Råttor?
Råttor?
Nån med erfarenhet av tamråttor?
Vi ska skaffa, jag tycker de verkar helsköna och intelligenta. Har haft kanin, marsvin, möss, chinchilla, gerbiler.. men inte råttor.
Har lånat böcker och kollat på nätet, men tar gärna emot tips om vad de gillar!
Vi ska skaffa, jag tycker de verkar helsköna och intelligenta. Har haft kanin, marsvin, möss, chinchilla, gerbiler.. men inte råttor.
Har lånat böcker och kollat på nätet, men tar gärna emot tips om vad de gillar!
Hade tamråttor som liten, de är verkligen intelligenta och trevliga!
Vad de gillar? Att göra eller att äta? De gillar att få vara ute ur buren ibland och springa runt i vida världen, sitta på axeln är inte heller fel. De äter i princip allt! Vanlig mat eller pellets, grönsaker, ja allt.
Man kan lära dem saker efter som de är så smarta. Min systers hanråtta kom när man ropade på honom, alla trappsteg i hela trappan klarade han! ( vad gör man inte för lite ost
) Hanar luktar lite mer än honor men blir oftast tamare och mindre rädda. Hoppas det var några svar på dina frågor.
Mamma till solstrålen Elsa
född okt -07
och livsnjutaren Ellen
född april -11
och livsnjutaren Ellen
Vad kul med nån som haft råttor!
Jag vet hur tama mössen blev, och råttor ska ju vara ännu mer sociala har jag hört, så jag ser verkligen fram emot att ha två stycken.
Hur mycket luktar hannar? Mushannar luktade väääldigt illa nämligen, och det har jag inte lust med igen. Hörde en som hade kastrerat hannarna, behövs det?
Det känns som att de borde vara något bland de mest lättskötta djur som finns, med tanke på hur de är i naturligt tillstånd..
Buren, tänkte jag på också. De gillar typ en hängmatta av en handduk att ha som sovplats, har jag förstått. Tänkte bygga nån bana av rör och flera våningar.
Vill de ha mycket skrymsel att krypa in i?
Vad hade du för bottenmaterial? Spån som till andra smådjur?
Vill de ha sand att bada i som en chinchilla?
Oj, vad jag frågar, men det är kul att få höra av nån som haft råttor, och inte bara läsa i en bok!
Jag vet hur tama mössen blev, och råttor ska ju vara ännu mer sociala har jag hört, så jag ser verkligen fram emot att ha två stycken.
Hur mycket luktar hannar? Mushannar luktade väääldigt illa nämligen, och det har jag inte lust med igen. Hörde en som hade kastrerat hannarna, behövs det?
Det känns som att de borde vara något bland de mest lättskötta djur som finns, med tanke på hur de är i naturligt tillstånd..
Buren, tänkte jag på också. De gillar typ en hängmatta av en handduk att ha som sovplats, har jag förstått. Tänkte bygga nån bana av rör och flera våningar.
Vill de ha mycket skrymsel att krypa in i?
Vad hade du för bottenmaterial? Spån som till andra smådjur?
Vill de ha sand att bada i som en chinchilla?
Oj, vad jag frågar, men det är kul att få höra av nån som haft råttor, och inte bara läsa i en bok!
Ja du, hur mycket de luktar minns jag inte riktigt.
Vi hade både hannar och honor och vi var ju vana vid lite lukt. Men jag minns att hanarna kissade lite mer som små stänk liksom... Kanske är de bättre kastrerade jag kommer ej ihåg.
Vi hade en enkel bur med sågspån och lite hö eller papper att mysa in sig i vad jag kommer ihåg. Men de behövde inte gömma sig speciellt, de gömde huvudet under magen och sov så.
Den buren som du planerar låter jättebra.
Vi hade en enkel bur med sågspån och lite hö eller papper att mysa in sig i vad jag kommer ihåg. Men de behövde inte gömma sig speciellt, de gömde huvudet under magen och sov så.
