Hur får jag henne att sluta äta sand?

[Siobhan]

Jag vet inte vad jag ska göra...min dotter började stoppa saker i munnen som barn ofta gör när hon var några månader gammal. Nu är hon snart 17 månader och VARJE gång vi går ut stoppar hon i sig MINST tio nävar sand/grus/jord. Så fort vi kommer till lekplatsen så springer hon iväg till sandlådan och stoppar i sig. Jag trodde det var en fas som skulle gå över...men hon har hållit på nu i flera månader. Jag har provat att ta henne till områden utan sandlådor, men då stoppar hon i sig grus eller jord istället.

Hur får jag henne att sluta med det här? Jag trodde först att det kanske var för att jag inte lekte tillräckligt med henne, men trots att jag försöker engagera henne i lek så äter hon sand ändå. Jag ger henne en skorpa eller en bit banan att tugga på istället...men hon stoppar i sig sand ändå. Jag har sagt "nej" tusen gånger men hon fullständigt ignorerar mig.

Vad ska jag göra? Jag börjar känna mig riktigt stressad av det här. Cigarettfimpar, hundbajs och annat otrevligt är också sånt som hon försöker stoppa i sig.

[Gäst]

Hej Siobhan!

Jag vill minnas att jag hade ett liknande bekymmer med min son när han var lite yngre än din. Med glimten i ögat stoppade han in en näve jord i munnen och väntade på mammas reaktion. Jag skyndade dit och borstade ut jorden ur munnen på honom. Han stoppade in en ny näve jord. Så där höll vi på. Tills en dag. Då. Jag gick ut med honom och satte mig på en stol. Han skyndade mot jorden som vanligt. Stoppade i en näve. Sneglade på mig. Jag vecklade ut dagens tidning och började läsa. Suveränt oebrörd. 8) Efter en stund smakade det inte gott med jord i munnen längre. Han började spotta ut. Själv. Jag läste tidning. Efter en rätt så lång stund - när jag var klar med tidningens första del, typ - frågade jag honom i vanlig samtalston: du vill kanske ha ett glas vatten? O:) Det ville han. Sen efter den gången har vi inte haft det problemet längre.

[Siobhan]

Jag har provat att ignorera sandätandet men hon gör det ändå. Hon brukar titta efter min reaktion så nu i ungefär en veckas tid har jag ignorerat henne när hon stoppar sand i munnen men det verkar som om hon bara äter ännu mer då. Det är inte lite sand vi talar om...det är näve efter näve efter näve. Ibland kastar hon sig med ansiktet ner i sanden och slickar i sig. Jag har aldrig sett något liknande. Min mamma tycker att jag borde ge henne något slags "straff". Typ sätta henne i barnvagnen varje gång hon stoppar sand i munnen.

[Gäst]

Mmm... Jag kommer att tänka på en grej som kanske skulle hjälpa:

barn är ju små mästare på att läsa av HELA oss. Inte bara ord och handling utan även det där med vad vi UTSTRÅLAR om du hänger med. Och då kan du TRO att du nollar handlingen eftersom du läser tidning eller gräver i trädgårdslandet eller vad det nu är - men ändå har du hela din koncentration på barnet - och det VET hon! Dina axlar talar om det, ditt minspel talar om det, dina tånaglar talar om det! Så i barnets värld kan det vara så att du inte alls "nollar" utan är illmedveten om varje tugga jord hon tar och så länge som så är fallet är hon nöjd - för hon HAR ju din reaktion! Hänger du med?

Så jag tipsar dig om detta: en dag, när det verkligen är möjligt, se till att VERKLIGEN sysselsätta dig med något helt annat som VERKLIGEN tar din fulla koncentration. Du slänger en blick på barnet då och då - men det är verkligen bara det - en tankspridd blick med dina tankar någon helt annan stans. Lämpligen har du först försäkrat dig att just där ni är finns inga cigarettstumpar eller glasskärvor att stoppa i mun - så att du verkligen KAN nolla utan oro.

Vad tror du..?

[Siobhan]

Ska försöka med det. Idag tog jag henne till ett jättestort gräsområde utan sand och jag kunde slappna av lite mer. Men tänker ta henne till lekplatsen imorgon.

