Min älskade milde känslige lille E har nus trulat till läggningarna med god hjälp av oss ömma föräldrar. Han är en sovare av magnifika mått, sover utan krux sina 12 timmar och gärna mer därtill, sover gärna en stund på dagen också om det bjuds tillfälle. För en knapp vecka sedan reste mormor och morfar hem efter en veckas besök och samma dag reste jag och lilla A bort till vänner någraa dar, lille E blev hemma med pappa och gick på dagis som vanligt. Samma kväll som vi rest kunde E överhuvudtaget inte somna, han låg vaken i två timmar innan han slutligen utmattad föll i sömn. Han hade tusen frågor och att han var orolig efter att alla åkt samma dag var inte så konstigt och jag vet inte hur min man hanterade det mer spepcifikt, bara att det tog lång tid til insomnandet. När jag nu idag kom hem igen blev det samma historia ikväll med gråt och tandagnisslan, tusen frågor och olycka "jag har lite vårt att somna mamma" med allra sötaste gråtrösten. jag svarade som inbiten kurare med ramsan bara men han godtog inte det utan jagade upp sig och argumenterade "mamma jag vill fråga dig en sak". Efter ett antal minuters ramsande så gick jag in till honom och förklarade att allt var som vanligt och att han skulle sova och han sa att han ville ha dörren öppen vilket jag gick med på och sedan sa han påt mig att gå ut och vara utanför vilket jag gjorde med ramsan. Gott så, nu sover han.
Men hur gör jag lämpligast imorgon, jag VET att det kommer att bli likadant då nämligen? Vad är rätt besked i det här läget?
För er som kan lille E:s historia kommer ni kanske ihåg att vi körde rejält i diket efter en ögonoperation jag genomgick då lille E fick för sig att skrika tills han kräktes och vi fastnade i solfjädrar i timtal. Facit då, levererat av Anna själv, var att lämna honom helt ifred och det kunde inte hjälpas om han kräktes, allt skulle vara som vanligt. Sagt och gjort och han kräktes inte men problemet var ur världen.
Idag är dock lille E 4 år snart och han kräver nästan ett mer nyanserat bemötande eller så är det jag som inbillar mig det bara. Vad tror ni? Bolla lite med mig. Lille E är en exceptionellt känslig typ, värt att påminna om.
mammamy
