Har lite funderingar om inskolning.
Vi bor i spanien och jag borjade i mandags med att satta min kille pa dagis.
Det ar jattefint och allt verkar bra,har forstass kollat runt litre och jag fastnade for det har.
Men...jag tycker inte att det gar sa dar jattebra.Vet ju inte hur det fungerar i sverige med inskolning men har lamnar man barnet fran forsta
dagen ensam med larare och andra barn,som han da forstass inte kanner.Nu hade han tur for han har en kompis pa samma avdelning.Men det hjalper inte mycket.Han ar alldeles fortvivlad.Och mamma hjartat ar i bitar.
Forsta dagen nar vi kom dit sprang han glatt i vag och lekte,varpa ena lararen sa att jag skulle ga.Nar jag jag kom en och halv timme senare hittade jag honom vid dorren gratandes.Nar han fick syn pa mej sa blev han som arg och slog i golvet.Precis som om "hur kunde du lamna mej sa!!!!"Sen ville han bara upp och ivag.Jattelessen.
Nasta dag kommer vi dit vid 10 och han blir som panikslagen bara vi gar
igenom dorren.Vill inte slappa mej.Lararen kommer oss till mote och halsar glatt och tar honom i sina armar och gar sin vag.Tittar pa mej samtidigt att jag ska ga.Jag gar och litar och hoppas pa att det ska ga battre.Kommer tillbaka strax efter 11 (ska hamta honom 12,men lararen tyckte att jag kunde komma lite tidigare och leka en stund med honom)Och han ar fortvivlad och superlessen.Vill bara darifran men lugnar sej och leker en liten stund men ar inte direkt avslappnad utan haller koll pa mej.
Idag skulle jag fa vara med en liten stund nar vi kom .Samma visa som igar.Blir panikslagen nar vi gar igenom dorren.Jag ar med en halvtimme.Froken ar jattebra men han vill inte sitta sjalv utan pa mej.Hon sjuger och pratar och fangslar barnen jattebra.Sen efter det tar hon framen leklada och barnen far valja en leksak.Min tar en brandbil och ar ganska sa nojd och avslappnad.Da tittar lararen pa mej och tycker att jag kan ga och sen komma tillbaka en stund tidigare an jag ska och leka med honom igen som igar.Kommer tillbaka och hittar ett sondergratet ansikte.Han sitter nu med en ny tjej (han larare har gatt till doktorn)och ar alldeles fprtvivlad!!!Hon sitter med en febertermometer for att se om han har feber.Det enda ar att han har gratit sa han ar alldeles varm.Nar han ser mej vill han bara bort.Vi maste ga in till avdelningen och hamta hans vaska och han blir alldeles panikslagen igen.
Det har ar mina 3 forsta inskolningsdagar.Och imorgon vantar en ny!!
Ser dete ut sa har i sverige oxa??Ska man behova ga igenom en san pars??
Kanske ar inte min redo?Eller som jag tror,kanske blev han skramd forsta dagen??
Jag vet inte ...kanner mej uppriven och nar jag pratar med dom pa dagis sa sager dom att det ar sa for alla!!Att det tar kanske 2 veckor!!!Men ska jag fortsatta sa???Jag mar inte bra,och jag tror ju inte att min lille kille kan gora det heller!Fastan det bara har gatt 3 dagar!!
Nan som kan ge ett rad???
Han ar 16 manader och har varit med andra an bara mej.Har lamnat honom till en vannina 3 ganger ett par timmar och han kanner henne och da har det inte varit nat problem-han har sovit hos mormor utan mej och det har oxa gatt bra.
Jag vet inte om jag tycker att det ska va sa hart att borja pa dagis?
Tack for att jag fick skriva av mej.
Karin
det står överalt att man inskolning ska pågå minst två veckor men i vårt fall vara det bara 4 tim .Jag är fortförande ARg och besviken på allt .
Små barn behöver sin mamma/pappa/"flock" (överlevnadsgarant) tillgänglig de första tre åren, när hemhörigheten byggs upp. Tillhörigheten - platsen på jorden dit barnet ska höra - är inte "medfödd", bara för att den är självklar för oss vuxna. Den måste erövras, precis som språket, och det tar sina modiga tre år för ett litet barn att rota sig, ett nykommet barn som faktiskt inte har en aning om någonting.
Det GÅR att skydda och bevara de första tre åren.