social delaktighet och bråk!

[elsaviola]

HEJ.
Jag tänkte först posta detta under tvillingforumet, men jag tänkte att det kanske är mer aktivitet under barnafostran och så att fler läser.
Kanske har flera av er haft tätt mellan barnen så att det nästan blir som tvillingar också.

Men vi har lite mycket tjafs här hemma, och jusst nu så är min fantasiförmåga borttappad
matlganingen är ju nr 1 i barnens sociala delaktighet,
och diskmaskinsurplock, och tvätten, damsugning någon gång. Men drar mig för att göra det. Dels för att tvillingarna ogillar den, och dels för att 2 åringen vill göra själv.

Men matlagningen går inte något vidare.
Alla tre barnen ska stå på exakt samma stol, på exakt samma punkt på denna stol, de sliter och drar, och luggas, alla tre skriker tillslut.
I bland får någon sitta uppe på bänken, men då vill de andra komma upp också, de ska göra exakt samma, och vara på exakt samma ställe. Har jag två stekspadar framme så duger inte den stekspaden, utan man ska ju förståss ha exakt den stekspade som bror eller syster har.
I bland försöker jag få någon att plocka ur diskmaskinen i samband med matlagningen, men svårt att lämna grytor och 1 årinngar vid spisen utan uppsikt när jag ska ta emot grejor ur diskmaskinen.
Om jag lägger fram broccoli som 2 åringen ska lägga i pannan, och syskonen vill ju förståss undersöka dessa fina grönsaker, så blir ju 2 åringen förtvivlad över att 1 åringarna stoppar i dem i munnen. så då ska ha ju hämta tillbaka dessa ur deras mun, varpå 1 åringarna bryter i hop....

Försöker tillaga mycket av maten i ugnen nu för tiden för att undvika både bråk och olycksrisk, men det känns som att barnen blir snuvade på den viktigaste sociala delaktigheten som vi har.

När mitt tålamod tryter, och bråken och olyckligheterna inte tar slut lyfter jag ner alla barnen, med följden att det blir ännu olyckligare. Och så tar jag upp igen, och så fortsätter vi... pust

Finns det någon här med lite smarta tips, och fantasifullhet, för min hjärna har då gått i baklås

[blomman]

Jag tror det kan vara bra att hojta på JochÅ i det här fallet. Minns att de hade precis samma funderingar för några år sen när barnen var mindre.

Tror att en hel del löstes dels genom att de sänkte sina krav på sig själva, och dels att de flyttade ner mkt verksamhet på golvet..

Men jag ska ropa på dem så får vi se!

[elsaviola]

Jag tog upp detta i kackeltråden och J&Å kom med kloka råd minns jag, hon har nog en del erfarenhet kan jag tro.

Jusst då så var mat i ugnen i stället för spisen ett bra alternativ, men det märks att de behöver mer social delaktighet.
Inga barn gnäller om de är upptagna med att kämpa för överlevnaden
Det är ju det jag vet. Och vill att de också ska veta. Men nu är det som sagt lite väl mycket bråk och skrik, och det blir liksom pannkaka av hela matlagningen.

Jag gissar att det kanske är en träningssak, att man lär sig hantera 3 barn samtidigt i köket, men jag vill kunna det NU

[Ewa]

Jag gissar att det kanske är en träningssak, att man lär sig hantera 3 barn samtidigt i köket, men jag vill kunna det NU

Ja, visst vill man allt genast, helst. Och 3 ungar har jag ju inte (även om vi ju har kompisar här ibland), men kan känna igen din beskrivning ändå. Och jag brukar vara väldigt tydlig när jag delar ut uppgifterna. Kanske en personlighetsfråga, men sådan är jag och det funkar för mig. Har läst att även signaturen FoS med tre barn födda tätt gör på liknande vis. Alltså:
"A hämtar potatisen och räknar fram 8 st . B skalar - här är skalaren - och C ploppar i kastrullen - kan du fylla på vatten?."
Eller: "NU ska vi fixa sallad . A hämtar slungan och centrifugerar, B sköljer och sedan hjälps vi åt med att riva den."
Eller: "A får steka köttbullarna. B och C gör salladen/dukar fram."
Eller: "NU är det städdag : Först måste vi damma. Här har vi varsin trasa. Fisk, fågel eller mittemellan?" - och sedan fördelar vi oss och dammar tillsammans. I badrummet har vi varsin tvättsvamp och skurar tillsammans varsina hörn. Liten knodd kan sitta i badkuret och skura. Sedan ska det dammsugas - en dammsugar och resten torkar golv medelst mopp och trasor.

Att trängas kring samma stekpanna är inte det lättaste i de bästa av världar, så ge dem var sina, konkreta uppgifter men med gemensamt mål. Här sitter vi ofta vid middagsbordet och förbereder maten. Det funkar även för de minsta. Om då liten (som vår minsta ärta alltid gjort) stoppar i sig halva ingredienslistan, så kan man ju ta det med i beräkningen och se till att huvudparten av vad man vill ska återstå till själva matstunden fixas av övriga aktörer.

Kram Ewa

[Ewa]

damsugning någon gång. Men drar mig för att göra det. Dels för att tvillingarna ogillar den, och dels för att 2 åringen vill göra själv.

Utmärkt då att börja med att damma tillsammans och när det är klart tackar man tvillingarna för gott utfört arbete och ger dem lite semester medan man låter 2-åringen, som är kapabel till lite längre arbetspass, sköta dammsugningen

[elsaviola]

Bra ideer tycker jag och nya infallsvinklar

Kanske dags att inse att 2 åringen kan utföra saker själv också
han vill ju damsuga själv 8) Men kökssysslorna, måste fundera vad han skulle kunna göra där, utan mitt ständiga övervakande.
Jag inser nu i skrivande stund att jag inte gett honom särskilt mycket förtroende för hans kompetens.

...jag tror jag är nått på spåren här

[Ewa]

:thumbsup:

[J och Å]

Sitter på jobbet, så jag återkommer lite senare. Har lite tips. Men precis som Blomman skrev, vi la ner på ambitionerna och tog mer hjälp av storebror.

Men som lite tröst kan jag säga att det fortfarande blir sura miner om man råkar få "fel" stol eller så.

Mammut Maria har präntat en sak i mitt huvud, "vad gör det om hundra år". Det tänker jag mkt när jag går överstyr med mina höga krav på mig själv.

Å så tänk på att de bara är 1 år.

[elsaviola]

J&Å: Tack för svar
Besökte en vännina här om dagen som har ett barn i ett års åldern, och de hade faktiskt grind till köket. ETT BARN.
Tanken har seglat förbi mig i svåra stunder, men jag viftar ju genast bort dessa onda tankar,och hoppar upp i sadeln igen.

Mina barn ska vara behövda, men man vill ju att de ska vara nöjda under tiden, och inte bara slita varandra sönder och samman för att de vill vara där det mest intressanta händer.

Ska försöka sänka ambitionsnivån lite här. Det är väl nått år här framöver som blir lite knepigt sen får man väl lov att börja delegera ut uppgifter för var och en.
Längtar dit