Ingenting har direkt förändrats i hans omgivninng (inget dagis etc). När han vaknar bökar han först runt lite själv, vilket hans har kunnat göra tidigare om nätterna också men har då alltid somnat om själv. Nu vaknar han och gråter om vi inte går in och sitter hos honom. Han lugnar sig när vi är där men blir direkt hysteriskt ledsen vi lämnar rummet. Det märks att han är jättetrött men verkar ha väldigt svårt att komma till ro. Ofta slutar det med att han somnar av ren utmattning. Igår natt gick det så långt att han efter 1,5 h plötsligt började gråta och skrika okontrollerat (blundandes och kanske sovandes?) så att jag fick ta upp honom och hålla om honom tills han somnade i min famn i vår säng. Mitt hjärta tillät mig inget annat! Det känns otroligt jobbigt att se sin lille son behöva ha det så besvärligt om nätterna!
Känner någon igen detta eller har några tankar om vad vi kan göra för att hjälpa vårt lille hjärta? Är väldigt tacksam för ALLA svar och tankar!
Stor kram,
Hanna
. 
