tillrättavisa halvåring?

[sanna72]

Ååå, är så arg att jag behöver skriva av mig även om detta inte ska vara ett klagoforum Jag var med min sexmånaders på föräldragruppsmöte och videofilm förevisades. Videon gick sönder och jag skulle försöka fixa till den medan en mamma erbjöd sig att ha min son i knät. Så sträckte han sig efter hennes hår och ryckte tag- en favoritsysselsättning. Långhåriga jag brukar avleda honom och öppna fingrarna... men den här mamman tog tag i pojken, såg honom stint i ögonen och sa nej flera gånger. Gossen började gråta och till slut gick jag med honom för att han skulle lugna sig.

Oavsett hur man ser på fostran: kan man tro att en så liten sträcker sig efter en hårslinga av något skäl som bör tillrättavisas? Det värsta var att sköterskan där sa att vid den åldern kan man börja markera lite försiktigt. Jag själv sa inte så mycket alls och det är väl det jag är mest förbannad på... Borde jag kanske själv reagera på hans något smärtsamma hårhantering?

S.

[Wilmer]

Vår son älskar också att riva i håret. Jag har aldrig tänkt på att säga nej utan jag låter honom göra det, jag ser det inte som något problem alls. Han brukar till och med få leka med mitt hår ibland. River han så det gör ont så tar jag förstås bort handen men har jag en gång låtit honom riva i håret så får jag nog "lida lite pin" också . Jag tycker absolut inte att någon anna mamma skall komma och "fostra" ditt barn på det viset som den mamman gjorde.

[annawahlgren]

"Markera lite försiktigt" Tillrättavisa en halvårsbaby

Du gjorde och gör rätt. Det är apfasoner och upptäckarlusta. Vem vill inte "klättra" i långt hår? Små barn vill; man lirkar upp fingrarna, kysser barnet, vänder på det i knäet och sätter någonting annat i händerna på lilla älsklingen. Konstigare är det inte.

Tillrättavisningar och "markeringar" skulle aldrig nå annat syfte än att göra ungen olycklig, i bästa fall förb-d, och detta av den enda anledningen att barnet skulle känna sig oförstått och avvisat utan att ha en chans att förstå varför. För barnet skulle sambandet med håret vara avlägset som yttre rymden. Vuxnas egotrippade inskränkthet förleder dem att tro att 1. barnet, som förmodligen inte har något hår själv att tala om, skulle fatta hur det känns att bli dragen i sitt obefintliga hår, nämligen ont, 2. barnet, som inte ens är fött till ett jag än, skulle begripa att ONT på andra är något JAG åstadkommer, 3. barnet, som inte har en susning om orsak och verkan, skulle fatta att om jag gör si med detta hår, som hänger framför mig, betyder det så för den som håret sitter fast på, 4. barnet, som nyligen fått användbara händer till redskap, dvs med grepp som låter sig styras medvetet, skulle fatta att dessa redskap ska användas med urskillning och först be om lov att få existera/brukas Ska ögonen bara få se vissa saker och läpparna le men inte smacka eller göra miner eftersom vuxna "markörer" kan ta anstöt

Hur svårt kan det bli Och - hur taskigt

Små barn ska skyddas mot taskiga, korkade, oförstående vuxna som ingenting bättre tycks ha för sig än att så ofta de kommer åt försöka döda deras glädje.