Hej!
Nu är min son lite drygt 20 månader. Han sover nu i våra (mamma och pappas) sängar från det att han går och lägger sig till han vaknar. Han verkar vara väldigt beroende av tryggheten från pappa eller framför allt mamma. Om han vaknar på natten och han inte känner att vi ligger NÄRA honom skriker han. Då han tidigare haft panik över sin säng och sitt rum har lösningen blivit våra sängar. Så fort vi närmat oss hans rum och hans säng var det panik. Han har skrikit i sin säng så mycket att det har kommit ut både bajs och kräk av hans ilska. Det har helt enkelt inte fungerat! Nu har det gått en tid och han har (förhoppningsvis) glömt rädslan över att sova i sin egen säng.
Trots att han nu fått sovit hos oss i ett par månader är det lättare sagt än gjort att få den lille killen att somna på kvällarna!!! Att det tar två timmar tills han somnar är ingen ovanlighet. Han gör allt han kan för att inte sova känns det som… Nu är det dags ikväll för att återgå till sitt egen rum och sin egna säng. Har laddat länge nu!!!
Vad kan tänkas att jag har att förvänta mig mot kvällen? Sort ramaskri?!!? Jag har ju kurat innan och vet hur det skall gå till, men han var ju yngre då och det var lättare. Jag känner mig ändå bestämd, men lite osäker på hur han kommer att reagera! Vill ju vara förberedd till topp! Om han bara vägrar att ligga ner i sängen etc. Solfjädra låter ju så lätt, men vet sedan tidigare att han bara vägrar ligga ner ibland. Ska man bara gå ut ur rummet ändå och ramsa och låta han stå där?!!? Så har jag gjort innan och det är då han skrikit tills han kräks ner hela sängen! Han somnar tillslut av ren utmattning (efter drygt två timmar), men när han sedan vaknat på natten igen så är det samma procedur igen (ytterligare två timmar). Första, andra, tredje och fjärde natten med… Hur bestämd/tuff ska man vara egentligen. Han är rätt envis liten kille! Men jag är ju envisare så jag hoppas att det ska gå bra, men man vill ju inte att han ska må dåligt!!!
Det har ju märkts att han varit inne i ngn sorts separationsångest, för även lämningarna på dagis har varit lite jobbiga, då han inte vill att vi ska gå ifrån honom. Det har heller aldrig varit några problem innan.
Kanske kan det vara lättare om han får ha med någon nalle eller ngt i sängen?
Skulle vara tacksam för några stöttande ord innan det är dags för kvällen?!!?
Tack!
Dags för att kura en 20-månades liten kille
Hej igen knappen
Jag förstår att du känner att nu är det nog, men jag undrar om du är tillräckligt påläst för att börja kura ikväll? Jag hittade din tråd sen sist du var här, och egentligen tror jag att en genomläsning av den tråden räcker som svar från mig idag:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=19009
Har ni shn-boken? För att ni ska lyckas fullt ut med kuren är det viktigt att ni läser boken så att ni vet vad ni ska göra och när!
Kram Mia
Jag förstår att du känner att nu är det nog, men jag undrar om du är tillräckligt påläst för att börja kura ikväll? Jag hittade din tråd sen sist du var här, och egentligen tror jag att en genomläsning av den tråden räcker som svar från mig idag:
Det här visar att han inte alls behöver er närhet för att sova, det han behöver nu är lite mer ledning från er föräldrar och fasta rutiner!Trots att han nu fått sovit hos oss i ett par månader är det lättare sagt än gjort att få den lille killen att somna på kvällarna!!! Att det tar två timmar tills han somnar är ingen ovanlighet.
Har ni shn-boken? För att ni ska lyckas fullt ut med kuren är det viktigt att ni läser boken så att ni vet vad ni ska göra och när!
Kram Mia