Nu kommer våren med stormsteg, och vi är ute många timmar i trädgården och röjer.
Barnen har fått varsin liten trädgårds-spade, riktig förstås, men i mini-format.
Dom hjälper mig att gräva ogräs. Clara, snart 4 år, förstår vad som är ogräs och inte, det lärde hon sig i somras. Får t.o.m upp dom med rötterna
"Värre" är det med lilla Ida, 2 år, men hon får kontinuerliga lektioner av både mig och storasyster Man får ju överse med att det för HENNE ser ut som vi rycker upp blommor i allmänhet
Dom gräver lite, springer ifrån och grejar med något annat, en stund, och fortsätter sedan igen. Livet är härligt!
Igår hittade jag en snigel med skal. Gav den till Clara och hon fnittrade överförtjust när den kröp i handen på henne. Och så frågade hon vad den hette förstås. Jag svarar med förställd röst, och "de" samtalar en stund. Hon "köper" det varje gång
Jag grävde även upp en mask.
Den lade jag försiktigt i handen på Ida. Minen på henne var obetalbar, när den började röra sig!
Hon skrattade så hon skakade! Och liksom små-ruskade på huvudet, som om det här var inte sant, detta hände inte henne:D
Och så satte hon sig på huk, lade huvudet på sned, och sa "-Heeej maschken, må du ba?"
Tänk vad de små sakerna i livet fascinerar de små! Något så litet kan vara LÅNGT mycket mer spännande än de finaste leksaker!
Det är underbart att få uppleva såna små händelser genom barnens ögon!
Ha det bra alla!
kram anna
Sönerna hittade en snigelbebis ute och lyckan var stor! Det var inte snigeln - för den var pytteliten 
