Omtag för 4,5-åring

[Nillan]

Hej alla kloka!

VARNING FÖR ATT DET BLIR LITE LÅNGT IDAG.....

Ibland fattar man långsamt. Den tidigare goda nattsömnen för vår 4,5 åring, Stora J, har de senaste månaderna naggats i kanterna, somnar sent och vaknar tidigt, och är numera klart för kort. Stora mörka ringar under ögonen har det blivit och ofta stingsligt på dagarna .Hon kurades vid sju månaders ålder och har sedan dess mestadels sovit gott om nätterna. Några mindre omtag har krävts under åren, framför allt i samband förändringar av olika slag, flytt, trotsperioder etc.

Den här gången började det gå utför i höstas någon gång, inför och i samband med att lillasyster, nu 4,5 mån föddes. Vi har inte varit riktigt uppmärksamma här utan har fattat en rad dåliga beslut den sista tiden , i första hand av kortsiktig lathet och ibland för att vi har blivit överumplade och liksom inte haft strategin klar..... .

Även äldsta storasyster, Stora H, har så att säga "frågat" om allt är som tidigare sedan minsta systern föddes och somnade under en period i höstas vintras senare och senare varje kväll. Efter tips i annan tråd här på forumet återinförde vi då skrattet till gonatten som vi tappat bort. För henne räckte det och numera somnar hon snabbt och gott igen.

För stora J sitter det dock djupare än så. Igår kväll satt min man och jag och diskuterade hur vi ska komma tillrätta med detta igen. Vi tänkte genomföra en slags minikur skulle man kunna säga.
Vi har läst på ordentligt både i Barnaboken och här på forumet om sådant som vi känner igen. Det var nyttigt vill jag lova!!

Sedan bebisen föddes har jag försökt vara extra noga med den sociala delaktigheten och Stora J hjälper jättegärna till med henne i olika sammanhang. Maten har vi dock slarvat lite med (=för många mellanmål) så där blir det uppsträckning och även vad gäller utevistelsen där mamma fallit till föga för stormen och regnadet lite för ofta den här vintern.

Nu till kvällarna:
1/Skrattet till gonatten är återinfört. (Hon är dock sammanbiten redan här och upprepar redan då sitt mantra JAG VILL INTE SOVA, men pappa brukar lyckas bättre än mamma med detta)
2/Lampor bort i rummen och svagt ljus i hallen utanför istället. Vi har låtit henne ha en svag spöklampa (IKEA) i rummet sedan i somras och har haft helt mörkt utanför eftersom vi har en för stark lampa där. (=DÅLIGT beslut 1!)
3/Ramsa som svar konsekvent i fortsättningen (DÅLIGA beslut grupp 2 har varit att gå in i diskussioner eller helt enkelt gå dit för att kolla på vad det nu är hon ropar om)
4/Husljud nära rummet istället för att pappa sitter i mörkret i soffan utanför och väntar på att hon ska somna (DÅLIGT BESLUT 3 RIKTIGT DÅLIGT )

Morgnarna:
1/Vi tänkte förekomma och sitta vakna på vakt utom synhåll ett par dagar innan hon vaknar för att hinna ramsa direkt. (DÅLIGT BESLUT nr 4 har nämligen varit att pappa har lagt sig i soffan utanför på morgon efter att ha blivit väckt av hennes rop och sedan samtidigt halvsovit där och ramsat sporadiskt )
2/Väckarklocka införs.

Hon har i princip aldrig nattvandrat ( så har vi ju också ofta kommit när hon ropat ) så det har hittills inte varit något problem vare sig på kvällar eller morgon.

Nu till frågorna (ursäkta långrandigheten):

Några av våra akilleshälar är det här:
-JAG ÄR RÄDD samtidigt som hon gråter högt och verkar mycket ledsen.
Vi är dåliga på att bemöta detta med enbart ramsor utan vill gärna lugna med tex kramar istället även om jag förstår att det bekräftar rädslan snarare än lugnar henne. Rädslan är ganska nyligt påkommen men yttrar sig både dag och natt. Pratar mycket om döden och mörker. (I två olika familjer bland barnens kompisar har en förälder dött plötsligt det senaste året. Att vi har tyckt att hennes rädsla varit befogad har gjort att våra vargar kommit fram....) HUR BRYTER VI DETTA OCH BEMÖTER HENNE PÅ ETT SÄTT SOM GÖR HENNE TRYGG ISTÄLLET?

