Hur kan man bara vara så stökig?

[/LO]

Hej på er.
Jag förundras över mig själv. Som några av er vet så har vi en tjej som kommer hit och städar varannan vecka. (superskönt!)
Hon var här i tisdags. Jag och barnen var borta och kom hem igår. Jag skulle haft gäster ikväll och ansträngde mig hela förmiddagen för att hålla ordning. Kl 12 ungefär fick jag veta att mötet blev inställt, så inga gäster skulle komma.

Nu händer något. Allt bara rasar samman. Det ligger kläder slängda lite var stans, leksaker över halva köket. Kastruller på spisen, post över halva bänken. Lite grejer kvar på köksbordet från senaste maten. Det tar bara några timmar innan i alla fall övervåningen är hur trist som helst...

Alltså jag fattar ju att det är jag som låter saker ligga och inte ser till att mina (mitt stora) barn plockar upp efter sig.
Och jag trivs INTE när det är såhär. Men jag KAN inte. Jag vet inte hur man gör för att hålla ordning. Jag har prövat allt, tror jag. Gett mig f-n på att plocka varje dag. Allt, lite, en viss tid - you name it.

Jag skäms om det skulle ringa på dörren. Vill inte att folk ska se hur jag har det.

Hur gör ni andra? Hur tänker ni? Och framför allt, hur har ni det?

/LO

[kiki]

jag ÄLSKAR dig /LO, äntligen någon som liknar mig

Tyvärr har jag inget tips, men eftersom du ska till TorsMamma nästa vecka så vet jag att du kommer lära dig mycket och ditt dåliga samvete kommer att bli giantiskt närå skoja bara, men hon är ju motsatsen till rörig.

Kram Kristina

[Hege]

He-he, Lotta

Jag litar på min städguru, Flylady!

Hon är den enda städgurun i världen som begriper sig på sådana som mig. Folk som är BO ("Born organized" som FlyLady kallar dem) fattar inte problemet. Det är väl bara att bestämma sig och sätta igång att städa. Men för oss som inte är BO så fungerar inte det. Vi är nämligen SHEs, "Sidetracked Home Executives", människor som impulsivt låter sig föras med av vad som än råkar dyka upp i deras väg.

Sådan är jag. Jag kan sätta igång att göra en sak, men om något då stör mig mitt i arbetet så är det jättesvårt att återfå fokus. Istället följer jag den nya impulsen och jag kan associera och byta aktivitet i det oändliga. Det medför att jag aldrig avslutar något. Jag får aldrig någonting gjort. Vad nyttar det till att jag bestämmer mig för att sätta igång med något när det beslutet är glömt efter tjugo minuter och jag har gått vidare till något helt annat? Värdelöst.

FlyLady gav mig lösningen på problemet: Rutiner! Sluta med Projekt som ändå aldrig slutförs. Börja med Rutiner istället. Det var nyckeln! Nu får jag äntligen massor gjort och jag slutför det jag påbörjar (i alla fall för det mesta). Jag har gått från CHAOS (Can't Have Anyone Over Syndrome) där en ringande dörrklocka förorsakar panik på grund av röran innanför dörren, till en fridfull tillvaro där man gör saker en kvart i taget. Det är en känsla som måste upplevas. Jag är så stolt över mig själv!

Du kan göra vad som helst i 15 minuter, säger FlyLady. Det är ett superbt knep, för om du sätter din timer på 15 minuter och sätter igång (med att städa, plugga, deklarera eller vad du nu inte kan förmå dig att göra) så visar det sig garanterat att när timern ringer så är du så inne i aktiviteten att du gärna fortsätter en kvart eller två extra.

En annan viktig sak som FlyLady har insett är att vi slarvmajor ofta är Perfektionister. Vi tänker som så att det är förstås ingen idé att sätta igång att städa om vi redan på förhand vet att vi ändå inte kommer att hinna med att göra jobbet Perfekt. Helt vansinnigt! Ingen och inget är Perfekt. Den inställningen medför bara en förlamande känsla av otillräcklighet och så blir ingenting gjort! Ta 15 minuter och gör så långt du hinner istället. "Babysteps, babysteps!" manar FlyLady.

"Spotta på en sten..." tänker jag numera och torkar av spisen hjälpligt istället för att försöka få den helt fläckfri. Jag tänker som så att om jag putsar lite på den varje dag så kanske de där inbrända bruna fläckarna runt kokplattorna går bort en vacker dag. Eller så gör de inte det och det är också okej. Någon gång får jag kanske en ny fräsch spis som inte bär minnen från en slarvigare period i mitt liv?

