Jobbar med att vagna bort nattmålen för min 9-veckors son, Buster. Gjorde samma sak med dottern för tre år sedan (fortfarande säker sovare!), men känner att jag vill få bekräftelse på att jag hanterade nattens situation rätt. Trots att jag tycker att jag borde kunna metoden har vi kört sex nätter istället för de tre som Barnaboken anger. Med Liv tog det i och för sig över två veckor eftersom vi vagnade för mycket och för ofta, men det tycker jag att vi har koll på nu.
Buster har natt 22-06 och inatt vaknade han som vanligt 02.30. Vanligtvis börjar han skrika direkt och somnar om efter ca fem minuter och några få, korta vagningsomgångar. Nu låg han bara och gnölade och sög på händerna, så jag rusade jag inte upp, utan avvaktade. Efter en kvart började han låta ledsen och då vagnade jag ett par, tre 20-sekundersintervaller. Han var vaken totalt ca 30 minuter. Sedan sov han till 05.45. Han vaknade av sig själv och jag tog upp honom innan han började skrika.
Gjorde jag rätt? Målet är väl att han ska somna om själv, inte att få ett snabbt omsomnande? Eller?
Följdfråga - Är vi på rätt väg, tror ni, trots att vi efter sex nätter med vagning inte lyckats få Buster att sova rakt igenom?
Dagarna ser ut som följer:
06-08 vaken
08-10 sova
10-11.30 vaken
11.30-14 sova
14-16 vaken
16-18 sova
18-22 vaken med 20-min-lur(ar)
22-06 natt
Det ger ca 15,5 timmars sömn.
Sovpasset 16-18 har visat sig näst intill omöjligt att åstadkomma, eftersom Buster somnar redan på väg till dagis vid kl 15, oavsett transportsätt. Istället blir det 45 minuter vid kl 15 och 45 minuter vid kl 18. I själva verket sover han nästan exakt som han gjorde av sig själv, innan jag införde schemat
Inför natten toppar jag med lite bröstmjölk från flaska, men det går inte ned många droppar. Buster somnar själv, oftast utan vagning. Han svarar bra på vagningen när vi använder den, tycker jag.
Toppen om någon orkar ta sig tid att ge synpunkter på min långa inlägg!
/Helena