Vår huvudstrategi blir att förebygga och förekomma men vad gör vi om det fallerar och hon närmar sig hysteri. Har hänt vid enstaka tillfällen tidigare när vi bjudit motstånd. Hur erbjuder man en väg ut om det låser sig i samband med nattning eller morgnar. Särskilt på morgnarna vill vi ju (istället för som nu) ge budskapet att på natten händer ingenting. I morse när pappa lurpassade för första gången uspelade sig följande scenario:

J: NÄR ÄR DET MORGON? Pappa: Gonatt, gonatt, sov så gott, vi går upp när klockan ringer, gonatt, gonatt sov så gott. Tystnad en kvart.
J:-NÄR ÄR DET MORGON? JAG VILL INTE SOVA (HÖGRE). Pappa: Gonatt, gonatt, sov så gott, vi går upp när klockan ringer, Gonatt, gonatt sov så gott. Tystnad en kvart till.
J: JAG ÄR RÄDD (LEDSET NU). Pappa: Gonatt, gonatt, sov så gott, vi går upp när klockan ringer, gonatt, gonatt sov så gott. Tystnad en kvart.
J: JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS. Pappa först tyst och tvekar (akilleshäl igen. Hon går fem timmar tre dagar i veckan och är vanligtvis jätteglad över det. Förra veckan när hon var hemma på sportlov med syrran tjatades det varje dag om att hon saknade dagis. Sista tiden har dock mamma och pappa pratat sinsemellan om att korta tiden till tre eller fyra timmar per dag eftersom mattiderna stämmer dåligt med våra, viss tveksamhet om sakernas tillstånd från vår sida alltså...) J: JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS. JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS. (mer och mer arg och ledsen) Pappa: Gonatt, gonatt, sov så gott, vi går upp när klockan ringer, gonatt, gonatt sov så gott.
Sedan ringer klockan mitt i alltihop och vi går glada in båda två och "väcker". J är dock fortsatt ledsen och upprepar JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS under hela morgonen. Vi svarar upprepat -På torsdagar går du på dagis, imorgon får du vara hemma. Däremellan blev det ett -OK då ringer jag till dagis och säger att du inte kommer mer i vår, varpå hon svarade JAG VILL GÅ PÅ DAGIS! men sedan började om igen JAG VILL INTE.... Först när mamma får nog vid frukostbordet och förvisar till sängen bryts det. Hon vill hellre äta med oss . Sedan skrattas det ordentligt vid frukostbordet med älskade stora Hs hjälp. Därefter går J GLAD till dagis.
Det gick dock för långt enligt mig. HUR GÖR MAN?

Långt och luddigt blev det tyvärr. Grundfrågan är dock ungefär den här. OM (och när... ) vi inte lyckas förbygga och förekomma utan hon antingen hunnit bli väldigt ledsen eller på gränsen till hysterisk. Hur bryter vi då och kommer tillbaka på spåret igen?

[Sagalinda]

Hej Nillan!

Långt och luddigt - nej inte det minsta vill jag påstå! Inte luddigt i varje fall Du uttrycker dig klart och redigt och underhållande mitt i allt elände

Egentligen har du ju svaret på alla dina frågor själv. Din förmåga till självinsikt är imponerande. Du vet precis var skon klämmer och vad ni ska göra för att styra upp det igen.

Jag ska ändå försöka svara på din fråga vad ni ska göra om det "låser" sig. För det första, innan klockan har ringt på morgonen är det natt. Och på natten händer ingenting. Det ramsas YTTERST sparsamt om barnet vaknar för tidigt. En omedelbar pangramsa och sedan inget mer. Vaknar hon alltså och säger "När är det morgon?" kommer en ramsa som svar. Provar hon då en ny fråga om en stund kommer inga fler ramsor. Då skapas ju en dialog och det är underhållning av hög kaliber i arla morgonstund. Det är bara att sova vidare - både för föräldrar och barn Ett allmänt råd brukar vara: pangramsa, stäng dörren till sovrummet och sätt i öronproppar. Blir det verklig kris hör man ändå. Och då är det ramsa som gäller, inget annat.