Kram, Hege
(som har klippt liiiitegranne från en annan Flyladys blogg...)

[miniz]

Hos oss stökas det ner pa noll tid, här är vi fem som är duktiga att dra ut saker fran sina fasta platser... Vad fort det gar att stöka till det. Jag blev jätteinspirerad av Heges trad om fly-lady. En kvart om dagen, vi gjorde det ett litet tag, sa rann det ut i sanden. Vi (läs gubben) fixade tom 15 min itunes playlist. Sa vi letade fram musik typ tre latar sa det blev 15 min, sa körde vi. Och man hinner sa mycket pa en kvart.

Morgondisken tar jag med ettaringen pa bänken, spännande och bra tidsfördriv medan vi väntar pa morgonluren. Andra luren kokar jag kaffe och medan kaffet kokar stormar jag köket! Man hinner rätt mycket pa en 5-6 minuter. Mer än man tror! Sedan sätter jag med kaffe och dator. Det är guld!

Sa tack /LO! Jag ska aterlansera 15 minuters itunes-fly-lady! Det behövs!

[Fjällfolket]

men OJ vilken bra trådstart!



Tack!!!

/Fjällmor

[Beckabus]

Här skäms vi rejält oxå om det ringer på dörren oförhappandes..
Men till vårt försvar får vi skylla på dåligt utrymme, som gör att allt bara staplas på höjd.. Hoppas att vi snart hittar eget hus!

[/LO]

Här skäms vi rejält oxå om det ringer på dörren oförhappandes..
Men till vårt försvar får vi skylla på dåligt utrymme, som gör att allt bara staplas på höjd.. Hoppas att vi snart hittar eget hus!

Jo, man kan skylla på det, det har jag också gjort Vi har stort hus och rörigt ändå

Tack alla. Vi hade ju en kvart varje eftermiddag. Nu har vi ju schema, jag och Vera. Det är bättre, och måste återgå till den ordningen (sprotlov förra veckan och bortrest ett par dagar denna). Det blev bättre. Både ordningen och Veras humör OCH mitt 8)

/LO

[noanamn]

FlyLady, ja! Jag har varit inne på det en del och tycker att rutinbygget verkar så vettigt. Men lika oorganiserad som jag är vad gäller städning - lika virrig blir jag när jag försöker få överblick över FlyLady med alla mail och olika steg

Koncentration var det ju...

Kanske dags för ett nytt försök.

Hege - Hur gjorde du för att just komma igång?

[anna]

Ojojoj, vad jag känner igen mig
problemet är att far i huset är lite av en perfektionist, och det kvittar HUR jag sliter, så är jag liksom aldrig runt och ikapp...
Fick ett mail häromdagen, som jag tycker är ganska klockrent:

Forskare har kommit på en ny åkomma = ÅNK (åldersbetingad nedsättning av
korttidsminnet).

Så här visar sig symptomen enligt en person som fått diagnosen, denne
berättar följande:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget
upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar
bilen, säger jag till mig själv. Jag lägger bilnycklarna på bordet,
kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.
Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet
och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots
allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag
lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och
hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta
efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla
på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på
bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på
bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.
Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag
vattna blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller
vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till
TV:n. Någon har lagt den på köksbordet.
Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men
ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den
där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite
vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka
kontrollen på bordet och går för att leta en trasa. Så går jag ut i
hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra. Vid dagens
slut är bilen fortfarande smutsig,
svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice
på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan
inte hitta fjärrkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon
och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är
förbluffande, för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag
är helt FÄRDIG av utmattning! Jag förstår att detta är ett allvarligt
problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.
Kan du vara snäll och göra mig en tjänst? Skicka detta meddelande till
alla som du tror har glädje av det, för jag kan inte komma på vem som jag
redan har skickat det till...

Det kan finnas fler med samma sjukdom. Vad tror ni?

kram anna

[Fd Medlem]

Man kan ju också bara göra som vi: Bejaka stöket! Som en ordningsam singelkompis sa häromsistens: "Det är så mysigt hemma hos er, det känns verkligen att det bor en familj här!"
HAHAHA!
Det är just det dagliga stöket som gör att städhjälp skulle kännas helt bortkastat. Jag skulle hellre vilja ha hjälp 15 minuter varje kväll istället... Det är ju det som tar tid, som stör. Men som sagt: jag orkar inte lägga för mycket energi på ordning. Jag vill komma fram till soffan, men resten struntar jag i.