Mamma till solstrålen Elsa
född okt -07
och livsnjutaren Ellen
född april -11
och livsnjutaren Ellen
-
kattklo
Hej!
Jag hade en i gymnasiet som hette Sixten.
Han hade en kompis som hette Tage (min rumskompis råtta).
De bodde i ett stort akvarium utan lock som stod på golvet i vardagsrummet.
Vi hade inrett med en Stor kraftig gren, 1,5 lång säkert, och lite annat som jag inte minns.
De gör sig ett toahörn, så där kan man med fördel ha en liten grund låda som är lätt att byta oftare i. De är mycket renliga.
Sixten hade en liten transportbur i plast med handtag, det var mkt praktiskt. På så sätt kunde han följa med långväga och dit jag kom inredda jag bara en provisorisk "bur" i en banankartong eller liknande.
Både Sixten och Tage fick cancer och fick avlivas runt 2-3 år. Cancer är tyvärr vanligt bland tamråttor som är HÅRT avlade.
Det kan vara värt att hitta en råttentusiast och köpa av honom eller henne istället för på djuraffär. De kan ofta visa upp stamtavlor (inte för att det är som i skitnödiga hundbranchen, utan mer så att du kan se att de inte är en massa inavel) och de bryr sig om ädeldjuret Råtta.
Lycka till!
Det blir levande klappar till barnen i år alltså?!
Jag hade en i gymnasiet som hette Sixten.
Han hade en kompis som hette Tage (min rumskompis råtta).
De bodde i ett stort akvarium utan lock som stod på golvet i vardagsrummet.
Vi hade inrett med en Stor kraftig gren, 1,5 lång säkert, och lite annat som jag inte minns.
De gör sig ett toahörn, så där kan man med fördel ha en liten grund låda som är lätt att byta oftare i. De är mycket renliga.
Sixten hade en liten transportbur i plast med handtag, det var mkt praktiskt. På så sätt kunde han följa med långväga och dit jag kom inredda jag bara en provisorisk "bur" i en banankartong eller liknande.
Både Sixten och Tage fick cancer och fick avlivas runt 2-3 år. Cancer är tyvärr vanligt bland tamråttor som är HÅRT avlade.
Det kan vara värt att hitta en råttentusiast och köpa av honom eller henne istället för på djuraffär. De kan ofta visa upp stamtavlor (inte för att det är som i skitnödiga hundbranchen, utan mer så att du kan se att de inte är en massa inavel) och de bryr sig om ädeldjuret Råtta.
Lycka till!
Det blir levande klappar till barnen i år alltså?!
Det låter som om vi valt rätt djur!
Jo, vi hade egentligen bestämt att de skulle vänta med att få djur, för att man ser på deras kompisar att det är föräldrarna som sköter sjuren..
Men sen funderade vi igen, och kom fram till att de sköter ju sina uppgifter hemma exemplariskt och utan gnäll. De håller dessutom reda på sina läxor (Mira) och när de ska ha saker med till skolan, som gympapåsar, biblioteksböcker etc. Så jag vågar nog påstå att de är ganska lämpade, för att vara barn, för att ta hand om ett djur..
Grejen är att vi tänkte att Felix skulle få en katt, för det är det enda djur han är fullkomligt förälskad i. Han läser, leker och pratar bara om katter och har gjort i två år nu. Han kelar med alla katter han träffar, och även den mest förvildade stallkatt hamnar i hans famn utan protester efter en stund. (Felix betyder lustigt nog kattälskare eller älskad av katter, förutom lycklig)
I vilket fall: katt-råtta?
Läste att det brukar funka om katten får vänja sig vid råttorna som kattunge, då ser den inte dem som byte. Ungefär som att vår hund aldrig jagade vår förra katt, men alla andras..
Vad tror ni? I värsta fall får vi hålla isär dem..
