Trotsfråga

[Lilla Klara]

Det är ju det här med trots...

Faktiskt tycker jag att det är den största utmaningen hittills när det gäller mina barn.

Min lille kille är två år och snart sex månader, vad jag kan förstå är han tidig att trotsa då trotsåldern infaller kring tre år. (Tycker dock att jag träffat många som säger att de märkte av trotsåldern några månader efter tvåårsdagen)

Blir ofta fundersam, undrar var han får allt ifrån. Önskade nästan ibland att han gick hos dagmamma så att det skulle finnas något att skylla på. Jag tänker då på utfall mot mig som kan låta så här: "Dumma mamma, jag ska kasta dig i soptunnan" eller "Jag ska bajsa på dig" eller lite grövre "Jag ska skjuta dig" eller ännu värre "Jag ska hacka sönder dig" och etta på topplistan över hemska saker en tvååring kan säga; "Jag ska slå dig med en YXA!!!!!"

Jag menar HALLÅ!!!! Varken jag eller någon annan i hans familj eller närhet talar så till varandra. Han får inte heller se mycket på TV, vill helst inte att han ska titta alls men det går inte för mig att hålla(får se femton minuter Lattjolajban på morgonen och ibland Bolibompa, inte särskillt ofta). Han har inga äldre kamrater som han kan ha lärt sig av. Ibland tycker jag att det är lite skrämmande, undrar om andra barn säger såna saker eller om det bor en mycket arg liten människa i min son. (Det gör det iofs, det vet jag bestämt, men ni vet vad jag menar)

Han slåss och sparkas, men det har jag hört att andra barn gör också så det känns ju lite mer "normalt".

Vad jag undrar nu är då, vid dessa utfall, både de verbala och de fysiska, talar jag om a la Barnaboken att ; Nej, man slåss inte man klappar fint, eller NEJ, du får inte sparka mig eller Nej du ska inte slänga mig i soptunnan, man gör inte så osv. Då jag talat om för honom att man inte slåss fortsätter han bara att vifta till mig med näven, jag tar hans hand, håller den och upprepar vad man inte gör och hur man gör. Så skulle vi kunna sitta en hel dag, han är så tjurig, SKA ha sista ordet. Likaså när det gäller det han säger tex; "Dumma dig, jag ska kasta BAJS på dej". Jag svarar; "Nej, det ska du inte alls, man kastar inte bajs, bajs spolar man ner i toalettan" Han svarar: "JO! Visst det!" Jag svarar: Nej, inte alls gubben....och så försöker jag prata bort hela situationen med tex; OJ, titta där ligger din vante, den måste vi ta upp och lägga där den ska ligga, vet du var den ska ligga? Han svarar: I soptunnan, jag ska bajsa på den!!!!

Hur länge ska man hålla på, är det absolut nödvändigt att jag ska ha sista ordet eller kan jag ignorera och låtsas som om jag inte hör vissa saker. Jag tycker ärligt talat att detta är himla svårt att hantera även om jag och min man har otroligt svårt att inte skratta ihjäl oss ibland/ otroligt svårt att inte explodera och gå i tusen arga och uppgivna bitar.

Tips någon?

/Lilla K

[annawahlgren]

Du sköter dig strålande och jag är full av beundran

MEN du behöver inte alltid vara så himla behjärtansvärt pedagogisk. Du kan då och då bara hemfalla åt: "Oj då, tänk då, jaså minsann", utan vidare kommentarer. Antingen släpper han då hela saken, eller också driver han dig vidare, tills du får nog och känner dig tvungen att tillgripa förvisning (nogsamt uopföljd). Det är inte så svårt som det låter Försök att lära dig att du inte alltid behöver ha svar på allting utan tvärtom kan fråga. Med genuint intresse. "Och var ska bajset hamna? Och varför har vi toaletter?" Typ. Så du måste absolut inte alltid ha sista ordet. Bara när han verkligen begär det, i handling, och då ska reaktionen när ni är "klara" bli pur lättnad.

Skratta ni och skriv upp Men gör det för er själva, liksom ni exploderar utom räckhåll. Trotsbarn har en prestige som - ursäkta - är klart pinsam

[anna]

Hej!
Du har fått goda råd av Anna Wahlgren!

Jag vill bara tillägga att vad det gäller "Bajs-biten" brukar jag och Far i huset hänga på, balla ur, VERKLIGEN överdriva och skratta. Riktigt BUSA igång bajsdiskussioner. Det slutar med att vi alla skrattar, och bråket försvann någonstans på vägen

Om han säger att han ska bajsa på dig (det brukar inte Clara säga, men jag ska försöka tänka mig in i situationen om hon SKULLE säga det ) då skulle jag nog svara:
" Jaha, vartdå? På...FOTEN kanske??? Nää, uuäää, vad äckligt!!
Vad tycker du? På HUVUDET kanske??? Näää, vad KONSTIG mamma skulle se ut, med BAJS på HUVVET!!! "

Jag skulle tro att han blev så förvånad, att han kommer av sig!
Ibland får man ta till humorn istället, det kan sluta i skrattkalas!

kram anna

[Lilla Klara]

Hej Anna och Anna!

