Nu har jag legat i hängmattan och läst trots. 8) Ett par stycken funderingar har jag, som jag gärna vill höra lite åsikter om.
Gossen Kejsaren fyller tre nästa vecka. Jag för min del börjar känna mig som Liws mamma i Annas bok: "Min son trotsar aldrig. O:) Jag har aldrig några problem med honom."
Öuh...
Det kan ju förstås vara så att han inte har riktigt kommit dit än.
Det kan vara så att han agerar ål och jag Ser Inte.
Eller så kan det vara på något annat konstigt vis. Vi kikar!
Väldigt länge har min son klarat sig undan med att sträcka fram handen mot det han vill ha som han inte når till och så låta "eheheh" och mamma fattar att han vill ha en banan och ger honom en.
På sistone har jag dock upplevt det olämpliga i detta och börjat säga: "Ja, jag ser att du vill ha en banan. Jag vill också att du säger ordet BANAN."
Detta resulterar i en hel del skrik och yl och frustrationstramp med fötter men slutligen brukar det ju komma ett trumpet: "banan." Varpå han får sin banan och en hel del beröm. Det ger resultat. Det kommer en hel del mer ord. Och systemet har ju nu varit: användning av ord resulterar i banan. 8)
Följande dilemma möter jag då:
Det är en kvart kvar till maten. Gossen kommer till köket och sträcker fram händerna mot brödkorgen: "eheheh." Jag säger: "Ja, du an få en macka till maten. Vi äter om en liten stund."
Han skriker och envisas. Kommer det inget ord förklarar jag lugnt: "Ja, du får en macka till maten." Men vad gör jag när han kommer på sig och säger "macka"
Det är fortfarande bara en liten stund kvar till maten men jag vill ju belöna honom varje gång han använder sig av riktiga ord. Lösningen nu har varit att ge honom en tredjedelsmacka och resten med maten - vilket väl funkar så där. Vissa gånger nöjer han sig med den lilla biten, andra gånger inte. Trots, eller allmän frustration Frågan är ifall han begriper varför han just den här gången inte fick "en hel belöning" fast han använde ord. :-k Så börjar jag misstänka att det kan gå en del trots i detta med att INTE använda ord så som mamma vill.
I förrgår härjade han säkert tio minuter innan han gick med på att säga "banan". Jag väntade lugnt. Igår bakade jag muffins. Han ville så klart ha. Jag säger till honom: "Det här heter muffins." Innan jag hunnit säga något om att jag vill att han skall säga muffins säger han blixtsnabbt. "muffins". =P~ och sedan "muffins" varje gång han ville ha mera. Hmmm... Det finns alltså gånger då man kan, blixtsnabbt. 
Trots
(Jag har precis fått diagnosen "autism" på gossen Kejsaren, och det är därför som jag "språktränar" i stor stil. Har fått det förklarat för mig att han behöver ha hjälp med språket.
)
I den här fällan håller jag på att ramla titt som tätt 
För oss har det lossnat med orden i och med att jag gett upp "öhöh - jaså du vill ha bröd" och börjat kräva lite av honom. 