Ha så skönt i röran!
Ulrika

[Hege]

Jo du, malvamed3, jag gjorde som Flylady sa att jeg skulle göra i början:
Små steg!

Den förste veckan gjorde jag bara "sink-shiningen", som är att shina diskhon. Ganska smart, för att shina den, så måste den ju vara tom... och då måste jag ställa disken in i diskmaskin. Och om den inte är tom... så är jag ju tvungen tömma den...

Jag lovade mig själv att aldrig gå till sängs innan jag hade shinat diskhon. Det tänkte jag att jag fick klara av. Om inte annat.

Det tog tre kvällar innan poletten trillade ner och jag fattade att jag kunde ju ta två minuter och tömma diskmaskinen på eftermiddagen... Och att jag faktisk kunde städa i köket och shina lite redan vid 7-tiden på kvällen. Så att köket inte var det sista jag gjorde innan jag gikk och la mig.

(Det är en helt underbar känsla att gå upp på morgonen till ett shinat kök! För det är dit det har kommit nu efter några månader. Jag har slängt ut allt som för sto och dammade, och nu plockar jag faktisk i ordning på ett annat sätt, för att disk-shiningen ska gå lätt.)

Den andra veckan började jag med något som kallas "swish and swipe". Det är att varje morgon torka (inte gnugga alltså), torka av spegel och handfat i badrummet. Jag sprayar på lite vatten med medel i, och torkar med hand-handuken av spegel och handfat, sen torkar jag snabbt av duschhandtag och hela toaletten. Det tar max två minuter, och jag gör det i sömnen. Sen sätter jag dit en ny handduk.
(Här trillade poletten lite snabbare ner, jag tog direkt bort allt som sto vedsidan om handfatet og antingen satte det på bricka eller in i skåpet med det.)

Bara de här två stegen gjorde att jag kände det som jag hade flyttat in i et nytt hus. Fräscht och fint på morgonen! Sen blev man ju lite biten, lade till flera moment och nu går det faktisk rätt bra. När jag gör så ofta, och så få minuter om gången, så känns det (nästan) som om huset städar sig själv.

Det som verkligen får fart på sakerna är att slänga/ge bort/sälja grejer som ligger og tar plats. Bara behålla det man behöver och det man älskar. (Dvs. iallafall man och barn... )

[Kalaskakan]

Oooh en tråd för mig fast sett från andra sidan 8) ty jag är en vad som skulle kallas för "BO". En BO som lever med en SHE, ty maken är en klockren SHE.

LO jag vet inte hur jag gör, jag bara gör. Grejen är den att det sitter i min hjärna, det stör mig om det är för stökigt, det känns som om grejerna äter upp mig, kryper upp på mig och jag känner mig kvävd. Kristus det låter som om jag skulle behöva terapi nu
Nävars, men det är det närmaste svaret jag kan ge till "Hur gör ni andra".

Jag vill dock påpeka ett par grejer;
Jag hade varit bortom BO om det inte vore för att maken har lärt mig att leva lite som en SHE, och viceversa, maken har tagit lite av min BO:ighet. En ganska så skön kombo har det blivit, innan dess haglade bråken tätt i det nyihopflyttadebohaget.

Sen en jätte viktig grej för att få bort ditt dåliga smavete över det underbara stöket (och jag menar det hjärtligt!!) som råder hemma hos er:
Stök är mysigt, stök är personligt. Vad som är vidrigt är när det är skitigt och smutsigt. Det är en glasklar skillnad att ha det stökigt och ha det skitigt.
Så keep up the good stök så länge det inte är smutsigt till vansinne

[Krümel]

Lite svar på dina frågor i trådstarten, /LO!

