Hej anna sophia!
Vi har provat på det där, vi också... Ett beteende som sticker upp sitt fula tryne då och då fortfarande när tingen inte gör som man vill. Och det kommer bara när vi, trygga föräldrarna, är i närheten. Den barnvaktande äldre generationen får alltid en chock när vi kommer hem och ungen får en ångesattack över att en skåpsdörr inte går att öppna. Eller vad det nu kan vara.
Mina råd till dig är:

Avledning. När Hugo var runt 10 månader var tex diskhon en given hit varje gång livet blev jobbigt. Där kan man spola i kranar, vispa med diskborste och skvätta lite. På skötbordet gäller det att han en ny, spännande pryl som muta. Hudkrämstuber gick hem här, vilket resulterat i att Hugo nu, snart 2 år, sköter sin insmörjning galant på egen hand.
Utforska köksskåpen, där saker låter och skramlar, var också fantastiskt. För att inte tala om besticklådan. Där kunde man sortera i evigheter. Koncentrerat. Bara dra fram barnstolen och ut med lådan.

Som Elle skriver: social delaktighet Ni använder er säkert redan av det, men det kan vara värt att säga igen. Jag tycker också att det går i perioder VAD som gillas. Förr var plocka ur diskmaskinen FANTASTISKT, tyckte Hugo (langen går: han plockade, gav mig och jag ställde in i skåpet). Diska och tvätta var kul. Nu ska det skuras, torkas, putsas och sopas. I köket är det mer avancerade grejer som gäller, hacka tomater, riva morötter osv. Poängen är: Tänk på att Anton klarar mer och mer avancerade grejer allt eftersom tiden går!

Handen om handen. Du har säkert läst om knepet i Barnaboken, men jag vill bara slå ett stor slag för just det. En varm och finmotoriskt kompetent föräldrahand runt den lilla frustrerade barnhanden som förgäves försöker skruva upp ett lock, eller vad det kan vara, ger lilla ungen en känsla av att ha fixat det hela själv. Så upplevde jag det. Ungen protesterar säkert inledningsvis, men det är bara att insistera.
Hoppas att du kan använda några av tipsen!
Kram
Ulrika