa den här får man ju bita på!


Såhär har Ewa skrivit i en annan tråd som jag tyckte kändes så bra:

1) Man ligger ett steg före och är NÄRVARANDE och FÖREKOMMER handlingen, när man ser vartåt det är på väg.
2) Man HJÄLPER barnen lösa situationen på ett konstruktivt sätt och lämnar dem inte att själva ta hand om situationen som uppstår.
3) Detta gör man genom att VISA HUR man går tillväga istället. "Man klappar fint! Så här!" (Handen om handen, så hjälper man barnet att klappa fint)
4) Och därefter BERÖMMA hur FINT OCH BRA de gör."Se så glad hon blev, vad skönt det kändes när du klappade så fint! Vad bra du klappar!"
5) Erbjuda utlopp för eventuellt bitbehov
Man visar VAR man FÅR bitas. Erbjuda särskilda bitleksaker, erbjuda något hårt att bita i (äpple, skorpa osv.).
6) Man LÄR barnen (genom teater, rollspel) hur man går tillväga om man vill krama en kompis. Hur man gör om man vill byta leksak. Osv. Vid andra tillfällen, tillsammans i grupp. Det här är barn som ännu inte har något språk - eller särskilt mycket språk, så det gäller alltså att visa på hur man gör detta i handling.

Förresten läs ALLA bit och slåss länkarna igen, det är så mycket information och kloka råd att ta till sig där så det kanske inte är så lätt att ta till sig allt på en gång? Inte bara om hur man hanterar själva bitandet utan även om eventuell orsak till detta.
Mamma till Flicka februari 2007, Pojke född augusti 2012
Bonusmamma till flicka född 2011
Gravid, beräknad födsel oktober 2013
LisaMarie
Inlägg: 41
Blev medlem: sön 18 maj 2008, 14:25

Inlägg av LisaMarie »

Ska läsa igenom ditt svar och trådarna igen sedan när jag har lite mer tid. (Var bara tvungen att gå in och läsa vad jag fått för svar! :))
cillus skrev:Förresten läs ALLA bit och slåss länkarna igen, det är så mycket information och kloka råd att ta till sig där så det kanske inte är så lätt att ta till sig allt på en gång? Inte bara om hur man hanterar själva bitandet utan även om eventuell orsak till detta.
Tack! Fast jag inte uttryckte det så klart så är det precis det här jag vill veta allra mest, hur jag FÖREKOMMER så att det INTE händer! Inte enbart hur jag hanterar det när det är försent och redan har hänt!
J = Storebror nov 06 :heart:
S = Lillebror april 08 :heart:
LisaMarie
Inlägg: 41
Blev medlem: sön 18 maj 2008, 14:25

Inlägg av LisaMarie »

Jag är tämligen säker på att jag har ett långt större problem här än vad jag anade i min trådstart. :cry: Igår kväll när jag låg och läste Barnaboken så insåg jag att jag helt omedvetet har skapat två barnvärldar. :shock: ](*,)

Hur reparerar vi den skadan?
J = Storebror nov 06 :heart:
S = Lillebror april 08 :heart:
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej!

Vad bra att du kommit pà hur det hänger ihop! :D
Kan du kanske förklarar lite närmare hur du tänker, med tvà barnvärldar?
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
LisaMarie
Inlägg: 41
Blev medlem: sön 18 maj 2008, 14:25

Inlägg av LisaMarie »

Jag menar att när lillebror föddes så kunde inte storebror låta honom vara ifred. Redan då så bet han honom som tusan, i fingrarna... Jag försökte vända hans intresse till något positivt även om det var påfrestande som tusan, men utan barnaboken (som inköptes några få månader senare) så hade jag varken verktygen eller något konkret för att jag kände rätt. Tyvärr blev det därför så att jag övertalades och lyssnade på andras "goda råd" och höll dem så separerade som möjligt tills vardagen med en ny liten började sätta sig. ](*,) ](*,) T.ex, först nu för ett tag sedan har vi infört samma sovtider för dem!

Det är nog så att det har fortsatt i de hjulspåren, fast jag trott att vi har enats som familj och flock sedan dess. Jag ser ju att de har ytterst svårt att leka med varandra utan att det blir kiv, och jag inser att vi föräldrar har byggt på det hela genom små saker som tillsammans är den där muren som jag drämmer huvudet i här: ](*,)...

Exempel: Om J skrikit när S sover så har vi sagt att han inte ska göra det eftersom S sover... :oops: Inte för att det gör ont i öronen på oss! Jag har tyvärr fler sådana här exempel, men det känns som att ni kommer förstå problematiken bara på detta enda, annars får ni säga ifrån så kommer det fler.
J = Storebror nov 06 :heart:
S = Lillebror april 08 :heart:
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hej!

Vad bra att du införskaffat och läser i Barnaboken!

Jag tycker du ska fokusera på nuet och framtiden och inte tänka så mycket på det som varit, det kan du ändå inte göra om :wink: och dina barn är så små ännu så det är "bara" att göra ett fokusskifte och fortsätta den väg du börjat köra på nu!

För rätt länge sen var det en mamma här på forumet som förtvivlat insåg att hon gjort "fel" i fjorton år med sin dotter, men med lite stöttning härifrån, hårdpluggning i Barnaboken och rätt Attityd så vände hon skutan och ändrade sitt sätt att fostra dottern i tonåren! Och det gick hur bra som helst :D

Jag är säker på att det kommer att gå lika bra för er!

Varm kram

Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
LisaMarie
Inlägg: 41
Blev medlem: sön 18 maj 2008, 14:25

Inlägg av LisaMarie »

Tack Mia! :heart: Sådana exempel gör att man känner lite extra hopp för att jag grejar det här!

Nu är det "bara" HUR jag ska göra för att göra rätt härifrån... Jag råpluggar både barnaboken och läser forumet framlänges och baklänges! :D
J = Storebror nov 06 :heart:
S = Lillebror april 08 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"