Mira har nämligen önskat sig råttor ett tag, men varit införstådd med att hon får vänta. Men vi vet att hon just vill ha det djuret, och jag själv har ju fått för mig att jag kommer gilla dem. Gillar INTE kaniner, t.ex, för att de är för stilla och tråkiga. Marsvin däremot gillar jag, nyfikna, sociala djur!
Kul att få höra om era råttor!
Jo, vi hade egentligen bestämt att de skulle vänta med att få djur, för att man ser på deras kompisar att det är föräldrarna som sköter sjuren..
Men sen funderade vi igen, och kom fram till att de sköter ju sina uppgifter hemma exemplariskt och utan gnäll. De håller dessutom reda på sina läxor (Mira) och när de ska ha saker med till skolan, som gympapåsar, biblioteksböcker etc. Så jag vågar nog påstå att de är ganska lämpade, för att vara barn, för att ta hand om ett djur..
Grejen är att vi tänkte att Felix skulle få en katt, för det är det enda djur han är fullkomligt förälskad i. Han läser, leker och pratar bara om katter och har gjort i två år nu. Han kelar med alla katter han träffar, och även den mest förvildade stallkatt hamnar i hans famn utan protester efter en stund. (Felix betyder lustigt nog kattälskare eller älskad av katter, förutom lycklig)
I vilket fall: katt-råtta?
Läste att det brukar funka om katten får vänja sig vid råttorna som kattunge, då ser den inte dem som byte. Ungefär som att vår hund aldrig jagade vår förra katt, men alla andras..
Vad tror ni? I värsta fall får vi hålla isär dem..
Mira har nämligen önskat sig råttor ett tag, men varit införstådd med att hon får vänta. Men vi vet att hon just vill ha det djuret, och jag själv har ju fått för mig att jag kommer gilla dem. Gillar INTE kaniner, t.ex, för att de är för stilla och tråkiga. Marsvin däremot gillar jag, nyfikna, sociala djur!
Kul att få höra om era råttor!
Katten, du är så skön! Tack för kvällens skratt. Tänk jag trodde inte att katter kunde vara så snälla med råttor. O:)Det kan vara värt att hitta en råttentusiast och köpa av honom eller henne istället för på djuraffär. De kan ofta visa upp stamtavlor (inte för att det är som i skitnödiga hundbranchen, utan mer så att du kan se att de inte är en massa inavel) och de bryr sig om ädeldjuret Råtta.
Huuu jag ryser fortfarande när jag tänker på musen (inte samma sak som tamråtta, jag vet, men ändå...) vi jagade inomhus förrförra vintern... Jag ska inte skaffa nåt råttdjur nånsin... Men ha ni så kul!
Stilla
-
TorpSara
Åh, mitt livs första och familjens hela oförglömliga husdjur var herr Rune, född 1988. En finfin fet råtta, som dessutom var rätt begiven på starkvaror...
Jag kan bara instämma, de blir tama som små hundar om man ägnar dem den tiden. Det enda besvärliga är den mycket korta livslängden.
Sjäva råttan luktar gott, lite mysk, och håller man rent som man ska så luktar inte buren heller.
De kommer gärna om man ropar, blir relativt rumsrena och äter, på råttors vis, allt. Vi hade basföda av någon gnagarmix och müsli, men han fick alltid mat när vi åt. Favoritsnacks var banan, oskalade jordnötter och krakmandel (sån med skal bland julnötterna).
Vi hade honom ensam, det var inte så vanligt att man hade flera på den tiden, och precis som med undulater blir de tamare då. Men då krävs det att man ägnar dem mycket tid, de är lika sociala som oss människor och blir väldigt deprimerade om de är ensama.
Jag kan bara instämma, de blir tama som små hundar om man ägnar dem den tiden. Det enda besvärliga är den mycket korta livslängden.
