21 mån "snöar in" och är lite blyg.

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Dixie
Inlägg: 182
Blev medlem: tis 30 okt 2007, 11:07

21 mån "snöar in" och är lite blyg.

Inlägg av Dixie »

Hej!
Min grabb på 21 mån har en stor tendens till att snöa in på vissa saker som är för honom väldigt intressanta. Grävmaskiner, bommarna på järnvägsövergångar, kap- och klyvmaskiner, sopbil + soptunnor m.m. Jag förmodar att det är vanligt men ibland är det så mycket så jag vill ändå skriva om det.
Han har ett fantastiskt ordförråd och pratar stundvis meningar på 4-5 ord och drar sig inte för några ord. Men det är detta otroliga upprepande. Vi tittar ofta "live" på alla dessa saker, vi bekräftar, berättar och pratar om allt han tar upp men det räcker inte. Det enda som han nästan har tappat intresset för är bommarna vid järnvägen...

Han har också efter att alltid varit väldigt stark, självständig och modig blivit mer uppmärksam på alla sorters ljud. Tex. tvättmaskinen, när den centrifugerar så är det läskigt/spännande. Det gäller även små, små ljud.

För några veckor sedan hade han antagligen falskkrupp och jag var så rädd att han inte skulle få luft så vi installerade larmet igen. Gissa om jag glömde att stänga av det och gissa om lilleman blev fundersam över vad nu detta var. Det pratar han fortfarande om och ser lite bekymrad och fundersam ut. :roll: Det kan var helt tyst i huset och så sätter han sin lilla hand bakom örat och säger -Höj, lajmet... (Hör, larmet). Lille skrutt. Jag blir så orolig och lider med honom, jag vill ju inte att han ska bli rädd av sig. :(
Jag har berättat MÅNGA gånger att larmet är borta men också att det är bra att ha larm o.s.v.

Människor som han aldrig eller sällan mött blir han blyg inför. Jag tar hans hand och berättar helt enkelt för honom vem detta är i hans marknivå och låter honom sedan vara. Det brukar släppa efter en liten stund.

Samtidigt när vi var på ett stort köpcentrum så sprang han iväg (efter en liten stilla stund) och brydde sig inte alls om mig. Fastän det är mycket sällan han är där. Och fastän det kom människor han aldrig träffat. DÅ minsann var han näst intill lika kavat som alltid. När mamman skulle kolla på påsk pynt... :lol:

Som man kan se i min profil väntas det ett litet syskon om bara några dagar. Och jag vet ju att det om något, är en stor omställning i en familj, så jag vill kunna hjälpa honom på bästa sätt, nu när han är i denna fas.

Det jag är mest "orolig" över är all upprepning. Är det vanligt att det pratas flera ggr/dag i månader om samma saker? Är det någon som känner igen sig?
:heart:
Mamma till Älsklingen :heart: 060501 i mitt hjärta. Godbiten :heart: 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta :heart: 090414
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Hej :D
Spännande med tillökningen. Ser fram emot att höra resultatet. :D

Din raring låter som en alldeles vanlig lite raring i den åldern. :D De är verkligen kung över tillvaron men ibland kan tillvaron bjuda på nya ting som man inte riktigt registrerat tidigare och man vill då möta det tillsammans med sin fasta punkt. Du gör helt rätt som visar och möter tillsammans, med ett leende och lugn, istället för att "skydda" honom och istället skapa en rädsla.

Lille killen här hemma har sedan en vecka tillbaka börjat stå bakom mina knän när någon "konstig" ny människa kommer. Händer bara i vissa lägen men då tinar han upp snabbt och börjar sedan visa fram sina konster för folk igen.

Upprepning är just grunden till inlärning och förståelse för dem. Bekräftan och kommunikation. Blir man alldeles trött och tycker man fastnar så är det bara att byta scenario och gå vidare mot nya äventyr. Vissa saker sätter sig dock och det är som de "grunnar" på det ordentligt. Minns när mellantjejen var 2 och hon tog sig loss på motorvägen. :shock: Pappan blev nog en smula upprörd och sedan mantrade hon 1000 gånger per dag bekymrat "pappa arg jag noss mig" (pappa arg när jag tog loss mig). Dessutom så kräktes hon i min BH och också det mantrades (gärna till allt och alla pån stan :shock: ) ja, kjäks mammas e-å-a (jag kräktes mammas BH). 8)

Lille raringen här säger inte så mycket ännu. Massa olika ord men inte riktiga meningar. Han gör dock samma sak och kommunicerar precis lika väl som om han skulle pratat. Dessutom med samma upprepningar och bekräftade. Han använder kroppen lite mer bara. :wink:

Så...njut av raringen och lycka till med bebisen. Du vet att du ger honom den bästa gåvan du kan va :?: Läs syskonkapitlet i Barnaboken samt om 2-åringen. Ljuvliga glädjefyllda kapitel.

Varm kram
Susanne :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Och jo. De lever på många sätt i en egen lite värld. En värld där allt är levande och vad som helst kan hända. Vilken glädje det är att få ta del av det.

Lillemannen här har alla bilar i Cars som favoriter. Älskar allt med det och speciellt Bärgan (om nu alla vet vad detta är). Idag vid middagen så ropar han plötsligt ut över rummet "Bääärgan", "Bäääärjan" och letade då efter sin pusselkompis Bärgarn som skulle vara med och äta.

Japp, spännande resa är det.

