Får utforska nästan allt - omgivningens reaktioner

[annica72]

Vår lilla Klara får stoppa nästan allt i munnen (allt som inte hotar livet), till omgivningens förskräckelse. Upplysande kommentarer från mina systrar kan vara: "Hon har en sten i handen." (Ja, jag ser det, svarar jag ) "Får hon ha den i munnen?" (Jodå, svarar Klaras pappa om den lossnade he-man-armen.)

Nu undrar jag, ska man vara orolig när dottern lägger mindre saker i munnen? Man har ju som förälder fått ett sånt där teströr, eftersom mindre saker kan sätta sig i halsen. Min tanke är att hon får stoppa småsaker i munnen så länge jag har uppsikt. Hon har aldrig satt nåt i halsen, annat än mat i början och det lossnade alltid lätt. Nu är hon ju över året och verkar klara allt sånt galant.

Med andra ord - är vi oansvariga som föräldrar eller kan vi fortsätta som vi gjort tidigare

[Ewa]

Hej!

Jag har en 2-åring som fortfarande styrs mycket av det orala underökandet. Visst har det avtagit till förmån för andra sinnen, men hon smakar fortfarande på mycket om jag jämför med min son, t.ex. Jag har gjort och tänkt som du. Det här är hennes medel och verktyg för att undersöka saker omkring henne. Så jag har låtit henne hållas, om inte livsfara hotar. Eller om jag tyckt det varit FÖR äckligt (vilket har hänt). Då jag avlett eller hittat någon muta att intressera henne för.

Inomhus gjorde jag så att jag gick igenom alla leksaker och småpryttlar och plockade undan alla små saker som var mindre än det där röret. Det har sedan fått bo i förrådet tills för några månader sedan, då jag tyckte att hon lärt sig hantera småsaker och blivit mindre benägen att stoppa allt smått i munnen.

Utomhus har det visst hänt att hon stoppat singel i munnen och då har jag och storsonen oftast gemensamt letat fram en hink för henne att stoppa dem i. Och i övrigt har hon fått undersöka småkottar och stenar med munnen under uppsikt. Känner man sig inte bekväm med detta, tycker jag man mycket väl hjälps åt att leta reda på större kottar och stenar, som inte kan fastna i halsen. Och har man inte någon till hands så kan man ju se till att ha en muta i beredskap i alla lägen. Utforska tycker jag i vart fall att man måste få fortsätta göra.

Kram Ewa

[annica72]

Skönt att höra att jag inte är ute och cyklar. Bra idé att fixa liten hink eller liknande som hon kan stoppa stenarna i!

Jag känner nu att jag nog vill ta upp detta med mina systrar. De är underbara på alla sätt och vis och lägger sig absolut inte i hur jag hanterar min dotter. Annat än när de anser att det fara å färde... Jag vill inte att de ska tycka att jag är en oansvarig mamma, då jag alltid har sett upp till mina storasystrar.

Får nog ta och förklara för dem hur vi tänker - ATT vi tänker och inte är oansvariga. 8-[

[jenar]

Barn, vars föräldrar rusar fram och räddar dem ideligen, lever nog betydligt farligare då de inte får tillräcklig träning (fast de tränar nog i smyg...).
Det viktigaste är att inte lämna dem ensamma, så kan man alltid rädda dem.
/Mamma till tre som klarat sig bra trots småkulor kikärtor stenar och minilego...

[ms Sophie]

Jag vet inte om omgivningen reagerat på hur dottern fått fara fram och smaka på allt. För smaka har hon fått göra. På allt. Under överseende.

När hon kröp använde hon även munnen för att transportera saker. Det kunde vara allt från just grus till strumpor. Enklaste sättet att förflytta saker om man har händerna upptagna
Och vi har låtit henne hållas. Det har säkert slunkit ner några gruskorn och diverse annat, men vi lever lite efter mottot "lite skit rensar magen".
Och vi har ju varit med och sett vad hon stoppat i munnen.
Hellre att hon gör det när vi är med än snabbt i smyg när vi inte ser.

Sophie

[annica72]

Just det att hon inte behöver smaka på saker i all hast när jag tittar bort är så positivt, som ni andra säger. Och just att hon känner att det är okej att utforska omgivningen. Tänk vad tråkigt om allt skulle vara nej och usch!