Tjejen sov lite oroligt tidigare ikväll. Varför kan man ju alltid spekulera i, tror för att jag slarvat med både utevistelse samt social delaktighet..
Bra tänkte jag, han brukar grejja det där.
Så möts vi utanför sovrummet, precis innan jag ska gå upp för trappan hör jag han säga med tröstande röst: "PAPPA RÄDDAR!!"
Jag skratta lite för mig själv och skakar på huvudet, kunde inte bli arg på honom. Pappa räddar från vaddå?
En gång ingen gång, MEN två gånger kan bli en vana!