Jag mår inte bra av att ha det rörigt omkring mig men är långtifrån pedant. Jag kan ha tex ha fullt med disk på diskbänken och ändå gå och lägga mig. Och det kan ligga kläder i hela hallen halva dagen, men inte hela tiden. Vi har det rätt städar men man ser att det bor en barnfamilj här.
Det här stöket som bara blir kräver helt enkelt att man plockar och plockar och plockar. Jag gör det mycket i förbifarten utan att tänka så mycket på det. Går jag tex från köksbordet till lekrummet tar jag kanske med mig nåt som ligger på fel ställe och lägger det rätt eller lägger det i trappen för transport ner när jag går ner nästa gång. Högar med papper och ihopgyttrade "ytor" stör mig så mycket så jag plockar helt enkelt bort grejorna dit de ska vara, eller slänger de, utan att tänka så mycket på att jag städar.
Vad jag har märkt på en kompis som är mer SHE är att hon inte plockar så mycket i "förbifarten" som jag. Jag tipsade faktiskt henne om Flylady efter Heges tråd och hon tyckte det verkade jättebra och kände igen sig tex i det här med pedanttanken också. De körde 15 minuters städning osv men har inte riktigt lyckats "hålla i". Dessutom är man ju inte ensam i hushållet!

[/LO]

Tack för alla svar
Nu har jag inte läst flylady, men jag känner direkt att det är ännu ett projekt, även om ni påstår att det inte är det.
För jag har börjat smått OCKSÅ. Och det går jättebra - i tre-fyra dagar eller ibland t.o.m flera veckor. Sedan är det som att jag inte orkar en dag och då är jag tillbaka till ruta ett igen. Att komma tillbaka är supersvårt.
Känner mig som en jojo-bantare, men i försök att hålla ordning.

Det är inte totalt kaos, det är inte det. Och numera relativt rent (men det är städning varannan vecka, varken mer eller mindre). Men hallen och köket, framför allt, kan messa igen totalt.

Men jag gör EN sak, numera, som jag knappt tänker på längre. Jag plockar ur diskmaskinen. Om jag inte gör ett smack mer, så ska den vara tom på rendisk på morgonen (om man inte diskar på natten). FÖr då kan man rätt snabbt ta resten på morgonen.
Så det är inte "ren diskho", men det är tom diskmaskin

Jag så gärna vill att Vera lär sig att hålla lite ordning. Min mamma var/är lite av pedant. Vill inte ha saker framme, men vi behövde aldrig hjälpa till. Jag skyller inte på henne, jag är 37 år och har ansvar för mitt eget liv, men om det var kastruller och grejer kvar på bordet när jag gick efter att ha ätit, så var det borta när jag kom tillbaka. SÅ är det ju inte nu.
Problemet när det gäller Vera, är ju att jag inte ser när hon "tappar" eller glömmer saker framme. Det är när hon gått och lagt sig eller långt efter det händer som jag ser att saker ligger kvar.
Jag säger att hon ska plocka undan innan hon börjar med något nytt. Men sedan, när hon väl vill göra något annat, så har jag också glömt det gamla... SHE???

/LO

[blomman]

Hejsan alla slarvmajor!
Tänker på det här:

Jag säger att hon ska plocka undan innan hon börjar med något nytt.

Gör vi vuxna så? Många av oss har "projekt" liggande, men barnen får inte ha det? Jag anser att deras projekt är precis lika viktiga som mina! Om man håller på att bygga nåt, varför måste det rivas ner och plockas undan för att man ville pussla en stund? Vi gör ju inte så..

Annars har jag inga goda råd alls .
Jag plockar inte mycket, däremot storröjer jag. Det får gro igen och sen river jag ut allt och skrubbar rent i vartenda hörn, a´la vårstädning, men sen gror det igen tills nästa gång..

Men schemalagd social delaktighet för barnen är min räddning (precis som du märkte när ni började med det /LO)!
Om de ska moppa golven eller hänga tvätt, så måste jag första dammsuga och ta bort den torra tvätten från stället.
Om de ska baka en dag och jag inte har plockat i disken, måste jag ju göra det så de får plats på bänken (sen städar de ju upp efter sitt bakande, men de ska inte behöva ta min uppgift innan)

Men pedantiskt rent och välorganiserat kommer det aldrig bli i vårt hem..
Fast jag tycker det är lite mysigt!

Stök är mysigt, stök är personligt. Vad som är vidrigt är när det är skitigt och smutsigt. Det är en glasklar skillnad att ha det stökigt och ha det skitigt.

Håller jag med om. Jag gillar stök jättemycket, speciellt när jag håller på med projekt (gärna tre åt gången) men inte smuts. Eller rättare sagt, smuts på vissa ställen pallar jag inte.
Toaletten är jag nojjig på, den ska städas två gånger i veckan!
Och rena lakan!

Kram på er!