Skönt att höra att jag kan släppa på "uppfostran" ibland och inte alltid se till att ha sista ordet. Antar att jag då även ibland kan råka att INTE höra att han fortsätter att "bråka" med mig....?

Då det gäller förvisning har jag en fråga. Jag sätter honom enligt alla förvisningskonstens regler i sängen då det verkligen behövs och genast tjuter han förtvivlat att jag ska komma och lyfta upp honom. Har läst att så fort barnet visar att det är berett att sluta med vad det nu än var, så ska barnet få "lösas" ur förvisningen. Kruxet med min lille kille är att han blir jätteledsen ber om att få komma och då när jag frågar om han tänker sluta slåss vrålar han; "Nej, slåss på dej du mamma, jag ska kasta dig i soptunnan". Vad gör jag då? För ska jag ha honom att säga att han ska sluta upp med att slåss tex, kan det ta en hel förmiddag.

Glömmer faktiskt ibland att man kan ta till humor som lösning, tack Anna för påminnelsen!!!

När det gäller bajsbiten, så antar jag att han även har kommit in lite i kiss och bajsåldern. Ofta kommer det långa glada, skrattiga ramsor som innehåller ordet bajs MASSOR av gånger. Brukar även jag hänga på i bajseriet och så har vi en liten bajsorgie tillsammans. Även jag kan ha riktigt roligt då!


/Lilla K

[anna]

Hej igen!

Ja, gör han så direkt efter en förvisning, är han uppenbarligen inte färdig än!
Hade jag varit du, så hade jag bara kallt sagt :" Nähä, du var visst inte färdig än, då kommer jag tillbaka när du tänker vara trevlig" stjälpt tillbaka honom och gått igen.

Att han gråter och säger att du ska hämta honom ska du inte lyssna till, utan det är den purkna tystnaden du ska lyssna efter.
DÅ är det dags att glänta på dörren och fråga om han är färdig.
Han ska inte behöva säga ORDEN att han tänker sluta bråka.
Detta är VIKTIGT!!! Du ska inte kämpa med att ha ur honom vissa meningar du vill höra, förlåt, eller så, för ord betyder INGENTING för en sådan liten herre. Det är HANDLING som krävs.
Ett minimum av ord, och desto mer handling, är mitt tips!

Ibland när det händer förvisning med Clara svarar hon argt "- NÄÄ" när jag frågar om hon är färdig. Då stänger jag dörren igen.
När hon inte längre svarar NÄ, och när hon har ett neutralt ansiktuttryck, om du förstår hur jag menar, får hon komma igen, och då är allt bra igen.

Och, ja, du kan låtsas att du inte hör ibland, det går fint

P.s kiss och bajs humorn började tidigt på Clara och hänger i än, och det roar hela familjen

kram anna

[annawahlgren]

Tack, anna Exakt

Att slå dövörat till är verkligen inte dumt ibland och när ungen tröttnar på uteblivna reaktioner (man kan tralla och prata för sig själv och sätta på radion, vad som helst som inte har ett smack att göra med barnet, alltså ingen TV-underhållning som kan råka bli kul ) spionerar man på det intressanta vägvalet. Går han till sitt och ger upp hela saken? Eller provocerar till gränsen - och över gränsen - för vad du tål Då är det INTE fel att bli så arg så man kokar, men även det ska "kännas" i handling, inte höras i ord så mycket: du kan sätta dig på huk, hålla fast, tvinga till ögonkontakt och rasande - men helt behärskat - meddela: "Du säger inte så till mig. Jag säger inte så till dig. Jag säger inte att..." och så upprepar du hela soppan. "Skulle du vilja att jag sa så om dig? Nej, det skulle du inte. Och därför säger jag inte så till dig heller. Och därför säger du inte så till mig." End of discussion, gå och låt smälta in. Upprepas vid behov ett antal hundra gånger men dra gränsen snävt! Ingrep folk på detta stadium skulle kanske skolorna inte runga av svordomar och könsord.

Och det anna skrivit är så heltigenom viktigt och rätt. Avkräv alltså aldrig mer än murken tystnad och bär dig sedan åt själv som om allt är SÅÅ frid och fröjd Och se till hans handlingar. Det är DE som ska ha sista ordet

[anna]

Hej!
"Sista ordet" måste du bara ha när du sagt nej åt någonting.
Sätta gränser för vad som är o.k och så.
Lördagsgodis på onsdag och sånt tjafs bl.a

Stå ALLTID, alltid för ditt nej, så lär han sig att du menar vad du säger.

kram anna