Gabriel har gått ett tag i homeopati.
I dag tar jag för givet att han inte ska ha eksem över hela kroppen, från att ha haft perioder då vi blivit ordinerade mycket starka salvor.
I dag tar jag för givet att han inte får panik närhan andas på grund av astmaliknande besvär.
I dag tar jag för givet att han kan vara ute i vilken väderlek som helst bara han är rätt klädd. Kylan gör inte längre konstiga saker med hans hud.
I dag tar jag bara för givet att han kan skära sallad och en massa annat från att hållt hand över hand.
I dag ville jag laga mat själv för att jag var trött i huvudet efter jobbet och matlagning kan vara en slags meditation.
Då kom Gabriel.
- Nej, nu ska jag skära de ekologiska grönsakerna!(han betonar ekologiskt på ett särskilt sätt
Gabriel fick vid tre års ålder diagnosen klassisk autism och jag blev alldeles förkrossad innan jag insåg att här kämpar vi tillsammans.
Men i dag tar jag för givet att han säger saker som
- Jag älskar er?
_ Hur är det med Agnes(när syster är sjuk)
- Mamma jag blev rädd, glad, ledsen(han berättar om känslor)
Men jag blir djupt förundrad över de magiska samtalen som jag kallar det, för i bland har man magiska samtal med barn. Samtal då man håller andan och bara lär.
- Mamma när själen flyger ut ur kroppen då slutar hjärtat slå.
- Mamma en gång var alla människor på stationer i rymden. De väntade på att komma till jorden. Och sen blev det vår tur(här viftar han ivrigt med armarna.)
Här får jag sluta skriva för det blir en roman. Men det finns mycket att skriva.
Och en annan gång kommer jag att skriva en hyllning till hans syster Agnes som på sätt och vis är den allra viktigaste personen i hans liv.
Det vet hon redan för jag säger det ofta.