De kommer gärna om man ropar, blir relativt rumsrena och äter, på råttors vis, allt. Vi hade basföda av någon gnagarmix och müsli, men han fick alltid mat när vi åt. Favoritsnacks var banan, oskalade jordnötter och krakmandel (sån med skal bland julnötterna).
Vi hade honom ensam, det var inte så vanligt att man hade flera på den tiden, och precis som med undulater blir de tamare då. Men då krävs det att man ägnar dem mycket tid, de är lika sociala som oss människor och blir väldigt deprimerade om de är ensama.
Jag blir bara mer och mer övertygad om att vi kommer trivas med dessa djur!
Vi ska skaffa två, av samma kön.. blir lite jobbigt annars tror jag
Men, det där med kattungen, vad tror ni?
Borde de inte kunna vänja sig vid varandra eftersom katten är så liten?
Minns att katterna aldrig gick aldrig på vare sig chinchillan eller marsvinen. Mössen däremot.. där rök en och annan, tyvärr.
Vi ska skaffa två, av samma kön.. blir lite jobbigt annars tror jag
Men, det där med kattungen, vad tror ni?
Borde de inte kunna vänja sig vid varandra eftersom katten är så liten?
Minns att katterna aldrig gick aldrig på vare sig chinchillan eller marsvinen. Mössen däremot.. där rök en och annan, tyvärr.
Jag tror att det är ok med katten eftersom den är liten från början.
De är himla söta faktiskt råttor...lite minnen kommer upp. 8) Som när de sitter på axeln och man går runt med dem och de är nöjda med utsikten. Eller när de tassar förbi och balanserar på soffryggstödet. Eller när man lyfter dem lite lätt och de pendlar med svansen för att greppa tag någonstans och hålla balansen. Eller när de sitter och smaskar på något och håller det i sina små små framtassar som ser ut som små händer. Eller när de sover som en boll ihoprullad ( första råttan vi hade trodde vi hade ont i magen innan vi förstod att de verkligen vill sova så ibland
). Vi hade några i omgångar...namnen jag minns är Tussen ( vit med svart huvud och svarta fläckar över ryggen ), Gosan ( lika färg som Tussen ), Frida ( Vit med röda ögon, hittades
övergiven/bortsprungen på en vind ), Oliver ( lika färg som Tussen ) och Baltasar ( vit och gråspräcklig )... 8)
De är himla söta faktiskt råttor...lite minnen kommer upp. 8) Som när de sitter på axeln och man går runt med dem och de är nöjda med utsikten. Eller när de tassar förbi och balanserar på soffryggstödet. Eller när man lyfter dem lite lätt och de pendlar med svansen för att greppa tag någonstans och hålla balansen. Eller när de sitter och smaskar på något och håller det i sina små små framtassar som ser ut som små händer. Eller när de sover som en boll ihoprullad ( första råttan vi hade trodde vi hade ont i magen innan vi förstod att de verkligen vill sova så ibland
Mamma till solstrålen Elsa
född okt -07
och livsnjutaren Ellen
född april -11
och livsnjutaren Ellen
Ååååååååå nu blir jag såååå avundsjuk.
Hösten 2000 kom Nova för att bli vår alldelens underbara familjemedlem. Skulle nog kunna skriva en uppsats om henne.
Så otroligt underbar. Vet inte var jag ska börja. Hon hade en bur att sova i, men var för det mesta lös i lägenheten. På kvällen la hon sig och sov brevid mig, J jobade på krogen och satte in henne i buren då han kom hem. På morgonen satt hon på burens galler och bara ville ut. Jag duschade och hon satt brevid mig på golvet och duschade hon med, sedan satt hon på en handduk och torkade sig. Åt frukost tillsammans med mig, pussade hej då och när jag gick sprang hon in och la sig hos J.
Hon mötte oss i dörren när vi kom hem, man hann bara sätta nyckeln i läset och så rusade hon dit, klättrade upp längs med ben och kropp för att ta sig till axeln för att kunna pussas.