Ett annat problem är att hon springer så långt ifrån mig. De andra barnen på lekplatsen leker kring sina föräldrar och med de andra barnen...men Lucia hon springer direkt de 500 meterna ut till vägen. Sen bär jag henne skrikandes tillbaka bara för att släppa ner henne och så springer hon iväg igen. Kanske därför hon äter sand? Som en protest till att jag inte låter henne springa sin kos? Känns som om det enda jag gör när vi är ute är att jaga henne, antingen äter hon sand eller så springer hon ner till sjön (ca 600 meter från lekplatsen) eller ut till den trafikerade vägen. Önskar så innerligt att de kunde sätta stängsel runt lekplatser i Sverige.

[Gäst]

Jag funderar på ifall du kan tillgodose hennes springbehov tillsammans? Kanske att du kan gå någonstans där du kan bejaka hennes behov att få springa fritt - och verkligen springa med henne så hon får känna att hon är precis så fri som hon vill vara - och att du delar glädjen över springet i benen med henne. Klart att man inte springer ut på en väg - men när hon väl kommer dit kan ni antingen upptäcka VÄGEN hand i hand - eller också springa tillbaka - med lite jage och bus och "lilla snigel akta dig annars tar jag dig" - fasoner. Vad tror du

Annars tror jag på En Hemlig Påse. 8) Som dyker upp på lekplatsen - och bara där - där det finns lite diverse ÄKTA vuxensaker att pilla med - sånt där som annars aldrig kommer åt (gamla grejer som du inte behöver längre och som hon inte kan skada sig på) tillsammans med lite sandlådevänliga grejer.

Jag har en sån påse. I den finns

gamla kontokort

en gammal mobil

några reflexer

klädnypor i vackra färger

kvitton

nån papperkaksmodell

julgransglitter

vykort

ett gammlat plånbok med lite kvitton och bilder i

etc

stort nog så hon inte kvävs

äkta grejer - inte leksaker - precis sånt som hon skulle vilja ha men aldrig kommer åt

åker fram enbart vid kris - lite ensamleksstuk över det hela.

Kanske..?

[Siobhan]

Hade gärna sprungit med henne om det bara hade gått Jag har snedd rygg och kronisk värk på grund av det. Har haft ont i tio år nu och det blev mycket värre när jag fick barn. Jag kan inte gå mer än väldigt korta turer...och absolut inte springa! Därför brukar vi oftast cykla till parken. Det är också lite därför jag blir så stressad av att hon springer iväg så långt...det är mycket smärtsamt för mig att behöva springa efter henne.

Men ska prova den hemliga säcken och se om det fungerar. Hon har blivit stämplad "hyperaktiv" av en psykolog, det är mycket svårt att hålla henne koncentrerad på en sak, men ska prova. Kanske måste inse att jag helt enkelt måste jobba lite extra med henne än vad många andra föräldrar måste med sina barn.

[Gäst]

Oj då!

Jag förstår att det inte går att springa ifall man har kronisk värk. Finns det någon annan i hennes omgivning som kan tillgodose henne med hennes spring-i-benen-behov Hon är ju ändå i den åldern då det spritter i benen och behöver få uttrycka det. Om inte du kan, kanske någon annan kan? Och även om du inte helt fysiskt kan springa med henne så kan du dela hennes glädje över springandet - om nu någon gång under veckan skulle kunna få hjälp med detta - så kan du möta upp henne efteråt och dela glädjen:

Åååh vad roligt det var att få springa lite! Jag ser på ditt leende hur härligt det var! osv. Då blir du i hennes värld delaktig i detta roliga i alla fall - även om du inte kan springa själv. Ni möts med ett gemensamt förstående för hur roligt det är att springa.

Vad gäller hyperaktivitet så är hon ju så liten än - men du kan kika på något som heter GF/CF - kost om du vill. Det FINNS en del mammor till barn som verkligen är hyperaktiva - som har diagnosen AD/HD - som talar gott om effekterna av en sådan mathållning. Men då är det viktigt att du förser henne med exempelvis extra kalcium så hon får allt hon behöver.

