hur tyda/tackla detta...

[camilla]

Nu ar mina skrottar drygt 8 manader och jag tror att jag borjar marka av "krisen". De ar ganska missnojda for det mesta och det enda som gar ok en stund e att jag haller i dem och jag vet inte om det ar det ratta att gora? Dessutom sa ar det omojligt for mig att ga runt och bara pa dem (har ju bara 2 armar varav en e tennisarm...). De grater tarar aven om det ofta verkar som om de ar mer arga an ledsna, vet inte vad jag skall gora, skall jag ta upp dem eller skall jag "strunta" i dem ett tag? De haller pa med krypningen och da de kryper ut fran sitt rum sa tar det oftast inte lang stund forran de blir ledsna, drar jag daremot for grinden sa de inte kommer ut fran sitt rum sa verkar det som om de ar nojdare... Precis som om varlden utanfor rummet e for stor for dem an sa lange, e detta mojligt? Da de pysslar utan gnall sa e jag noga med att inte visa mig for da verkar det som om de blir ledsna (antagligen da jag forsvinner igen). snalla, ge mig lite tips nagon pa hur jag skall hantera detta!

[annawahlgren]

Ja, det är i högsta grad möjligt. Dina iakttagelser och tankar kring detta är fullkomligt korrekta. Vi kan kalla det för att "strunta" i" men vi kan också kalla det för att observera och respektera

Läs gärna om åttamånadersångesten i Barnaboken, "Född till ett jag".

Vilken välsignelse att de har varandra

Bär inte. Inte bara för tennisarmen. Sätt dig på golvet till deras disposition om och när de vill "ha" dig, tills de är färdiga med vad-det-nu-var och kryper ifrån dig

[camilla]

tack for svar! Fragan nu e om jag skall fortsatta ha oppet ut till koket etc sa att de har mojlighet att krypa ut eller om jag skall "skydda" dem mot stora varlden utanfor (de verkar tryggare da de vet att de inte kommer ut) eller om jag skall lata dem reda upp detta sjalva?

[camilla]

Glomde bara saga att jag sjalvklart last pa om 8 manadersangesten i Barnaboken vilket har gjort att jag var beredd och tacklar det dar med agressiviteten bra, ibland far jag ga undan nagra minuter for att bryta liksom och da loser det sig.

[annawahlgren]

Lyssna till vad du känner ska till, utifrån dina observationer av dem Man kan "schemalägga" öppet-till-köket också. Som programpunkt Ingenting som gäller hela tiden, alltså. Utan en viss tid, samma tid varje dag. Låt dem ta saker och ting i portioner, som du bedömer som lämpliga, och minns att världen måste få vara liten innan den kan bli stor

[camilla]

Precis sa har jag gjort, latit dem vara ett tag utanfor rummet och sedan stangt for och det gar redan mkt battre och ibland kryper de sjalva tillbaka till sitt rum.
Tack for detta, kanns som jag fatt grepp om situationen lite nu

[annawahlgren]

Finemang Pris och beröm