Det här med utveckling...

maxikaxi · Inlägg av **maxikaxi** » ons 20 apr 2005, 22:15

Vår lille kille ligger gärna på mage men har ingen större ambition att röra på sig. Han snurrar kring sin axel och rör sig bakåt. För ett par veckor sedan var han på g och började dra upp knäna, men slutade av någon anledning med detta. I min föräldragrupp är det ett himla tjat om detta krypande och jag känner mig lite illa till mods och börjar också känna mig lite orolig.

Jag har än så länge "tröstat" mig med att han:

satt stadigt vid 5.5 månads ålder

har ganska stor ordförståelse (ett tjugotal ord)+ett tiotal korta meningar,

är väldigt social och pratar mycket och deltar i vad vi vuxna gör,

plockar med klossar och lägger i och plockar ur burkar,

ganska duktig på att plocka i sig maten själv och äter med sked (så länge vi lägger maten på skeden)

jag skulle kunna nämna hur mycket som helst som han kan och inte kan, men detta är ett urval

Nu känner jag dock att det börjar kännas lite jobbigt att träffa dessa mammor som varje vecka frågar om han inte kryper än. Är det dags att börja bli orolig?

Min man har en egen (ganska skojig) teori om att han inte orkar krypa eftersom han är ganska så rultig

T.P · Inlägg av **T.P** » ons 20 apr 2005, 23:11

ABSOLUT INTE

inget att bry sej om..ge honom bara förutsättningarna..alltså mkt på golv utan strumpor el byxor..vilket fungerar på vår dotter.då hon får mer fäste...hon står på fyra och gungar..övar in balansen..sen kommer det när det kommer..ja detta eviga tjat från omgivning har man suckat många gånger åt MVH

Inlägg av **annawahlgren** » tor 21 apr 2005, 01:58

Tack, T.P

Herre milde, listan du rabblar upp är ju minst sagt imponerande. Gläd dig åt det lilla stora underverket och begränsa umgänget med mammorna...

Och ge honom som sagt förutsättningarna - mycket golv och mage och "rena" (oklädda) fötter och spjärntår

och trevliga saker framför näsan (nåja, lite längre ifrån) att kravla/krypa sig till

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 21 apr 2005, 08:48

Men vad i hundra gubbar

! Han verkar ju vara rena underbarnet på allt annat än bagatellen att krypa

! Förstår borde ord och meningar - ja jisses!

Krypa eller inte krypa är frågan som barnet själv svarar på och du ska inte alls vara orolig! Njut av undervekret och låt inte bebistiden förstöras av jakt på utveckling....

8) Det är lätt att hamna där i den där jämförelsenojan som ofta uppstår i mammagrupper. Jag kan berätta att min förstfödde var den som var "tidig"

med "allt" i min mammagrupp. Det var de andra som kommenterade det men jag sa aldrig något om det. Hursom helst så kunde han inte sitta själv utan stöd förrän han var 10 månader- men det "såg" de aldrig iom att han alltid befann sig i krypställning, stod eller kröp

! Nå väl, när alla barnen skulle fira ettårsdag så kunde alla andra gå - utom min pojke

! Jag kunde se hur de log lite i mjugg över det faktum att de "vann" till sist

!

Lycka till!

JH · Inlägg av JH » tor 21 apr 2005, 10:55

Vad jag har förstått så verkar barn "satsa"

på en eller ett par "utvecklingssaker". Vissa är väldigt aktiva och kryper och går tidigt, men de kanske inte är så särskilt talföra. Andra är oerhört sociala och övar upp den förmågan till fullo, men de kanske inte rör sig så mycket. Tänk på hur mycket nytt som deras små hjärnor ska processa!! Klart att man inte har tid/ork att göra ALLT på en gång!

Din lille kille verkar ju ha "satsat" på en hel del andra grejer istället för att krypa och det är väl helt underbart?!

mammamy · Inlägg av **mammamy** » tor 21 apr 2005, 10:59

Hej! Min underbare fantastiske superutvecklade ljuvlige prins Lille E, fem dagar äldre än din, talar inte några ord överhuvutaget, gör precis som din dvs skjuter sig baklänges och gungar lite ibland och snurrar runt sin axel, plockar lite försiktigt med saker, formligen kastar sig över alla nya grejor för att undersöka dem, sitter supervingligt på fritt golv men bra i sin matstol, förstår inga uppmaningar och ord, har fullständigt tappat intresset för skeden och att äta själv, suger på lock till barnmatsburken när jag matar honom. Han är helt enkelt långt efter din superunge men jag känner mig helt lugn, han är glad och förnöjsam och har en massa humor, äter och sover och gör allt som bebisar ska göra. Känn lugnet, allt kommer i sin tid, de har ju bara levt i drygt 8 månader ännu!!

Kristin · Inlägg av **Kristin** » tor 21 apr 2005, 13:14

Hej!

Jag kan "trösta dig" med att vår son inte heller kryper (han är 8,5 mån), men inte gråter vi för det. Han står också och gungar på alla fyra och hasar sig bakåt men inte framåt. Den senaste grejen är att han kan sätta sig själv om han står på alla fyra och det är vi superimponerade av

!

