Nej Hugo, nej!

[Fd Medlem]

Jag försöker leva ett liv utan "nej". Det finns ju alltid andra sätt att förklara sig på, andra sätt att leda sitt lilla barn, som vi vet. Men kära mormor är en god vän av ordning och ur henne kan det slinka fler "Nej Hugo!" än önskvärt. Jag har misslyckats i mina försök att få henne att reducera antalet "Nej!" när hon är med Hugo, vilket hon var i går.
Alltså utspelade sig följande scen i leksaksaffären idag:
Hugo får syn på en hylla precis framför kassan, där fiiina leksaksbilar står på rad. Uppspelt fingrar han på dem, samtidigt som han bannar sig själv:
- Nej Hugo, nej!
Jag, Barnaboksinspirerad, vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Man får väl visst kolla in bilarna... Typ. Så jag säger:
- Jo Hugo, man får inspektera bilarna.
- Nej mamma, nej!, säger han, samtidigt som entusiasmen inför bilarna saknar gränser.
- Jo, det får man, säger jag och kollar in motorhuven på en fin bil, försöker avdramatisera hela grejen.
- Nä-ä Aj, aj!, säer han och pillar lite till. Avslutar strängt:
- Nej Hugo. Nej. Aj aj!

Alltså, vem leder vem här egentligen? Håller jag, nyfiknaste slarvmajan personifierad, på att få en son som är god vän av ordning? Hur stort inflytande har en mormor egentligen??!

Kram

[anna]

Nämen usch vad trist
Tänk vad de är påverkbara de små liven

kram anna

[Fd Medlem]

Ja, det är trist, men det var en bra ögonöppnare.
Hugo AVGUDAR sin mormor, men nu har hon fått ytterligare en lektion i "Konsten att leda barn utan att missbruka ordet NEJ".
Även hon fattar ju att barn inte ska begränsa sig och banna sig själva.
Bot och bättring utlovas, men... hon är en gammal hund. Vi håller tummarna.
Kram, kram

[kattklo]

Jag tror han glömmer och lär nytt.
Himla sött lät det ju i all sin eländighet.
Det är ju åldern av härmning också, snappa upp, ingenting passerar ohört liksom.
Du skulle hört Karla på släktträff i helgen, Ludvigs mamma säger långa "jaaaaaa" för sig själv när det inte riktigt passar/är meningen och Karla vetdu, direkt,
jaaaaaaaaaa
flera gånger.
Ludvigs mamma lite skenerad. 8)

[Fd Medlem]

Ja, det är klart han lär nytt. Det var ingen ångestladdad upplevelse i affären, bara lite ordning och reda, liksom. Och visst är det en massa härmande nu! Bra för folk som låter käften gå utan att sila vad som kommer ut. Hugo kom till exempel hem efter en helg på landet med mormor och morfar och gapade "Kasse! Kaaaaassse! Kaaaaaaasse! Kasse!" Hela tiden. Så blir det när man hört mormor hojta på morfar (Lasse) oavbrutet en hel helg...

[annawahlgren]

Vad man kan göra är ju att utan ord haka på barnets lilla intresse, om man säger. Man "hör" inte mormors förmaningar eka utan tafsar själv på bilarna. Öppnar dörrar och motorhuvar, vrider och vänder och funderar och bär sig åt som det barn man ine är. Och kommer då detta nejande per automatik och med styrka ("frågor" av kaliber) kan man bara sopa undan dem med ett glatt JOHO! Och fylla på, om det skulle behövas, med JAHA! NEHEJ! JOHO! JAHA! Och så vidare, en tretton fjorton gånger.

Kan bli en vansinnigt rolig lek som tar udden av DET trollet

[Fd Medlem]

Tack för ditt inhopp, Anna!

"Haka på barnets intresse", det är väldigt bra att ha med sig!

Det var på ett vis vansinnigt roligt där i butiken, där jag - mamman - stod och försökte övertyga sonen om att bilar SKA och FÅR inspekteras. Till expeditens och de andra kundernas förtjusning och förvirring.

[annawahlgren]

Jösses, det är ju HUGO! Jag har ju träffat Hugo DEN Hugo kan re-fostra alla mormödrar i världen...

(Var så inne i BB-prat från Finlandsresan nu så käften gick av bara farten )

Puss på Hugo

[Fd Medlem]

Man får låta käften gå, precis hur mycket som helst, eller hur?
Och ja, DEN Hugo var det, som läxade upp sig själv i leksaksaffären igår, lite sorgligt och lustigt. Idag har han varit sitt vanliga fritänkande jag. Inga hämningar alls...
Vi var till exepmel hos prästen och planerade Hermnas dop. Då passade Hugo på att grundligt undersöka prästens alla lådor och skåp: "Va ere här rå?" "Å hääär rå?" osv. Inga "nej" från vare sig mig, prästen eller Hugo.
Frid och fröjd, alltså.
Nu är det visst jag som låter käften gå...

[annawahlgren]

[Elle]

Jag kan se Hugo framför mig hur han undersöker prästens kontor, underbart!

Elle