Hej! Jag är helt ny här och behöver hjälp.
Efter att vid 4mån kurat vår Greta har vi haft 1,5 år med prickfria nätter. Underbart! Nu har den lilla damen precis haft kräksjukan och således blivit upplockad ur sängen vid ett antal tillfällen då hon kräkts ner allt. Hon är även blöjfri dagtid och magproblemen har lett till att hon vill gå på pottan på natten=ännu några upplockande. Nu är hon helt hysterisk vid läggningen och hon som alltid velat sova vägrar nu - jag är förtvivlad. Har vi sabbat allt nu? Vad ska vi göra för att återgå till vår härliga normala läggningsrutin? Hon blir två i mars och har tendenser till trots/förtrots vilket gör det hela ännu viktigare att lösa. Råd snälla!?
Strul med sömnen
-
TorpSara
-
Johanna&Greta
- Inlägg: 2
- Blev medlem: tis 27 jan 2009, 15:21
Mer info!
Hej!
Tack för svar. Vi lägger henne vid 19-tiden efter ritualen: pyjamas, välling, tandborstning, potta, gonattsaga med bus. Tidigare har hon längtat efter sängen nu säger hon: ”Vill inte sova!” så fort vi kommer in i sovrummet. Vi lägger henne ändå drar ramsan, släcker och går ut. Då börjar hon skrika. Vi överröstar med ramsa men hon fortsätter och hon kan hålla på i en timme. Till saken är att hon kör med ”potta” och det har vi tidigare inte kunnat stå emot. Nu är det som att hon har kommit på det och kör med det både 3 och 4 ggr per kväll. Det kommer givetvis inget varje gång men emellanåt. Igår vägrade jag ta upp henne men låg i det mörka rummet och drog ramsan om och om igen. När hon var helt hysterisk sa jag med hög röst att om hon inte la sig ner och försökte sova skulle jag gå därifrån (inte smart alls men jag var rådlös) det funkade. Hon lugnade sig direkt, jag drog ramsan bakom draperiet och hon somnade. Det tog kanske 15 min. Jag fick rådet av Anna att genomföra en minikur men nu har jag lånat ut ”Sova hela natten” boken så jag kan inte läsa om minikuren där men jag antar att det är att återgå till rutinerna. Det kändes igår som att ett första steg för oss är att inte falla efter för snacket om ”pottan” så att hon vet att det inte är lönt att skrika. Hon går upp 06,10 varje morgon så hon är trött på kvällarna. Du får gärna ge mig tips och råd jag är mottaglig för allt!
Tack!
Tack för svar. Vi lägger henne vid 19-tiden efter ritualen: pyjamas, välling, tandborstning, potta, gonattsaga med bus. Tidigare har hon längtat efter sängen nu säger hon: ”Vill inte sova!” så fort vi kommer in i sovrummet. Vi lägger henne ändå drar ramsan, släcker och går ut. Då börjar hon skrika. Vi överröstar med ramsa men hon fortsätter och hon kan hålla på i en timme. Till saken är att hon kör med ”potta” och det har vi tidigare inte kunnat stå emot. Nu är det som att hon har kommit på det och kör med det både 3 och 4 ggr per kväll. Det kommer givetvis inget varje gång men emellanåt. Igår vägrade jag ta upp henne men låg i det mörka rummet och drog ramsan om och om igen. När hon var helt hysterisk sa jag med hög röst att om hon inte la sig ner och försökte sova skulle jag gå därifrån (inte smart alls men jag var rådlös) det funkade. Hon lugnade sig direkt, jag drog ramsan bakom draperiet och hon somnade. Det tog kanske 15 min. Jag fick rådet av Anna att genomföra en minikur men nu har jag lånat ut ”Sova hela natten” boken så jag kan inte läsa om minikuren där men jag antar att det är att återgå till rutinerna. Det kändes igår som att ett första steg för oss är att inte falla efter för snacket om ”pottan” så att hon vet att det inte är lönt att skrika. Hon går upp 06,10 varje morgon så hon är trött på kvällarna. Du får gärna ge mig tips och råd jag är mottaglig för allt!
Tack!
Hej och välkommen säger jag också 
Nej, det kanske inte var det bästa att säga, men du drog en ramsa efteråt, och det var den som gick in, som sista budskap. (Vart skulle du gå egentligen, för du var väl inte kvar i rummet?)
Och det jag tror hände, egentligen, var att du ändtligen stod för ett ordentligt svar. "Nu är du tyst och sover PUNKT!" Dvs. du behöver sova, det kommer inte att hända dig något när du sover. Allt är lugnt, jag har koll!
Klart man blir orolig när man varit sjuk. Man vet ju faktiskt inte som liten att man kommer att bli frisk igen eller ens överleva. För det har man ingen erfarenhet av.
Därför är din attityd "allt är lugnt, jag har koll på läget" det viktiga att förmedla till henne.
Som TorpSara skriver, ni är snart på banan igen.
/LO
Nej, det kanske inte var det bästa att säga, men du drog en ramsa efteråt, och det var den som gick in, som sista budskap. (Vart skulle du gå egentligen, för du var väl inte kvar i rummet?)
Och det jag tror hände, egentligen, var att du ändtligen stod för ett ordentligt svar. "Nu är du tyst och sover PUNKT!" Dvs. du behöver sova, det kommer inte att hända dig något när du sover. Allt är lugnt, jag har koll!
Klart man blir orolig när man varit sjuk. Man vet ju faktiskt inte som liten att man kommer att bli frisk igen eller ens överleva. För det har man ingen erfarenhet av.
Därför är din attityd "allt är lugnt, jag har koll på läget" det viktiga att förmedla till henne.
Som TorpSara skriver, ni är snart på banan igen.
/LO
Lotta, mamma till
Vera
född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar
född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Nytt fotoalbum
-
TorpSara