När jag var hemma på sverigebesök träffade jag den berömda MAMMA-gruppen och med ens var jämförelserna i gång

. Här i Japan känner jag bara en 9,5 månaders och hon är den enda som jag kan "jämföra" vår plutt med. Det var rätt kul att komma hem och se hur långt de andra bebisarna hade kommit och det var av varierande slag; en kunde både krypa, ställa sig upp mot möbler OCH säga mamma

(måste erkänna att jag fick lite panik

), en annan kunde krypa, vissa satt upp osv osv.

Min sambo tycker att det är lite skönt att vi lever lite isolerade här nere med tanke på jämförelsehysterin som råder bland föräldrar och jag håller med honom.

Mitt råd är att umgås inte så mycket med mammorna om du upplever dem som så jobbiga. Alt säg en kommentar av typ "han kryper när han kryper. Ni kommer ju att märka när han kan..." Varför måste de bry sig så fasligt????

Pust, man kommer väl att jämföra under hela barnens uppväxt. URK!!!

Nu är det antal tänder, krypning, att gå och prata. Sedan är det fotboll, skolprestationer och pojkvän-flickvän.....mm mm mm

Jag är inte en sådan som tycker om att hålla på och prata om mina egna prestationer och framgångar och jag kommer att vara försiktig att framhäva min son på samma sätt (om de inte vill veta förstås

). Typiskt vårt samhälle (eller det amerikanska samhället kanske

). Många lider av mindervärdeskomplex och framhäver sina egna barn när de själva kanske inte är så "lyckade"....

Jag tycker ABSOLUT att man ska vara jättestolt över sina barn, men inte använda dem som troféer!

PS! Vår "unge" sover hela natten och DET gör minsann inte alla barnen i mamma-gruppen........

Kram på er
Kristin

maxikaxi · Inlägg av **maxikaxi** » tor 21 apr 2005, 22:02

Tack alla för lugnande svar!

Han ligger mycket på mage och tycker att det är helt OK så länge det inte går till överdrift, men han verkar inte ha någon större ambition att börja röra sig. För några veckor sedan visade han tydliga försök till att vilja röra sig, men nu ligger han mest nöjd och betraktar världen.

Att jag är orolig kan bottna i att vår son fick en tuff start och var som BB-personalen sa "trött" när han kom ut. Han fick ligga kvar på neonatal en vecka under observation. De gjorde en massa undersökningar och tester för att se om han haft syrebrist, men alla mätningar var normala och alla efterkontroller säger att han är frisk. Jag tror det fortfarande gnager i mig, och att från omgivningen ständigt få dessa frågor om hans utveckling gör mig orolig och stressad.

Jag vet ju att man ska gå på sin känsla, och det har jag kunnat göra hittills. I min omgivning (även nära släkt) är det är väldigt fixerat just vid krypandet och det är väl för att det är så lätt att se. Jag gillar överhuvudtaget inte jämförande, varken av barn eller vuxna, och kanske tycker jag därför att det är extra jobbigt. Jag måste nog lära mig att inte bry mig så mycket. I vår mammagrupp har det nästan utvecklats till en liten tävling om vilket barn som gör vad och det känns ju lite groteskt. Det är ju ändå barn vi talar om. Det är nog dags att ta avstånd. Att hävda sig själv genom sina barn är ju verkligen inte sunt!

Mammamy: Inte pratar killen med ord, utan det är ejejeje, ajajaj och liknande. Men han visar att han vill delta i vuxenpratet. Får han ingen respons, stiger volymen tills någon svarar eller på annat sätt visar att han hörs.

Hädanefter ska mamma bara njuta av sin lille prins och inte oroa sig förrän det behövs 8)

Tack och kram alla

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tor 21 apr 2005, 22:34

Kloka resonemang Maxikaxi!

Vill bara säga att enligt mina erfarenheter vad det gäller mina tre små barn så kan jag säga att de aldrig "övar" på saker! Ofta bara "gör" de saker från den ena dagen till den andra - så som att krypa, sitta, stå, gå osv. Jag blev/blir lika förvånad varje gång

!

Må väl!

Sarika · Inlägg av **Sarika** » tor 21 apr 2005, 23:01

Har följt denna tråd Maxikaxi och visst e det hemskt när föräldrarna vill visa sin förträfflighet som föräldrar genom sina barn

Men det är som du säger bara att ta avstånd. Å glöm inte attityden för då ifrågasätter ingen det.

Intressant Mammut det du säger.... Har aldrig funderat över det och har alltid trott att barn övar men det är precis som du säger i alla fall med vår Vilma. Det hon gör som är nytt kommer plötsligt. Rätt vad det är så kunde hon sitta osv.

MorRor · Inlägg av **MorRor** » fre 22 apr 2005, 10:00

Precis som alla de andra säger det kommer 8) ...Jösses han är ju bara drygt 8 månader. Det var Teo också, som inte gjorde minsta tendens till att krypa förrän på julafton, då bara stack han iväg, när han såg alla julklappar (papper och snören och kartonger) som han kunde "äta" på. Gjorde inga försök till att gå heller förrän veckan innan han fyllde ett år och efter det går han som han inte gjort annat. Det kommer endera dagen!