Efter ett tag kom även Busan till oss. En liten bebis, då skaffade vi en större bur, riktigt stor, kapade hål i taket och satte den andre buren uppe på. Så de hade ett tvåvåningshus. I den övre delen satte vi in en holk av näver/korg som fåglar har. I den sov de. När busan var liten hann hon inte alltid hoppa ner till burgolvet för att kissa så det hände olyckor i holken. Nova knuffade ut henne, hoppade ner till golvet och rev sönder tidningspapper för att ta till holken och torka, detta upprepade hon flera ggr tills det var tort, först då kunde de sova igen, och då sov de omlott på varandra.
Busiga till tusen och smarta, så de höll vakt åt varandra när de skulle stjäla. En gång hade de varit på gotteri vi hade på bordet, chips, godis odyl, detta hittade vi i en jättehög under vårt täcke.
Som du märker kan jag skriva och berätta hur mkt som helst. De är i allefall underbara djur. Sen kunde man ibland ha död ton i telefonen för att de kapat sladden
men vad gör det om hundra år.
Nackdelarna då..... för de finns. De gnager sönder, de är verkligen på allt. Soffan försökte de göra bo i, så alla delar var i princip söndergnaget. Tapeter kan de ge sig på, alla påslakan var det små hål i överallt - de försöker bädda. Lampsladdar kan de gå på, fick en stöt en gång. De samlar mat på alla konstiga ställen, så det kan bli lite äckligt.
Det största jobbiga var att jag reagerade på deras urin. Det är verkligen jättestarkt. Och eftersom de har vassa klor och klättrar runt på en så fick jag rivmärken och urin har de på tassarna så jag fick klåda. Och så började det klia i ögon och jag nös till förbannelse. Kunde säkert nysa 10 ggr på rad, så jag var rätt slut. Jag är ju gräsallergiker, så allergi man kan välja bort gör man ju gärna. Men det var bara att stå ut, jag tog tabletter coh nässpray och tvättade mig direkt jag pysslat med dem.
Buren var enkel att sköta då råttor är otroligt renliga, tvättar hela kroppen flera ggr om dagen, och kissar och bajsar endast på ett och samma ställe. De sprang alltid tillbaka till buren och hoppade i sin "bajslåda". Så det var kanon. Vi städade buren rätt ofta ändå, och använde ytdesinfiktion(tror det stavas så) för att verkligen få bort allt. Vi hade bara honon och deras urin är mildare, men det luktar.
Ja just ja, då Nova nästan var ett år och Busan lite yngre köpte vi hund. Hon var väl ca 3 mån när hon kom till oss. Det var så kul, först jagade hunden råttorna och sedan bytte de varv och råttorna jag de hunden. Och sedan då hunden tvärslocknade som små valpar gör var Nova och Busan där direkt och började putsa ren henne. De lyfte på öronen och tvättade, gjorde rent runt ögon, de lyfte t o m på läpparna på hunden och gjorde rent runt hennes tänder. Det var först då de började nafsa henne i svansen som hon vaknade.
Jag har inte läst igenom hela trådan, skall göra det och se om det var något mer du undrade över.
Kramar
Hösten 2000 kom Nova för att bli vår alldelens underbara familjemedlem. Skulle nog kunna skriva en uppsats om henne.
Så otroligt underbar. Vet inte var jag ska börja. Hon hade en bur att sova i, men var för det mesta lös i lägenheten. På kvällen la hon sig och sov brevid mig, J jobade på krogen och satte in henne i buren då han kom hem. På morgonen satt hon på burens galler och bara ville ut. Jag duschade och hon satt brevid mig på golvet och duschade hon med, sedan satt hon på en handduk och torkade sig. Åt frukost tillsammans med mig, pussade hej då och när jag gick sprang hon in och la sig hos J.
Hon mötte oss i dörren när vi kom hem, man hann bara sätta nyckeln i läset och så rusade hon dit, klättrade upp längs med ben och kropp för att ta sig till axeln för att kunna pussas.
