Hej!
Vilken bra tråd, jag är gärna med och kacklar lite spädis!
Här hemma njuter vi av Herman, veckor i går. Allt går så bra!!! Jag väntar fortfarande på det Stora Svarta Hålet som man kan trilla i. Men det har inte synts till ännu.
Liksom Tessan har jag också ltie svårt för smekmånaden. Jag tycker inte att smekmånad och struktur/schema/rutiner är motsägelser. Speciellt inte när jag är hemma med 2 små. Nu är Herman gosig nog att hålla med mig. Tur är det, för det gör vår tillvaro väldigt förutsägbar och lättplanerad.
Så här det det ut:
7.00 Godmorgon Hugo. Välling och ensamlek i spjälisen. Frukost och tidningar för mamma.
8.00 Gormorgon Herman. Ammas och pysslas med.
8.30 Hugo upp ur spjälis. Gröt och påklädning.
9.30-10 Ut. Till park eller skog.
12 Hem. Vakna Herman! Lunch till alla tre.
13.30-16 Herman och Hugo sover. Jag hänger här, mejlar, pillar med lite jobb eller läser bok. Helig stund för oss alla.
16 Upp och hoppa! Mellis till Hugo, ammar Herman.
16.30 Pappa kommer hem. Mamma proppar in hörlurarna och sticker ut på promenad 1 timme. Också heligt. MYCKET VIKTIGT inslag i min tillvaro, otroligt betydelsefullt för humöret.
18 Herman sover. Vi andra äter middag. Kvällsdusch/bad för mamam och Hugo. pappa väcker Herman och ger flaska.
20 Godnatt Hugo.
21 Godnatt Herman
22 Godnatt mamma och pappa.
Det här ger mig styrfart och gossarna struktur. Ibland (som idag) kommer farmorfarfarmormormorfar och gör något busigt med Hugo en förmiddag. Då sitter jag på café med bok eller går promenad med Herman i vagnen.
Lillgullet var god nog att ganska tidigt begränsa nattätandet till 00, 03 och 06. Max 10 minuter långa mål. Förra helgen skulle vi ta bort 00-målet. Det gick kanon! Inte ett pip, bara lite knorr som lätt vagnades bort. Men direkt efter 3-dagarskuren var det dags för ökningsperiod! Typiskt. Herman tog bums tillbaka 00-målet och vi vagnade förgäves av och till i 2 timmar en natt, sen backade vi. En snabb påfyllning ger oss alla bättre nattsömn, resonerade vi.
Och då började han snart sova över alldeles själv! Först en halvtimme. Sen en halvtimme till. Och så lite till för varje natt.
Nu är det nattamat 02 och 05 istället.
En sak jag tänker mycket på nu är syskonens relation. Hugo älskar att ha småbarn i huset, han använder honom som en snutte; stoppar in tummen i munnen, breder ut handens övriga fingrar över Hermans hjässa och så snusar han. Flera gånger om dagen. När Herman ligger på golvet, när jag ammar, när han har Herman i knät... Alldeles bedårande.
Igår fick Herman bada i Hugos knä. Mycket omsorgsfullt höll han lillebror runt bröstkorgen med ena handen och öste lilla magen med den andra. Idag kom han med två bananer när jag satt och ammade. "HE-MAN!" insisterade han och gav den ena till lillebror, tog den andra själv.
Sådana underbara stunder har vi flera gånger om dagen! *lipar*
Därför var det något underligt att möta andra mammor på en sk. syskongrupp på BVC. Alla andra verkade bara vänta på att storbarnet skulle mörda lillbarnet. En bebi var blåslagen i ansiktet. Storebrors verk. En mamma hade så svårt att få med storbarnet från dagis. Nu funderade hon på att faktiskt bra lämna honom där. "Inte hela kvällen, men någon timme i alla fall". De tyckte de andra mammorna var en utmärkt idé. "Ibland måste man faktiskt dra sakerna till sin spets!" Det tyckte inte BVC-damerna. De såg helt förskräckta ut. Försiktigt försökte de uppmana till uppmuntran när storbarnen gör bra, fina, snälla saker, istället för att banna det icke-önskvärda. "Piska är ändå mer effektivt än morot" löd gruppens svar.
Så sorgligt. Och jag kände inte alls igen mig. Här har allt varit smooth sailing, sånär som på ett litet kärleksbett i ett litet Hermanfinger. Annars är det klapp, smek, snus och gullande bröderna emellan.
Hur har ni det? Karla

Allan, helt klart, men annars? Hur gör ni, hur uppmuntrar ni barnen att gilla varandra? Hur hanterar ni ev. gnissel?
Kram
Ulrika