Här kommer en länk där du kan ta reda på mera om GF/CF ifall du tycker att det är intressant:

http://www.gfcfdiet.com/

Lycka till!

[Siobhan]

Psykologen sa att det var lite för tidigt med en definitiv diagnos, men att hon visar tecken på hyperaktivitet så att jag borde försöka jobba med att få henne att koncentrera sig mer. Men att få henne sitta stilla och rita eller lägga pussel eller läsa bok är nästintill omöjligt

Är ensamstående mamma så lite ont om personer som kan springa med henne. Men skulle kunna dra ut min bror på lite baby-promenader när han inte jobbar. Ibland tar jag henne till tennisbanan (stängsel omkring) och låter henne springa runt så mycket hon vill. Fast funkar bara om ingen bokat banan. Håller på att titta runt nu efter lämpliga spring-platser. Hon har ju så mycket spring i benen, det vore tråkigt om hon inte fick röra på sig så mycket hon behöver.

Idag hände det något märkligt. Vi var på lekplatsen och hon stoppade sand i munnen...jag ignorerade henne...då kom hon fram till mig, tog mitt finger och stoppade in i munnen på sig själv! Hon ville att jag skulle ta ut sanden såsom jag brukar göra.

[Gäst]

Idag hände det något märkligt. Vi var på lekplatsen och hon stoppade sand i munnen...jag ignorerade henne...då kom hon fram till mig, tog mitt finger och stoppade in i munnen på sig själv! Hon ville att jag skulle ta ut sanden såsom jag brukar göra.

Mmm... 8) Det är din reaktion som är det intressanta, tror jag. Inte sanden. Så när du nu inte uppfyllde din roll i skådespelet blev hon lite förvirrad, tror jag, och ville sufflera lite: "Mamma gör så HÄÄÄR"

Nolla på!

Låter utmärkt med inhyrd bror samt tennisbana att springa av sig på.

[cillus]

Hej

Jag har också en sandätartjej på 15 månader.Hon äter iofs gärna på ALLT.
Jag har alltid en liten spade med mig eller hink.
Varje gång hon trycker in en näve sand i munnen så säger jag och visar:man känner på sanden eller avleder med att "baka sandkakor", eller gräver. Stenar , grus och skräp lägger man i hinken/påsen.
Hon glömmer bort sig emellanåt eller blir så frestad att smaka så jag gör ingen stor sak av detta utan visar på hur man kan göra.
Jag har dessutom aldrig pillat ut nånting ur hennes mun, utan frågar vad hon har i munnen och håller handen nedanför. I början väntade jag tålmodigt, men nu så spottar hon faktiskt alltid ut det rätt fort. Jag konstaterar vad det är och visar var det hör hemma.

En lördagsförmiddag var vi på stora lekplatsen i Åkersberga centrum. Det var förövrigt inte en enda unge där.. Klockan var ju ändå halvtio och solen sken.(Vad gör alla människor på helgerna??) Jag hade med mig en skräppåse, vi spenderade en timme med att
lägga skräp i påsen som blev överfylld. Det var ju inte min intention från början, men då hon är en sopsamlare så kan man ju förena nytta med nöje tänkte jag. Och sopkorgen var dessutom överfylld så vi gjorde en god gärning. Tänk, hade jag inte haft henne så hade jag/vi ju inte samlat ihop skräpet!

[Susanne*]

Hej Siobhan och alla
Fin kommunikation och hjälp från Päivi och fina tips från cillus. Och du verkar helt klart vara på god väg. Bra jobbat.

Jag tror de flesta små äter det mesta i perioder. Sedan blir det "laddat" för omgivningen reagerar och man själv reagerar. Det är till att ha is i magen att bara nolla och bevaka. Ha för ögonen "endast förhinda om livsfara föreligger" samt förstås visa hur man lever här.

Här äts det sand och det mesta. Det har alla barnen gjort och jag har låtit dem hållas. Våra n uvarande grannar förfäras varje gång och jag ler bara. Vid sten, fimpar och annat så är det blä som gäller och gå och kasta samt hitta på annat bus.

Nu har ni ju redan passerat allt detta. Vad jag egentligen funderade på var det med överaktivitet. Varför tycker ni att hon är överaktiv Varför tycker psylologen det Nu vet jag ju inte alls varför du skriver detta men jag bara reflekterar och tänker lite.