Efter ett tag kom även Busan till oss. En liten bebis, då skaffade vi en större bur, riktigt stor, kapade hål i taket och satte den andre buren uppe på. Så de hade ett tvåvåningshus. I den övre delen satte vi in en holk av näver/korg som fåglar har. I den sov de. När busan var liten hann hon inte alltid hoppa ner till burgolvet för att kissa så det hände olyckor i holken. Nova knuffade ut henne, hoppade ner till golvet och rev sönder tidningspapper för att ta till holken och torka, detta upprepade hon flera ggr tills det var tort, först då kunde de sova igen, och då sov de omlott på varandra.
Busiga till tusen och smarta, så de höll vakt åt varandra när de skulle stjäla. En gång hade de varit på gotteri vi hade på bordet, chips, godis odyl, detta hittade vi i en jättehög under vårt täcke.
Som du märker kan jag skriva och berätta hur mkt som helst. De är i allefall underbara djur. Sen kunde man ibland ha död ton i telefonen för att de kapat sladden
Nackdelarna då..... för de finns. De gnager sönder, de är verkligen på allt. Soffan försökte de göra bo i, så alla delar var i princip söndergnaget. Tapeter kan de ge sig på, alla påslakan var det små hål i överallt - de försöker bädda. Lampsladdar kan de gå på, fick en stöt en gång. De samlar mat på alla konstiga ställen, så det kan bli lite äckligt.
Det största jobbiga var att jag reagerade på deras urin. Det är verkligen jättestarkt. Och eftersom de har vassa klor och klättrar runt på en så fick jag rivmärken och urin har de på tassarna så jag fick klåda. Och så började det klia i ögon och jag nös till förbannelse. Kunde säkert nysa 10 ggr på rad, så jag var rätt slut. Jag är ju gräsallergiker, så allergi man kan välja bort gör man ju gärna. Men det var bara att stå ut, jag tog tabletter coh nässpray och tvättade mig direkt jag pysslat med dem.
Buren var enkel att sköta då råttor är otroligt renliga, tvättar hela kroppen flera ggr om dagen, och kissar och bajsar endast på ett och samma ställe. De sprang alltid tillbaka till buren och hoppade i sin "bajslåda". Så det var kanon. Vi städade buren rätt ofta ändå, och använde ytdesinfiktion(tror det stavas så) för att verkligen få bort allt. Vi hade bara honon och deras urin är mildare, men det luktar.
Ja just ja, då Nova nästan var ett år och Busan lite yngre köpte vi hund. Hon var väl ca 3 mån när hon kom till oss. Det var så kul, först jagade hunden råttorna och sedan bytte de varv och råttorna jag de hunden. Och sedan då hunden tvärslocknade som små valpar gör var Nova och Busan där direkt och började putsa ren henne. De lyfte på öronen och tvättade, gjorde rent runt ögon, de lyfte t o m på läpparna på hunden och gjorde rent runt hennes tänder. Det var först då de började nafsa henne i svansen som hon vaknade.
Jag har inte läst igenom hela trådan, skall göra det och se om det var något mer du undrade över.
Kramar
Mamma Å, Pappa J Karl mars 2004- kurad 2004. Mina och Lisen födda juni 2006, standardmodellade.
-
TorpSara
Vilken fin story J och Å! Och vad jag känner igen mycket! Framförallt det här:
Men Rune gnagde sällan på nått annat (jo, blyertspennor var oemotståndliga) efter han blivit fullvuxen. Kan det vara så att honorna boar och bäddar mer?
Mamma och pappa har fortfarande en glapp telefon i tv-rummet, 20 år senare!Sen kunde man ibland ha död ton i telefonen för att de kapat sladden men vad gör det om hundra år.
Men Rune gnagde sällan på nått annat (jo, blyertspennor var oemotståndliga) efter han blivit fullvuxen. Kan det vara så att honorna boar och bäddar mer?