Kram igen :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Dixie
Inlägg: 182
Blev medlem: tis 30 okt 2007, 11:07

Inlägg av Dixie »

Hej och tack Susanne*!
Bh historien var underbar! :lol:
Kram tillbaka :heart:
Mamma till Älsklingen :heart: 060501 i mitt hjärta. Godbiten :heart: 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta :heart: 090414
Emma80
Inlägg: 1751
Blev medlem: ons 27 jun 2007, 13:08
Ort: Stockholm

Inlägg av Emma80 »

Det är min Emil du beskriver! För flera veckor sedan badade han hos mamma och pappa. Mamma tog fram en badanka med radio i och när hon satte på den så sprakade den. Han blev jätterädd och ankan stängdes av. Fortfarande pratar han varje dag om "mommo tänga aj ankan badet" (mormor stängde av ankan i badet). Likaså råkade jag dammsuga upp en blomma i fönsret så det lät läskigt, det pratar han också om långt efter. Jag har också tänkt att vi möter farorna tillsammans och avdramatiserar. Han brukar hämta mig och säga "tillsammans", så backar jag mer och mer för varje gång. Går fint och känns väldigt bra. Man har respekterat honom men uppmuntrat honom att våga.

Kram och lycka till med nytillskottet. Hoppas vi får höra om annekteringen, det var ett magiskt ögonblick här hos oss.
Emma
:heart: Emil född 070510 :heart:
:heart: Elias född 081005 :heart:
Sidda75
Inlägg: 220
Blev medlem: mån 30 okt 2006, 19:49

Inlägg av Sidda75 »

Här upprepas det också mycket och minnet kan gå långt tillbaks. Tex under Hallowen var jag och min man lite obetänksamma och sa till vår Alice då 23 månader att idag kommer det nog barn hit och vill ha godis. Jag tänkte nog mer på påskkärringar och inte att de kan se rätt otäcka ut under Hallowen. När det sedan knackade på dörren fick Alice gå först och två barn i screem-masker knackade på :shock: Gissa om Alice blev rädd och undrande över dessa barn. Jag försökte förklara att det var vanliga barn som hade mask på sig och inte var farliga och ville busa. Efter detta pratade hon mycket om "barn, mack=mask) och busa". hon pratar fortfarande om detta ibland. En annan händelse var när mormor och morfar var här och hälsade på och åkte hem med pendeltåget och jag höll för hennes öron då det kom ett tåg. Så här upprepas allt möjligt många gånger och jag tror det har att göra med att hon så gärna vill konversera. De har ju ännu inte upplevt så mycket de små liven så i deras värld är det säkert stora händelser. Världen är ju som bekannt liten innan den blir stor :wink:
Mamma till Alice 060928 :heart:
Vilgot 081121 :heart:
Dixie
Inlägg: 182
Blev medlem: tis 30 okt 2007, 11:07

Inlägg av Dixie »

Hej!
Tack Emma80 och Sidda75 för era berättelser och erfarenheter. Så härligt att man blir så lugn bara av att veta att flera andra barn gör på samma sätt. Tack för att ni påminde mig om syskonkap. i BB :heart: ! Började helt enkelt nästan att gråta när jag läste det. Så fint, så underbart vackert!
I bara det lilla kapitlet fick jag svar på ett par frågor som jag funderat länge på. För visst är jag nervös över hur allt ska fungera.

Jag är just nu så trött att jag ibland tvivlar på om jag kommer att orka... Stundvis så känns det som att man kanske är lite väl liten när man bara är 21 mån och får syskon. Men samtidigt så har vi verkligen diskuterat detta och är lyckligt lottade att själva kunnat välja när lilla syskonet "ska" komma. Men jag tänker mig nog tyvärr in i en situation där jag har en på knappt två år, ett spädbarn plus att jag fortfarande är höggravid :shock: :lol:.
Ibland får jag vara lite snäll mot mig själv och tro att allt faktiskt kommer att gå fint. Att jag också kan. Väldigt mycket har gått fantastiskt bra med vår lille kille, och något måste väl vara föräldrarnas förtjänst 8) eller... Dessutom så kommer jag ju att ha toppenhjälp av just lille storebror :D :wink:
:heart:
Mamma till Älsklingen :heart: 060501 i mitt hjärta. Godbiten :heart: 070629 här på jorden och i mitt hjärta. Underbaringen här på jorden och i mitt hjärta :heart: 090414
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Det är bara toppen med små 21-månaders storasyskon, kan jag glatt intyga :thumbsup: Bättre hjälpredor finns inte :D

Lite avlastning första tiden är dock inte helt fel, om man kan ordna. Jag tyckte det var hur skönt som helst att inte behöva fixa maten och allt annat, när man var slut som artist, men kanske är jag bara lat :roll: :lol: . Men OM man är två hemma, just den första tiden så kan man följa Annas råd och gå undan i annat rum och amma, för att sedan komma tillbaka i stor stil för stort möte med storasyskonet - när man är tillgänglig igen, på riktigt. Ingen nödvändighet alls, men ganska skönt, om man har det ordnat så.

Kram Ewa :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
blivandemamma
Rådgivare/advisor
Inlägg: 1573
Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03

Inlägg av blivandemamma »

Men...! Underbar tråd! Gått här och fnissat åt dina barn, Susanne :lol:

Tycker det är skönt att höra om andra barn, min Arvid är likadan. Vi träffar inte så många andra barn i samma ålder, så man tänker kanske att han är lite "insnöad" :lol:
Pratade i en eeevighet om hans skor som det var hundbajs på, efter en promenad, vattnet från tvättmaskinen som gick ut på golvet istället för avloppet, säger dääääär och pekar på ALLA bilar :shock: , frågar 1000 gånger per dag om var pappa är, var momor är, var mormors hundar är :roll: :lol:

Så de är ju totalt normala, alla våra fina barn :heart:

Kram, Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"