Jag är nu inne på min tredje lilla ettåring och ingen av dem kan klassas som kaffe latte barn. Tvärt om - de är mer kaffe-to-go över dem. Idag ser man ofta barn som sitter hur länge som helst i en barnstol och knaprar på kex. Och när man har motsatsen så kan folk reagera. Men är det inte sunt att INTE villa sitta fast. I barnstol, i vagn Att vilja utforska världen och helst så mycket som möjligt på samma gång. När jag vid ett tillfälle uttryckte min trötthet över att alltid springa runt så sa AW "vad far du efter - att de ska vara som en grönsak" 8)

Att sitta och pussla, lita eller höra bok är inget som mina barn i denna ålder skulle gjort. Det är att röra sig som gäller och leksaker är ganska oviktigt. Kan man ju pilla på lite i farten möjligtvis. Min stora flicka är idag en högst normal 12 åring. Fortfarande mycket fysisk och energisk dock - vilket är en stor gåva på många sätt.

Nu vet jag som sagt inte alls varför ni tror det men ville bara ge dig det perspektivet. Känns som att barn av idag helst ska sitta still.

Jag är för uteliv och natur. Man om det inte fungerar för du har ont så kanske bifogat kan vara ett alternativ för att röra sig ordentligt. Har aldrig testat dock men har en syssling som varit mycket nöjd med det.

http://www.thelittlegym-eu.com/se/index.cfm?country=se

Har för mig att du bor i Malmö

Många kramar
Susanne

[TorpSara]

Nu vet jag som sagt inte alls varför ni tror det men ville bara ge dig det perspektivet. Känns som att barn av idag helst ska sitta still.

Lite eldunderstöd, mycket kort, från mig. En ett-åring ska inte sitta still och pussla och koncentrera sig!
De har precis hittat kunskapen till rörelse, och de kan äntligen ta sig dit de vill i den här oändliga världen, där de ännu bara sett en bråkdel! Då är ju det normala att man vill utnyttja sina nyförvärvade kunskaper till att springa, klättra, ta sig från punkt a till b, smaka på allt man kan och se så mycket som möjligt!
De få barn jag har träffat som vid under två års ålder mest vill sitta still är jag oftare oroad för. Att vara flegmatisk då tycker jag tyder på låg vakenhet och det snarare ett tecken på kommande hyperaktivitet. Ett barn under två år är per definition hyperaktiv och ska så vara.

Men jag är också intresserad av sammanhanget bakom psykologens utlåtande?

[Siobhan]

Psykologen blev lite orolig eftersom Lucia är snart 17 månader och har inte sagt sitt första ord än. Jag pratar och sjunger med henne hela tiden men det är stört omöjligt att få henne att koncentrera sig på något längre än en minut. Hon äter som en häst och sover väldigt mycket, men när hon är vaken är hon vilda bebin med råge! Jisses vad den ungen har spring i benen!

Jag har observerat en sak. Hon äter mindre sand när hon får komma till en ny plats eller en ny lekplats. Hon verkar bli uttråkad väldigt fort. Så länge jag byter område varje halvtimme så verkar hon ganska nöjd med att låta bli sanden.

[Gäst]

Det finns fler barn som inte pratar alls vid 17 månader - och som språklärare förstår jag faktiskt inte riktigt hur ordförrådet hänger ihop med hyperkativitet? :-s Det tar ju små barn in via hörseln - inte genom att sitta ner och koncentrera sig. Ett hyperaktivt barn är ett som inte kan sitta still och som - mycket riktigt - inte kan koncentrera sig på något någon längre stund. Men ordförrådet kommer ju inte till för att barnet koncentrerar sig på att lära sig prata i stor stil. Förstår inte riktigt hur den psykologen resonerar.

Min storasyster sade inte stort mer än "yhyy, yhyy" tills hon var tre. Därefter började hon med hela meningar med huvudsats och bisats. 8) Hon skippade det där med "ampa" och "najje" helt. Det finns fler barn som har gjort det samma. Ville berätta detta för att ge dig lite perspektiv.