Både jag och maken stod och rev tapeter. Vera var med i rummet och rev hon också - jätteroligt
.Precis som det står i Barnaboken, så fick hon nog efter att ha deltagit tillräckligt länge. hon kröp iväg för att leka, undersöka andra kul saker i huset. Helt utan att kräva vår uppmärksamhet. Efter ett tag kom hon tillbaks igen och rev lite till. Några gånger ryckte hon i oss för att vi skulle böja oss eller sätta oss. Då satte hon sig i knät med tummen i munnen. En minut eller tio sekuner - bara en stunds gos och eftertanke (eller vad det nu är). Sedan iväg igen - eller riva mer tapeter.
Jag tyckte det var helt fantastiskt att det verkligen var SÅ tydligt. Gör man småsaker - diskar eller lagar mat, så pågår ju inte det så länge så det blir inte samma sak riktigt.
En liten historia från oss...
/LO
Han hade lärt sig en ny syssla som han inte alls var beredd att ge upp.