"Jag är rädd" har hon lärt sig att har effekt. Ni får försöka låtsas att hon säger "jag vill komma upp" eller något annat som ni kan vara likgiltiga till. Varför skulle hon plötsligt vara rädd? Det är samma sak som när min dotter för första gången sade "jag har ont i magen". Jag blev alldeles ojsig av mig "men lilla gumman har du ont i magen?? Ojojoj kom får jag krama dig..." o.s.v. Och du kan ju tänka vad hon låg och ropade flera kvällar i sträck sedan i evinnerlig tid... Första kvällen gick jag på det, rusade in i rummet beredd att utföra konstgjord andning på min stackars döende dotter som hade ont i magen. Sedan fattade jag att hon lekte med mig. Det var ju hur kul som helst tyckte hon! Vilken effekt detta nya uttryck hade! (lärt från TV antagligen, vi säger inte så i Finland, vi säger att vi har sjuk mage)

Så när hon körde med det dagtid låtsades jag som att hon sade något obetydligt. Och efter ett par dagar slutade hon ropa det nattetid eftersom effekten av uttrycket uteblivit. Så om er dotter säger "Jag är rädd" dagtid: fråga "varför då?" utan att göra stor sak. Om hon inte bryr sig om att svara desto mer tror jag att hon kollar med er om hon verkligen ÄR rädd eller inte. Er reaktion bekräftar hennes eventuella rädsla. Vill hon prata om det så prata då - så behöver ni inte göra det nattetid sedan!

Nu ska ni inte förvänta er "hysteri" - ett ord man ska vara försiktig med eftersom ett hysteriskt barn antingen svimmar eller spyr eller bådadera. Negativa förväntningar har en förmåga att uppfyllas. Ramsan är ert redskap och den fungerar. Inget snack om saken.

Och lite hojtande och ropande måste man stå ut med. Det är målet ni ska ha för ögonen! Frågor och reaktioner är helt tillåtna på vägen till den sköna trygga nattsömn alla så väl behöver och förtjänar!

Hör av dig igen om det ännu är något du funderar på

[Nillan]

Hej Sagalinda !

Och stort tack för ditt svar!!

Har märkt att en funktion med det här forumet är att i samma ögonblick som man tvingas formulera problemet så blir det oftast mycket klarare även för en själv.

Läste också den klistrade tråden om förtrots ovan igår vilket gav en del insikter . Av någon anledning missade vi den i förra vändan. Var mer inne på sådant som mörkrädsla och så . Det är bara att inse att hon måste lära sig att hantera detta själv och att vi bara kan visa vägen.

Och på natten händer ingenting. Det ramsas YTTERST sparsamt om barnet vaknar för tidigt. En omedelbar pangramsa och sedan inget mer. Vaknar hon alltså och säger "När är det morgon?" kommer en ramsa som svar. Provar hon då en ny fråga om en stund kommer inga fler ramsor.

Insåg det redan i morse när hon skrek -SLUTA redan andra gången pappa svarade med ramsa . Som du märker är hon mycket för att tala klarspråk och det är ju en bra egenskap när man har tröga föräldrar .

Då skapas ju en dialog och det är underhållning av hög kaliber i arla morgonstund. Det är bara att sova vidare - både för föräldrar och barn Ett allmänt råd brukar vara: pangramsa, stäng dörren till sovrummet och sätt i öronproppar. Blir det verklig kris hör man ändå. Och då är det ramsa som gäller, inget annat.

Jo det är ju bara att inse att även om man räddar resten av familjens sömn just när de ropar så gör man ju ALLA en enorm björntjänst genom att befästa mönstret....

"Jag är rädd" har hon lärt sig att har effekt. Ni får försöka låtsas att hon säger "jag vill komma upp" eller något annat som ni kan vara likgiltiga till. Varför skulle hon plötsligt vara rädd?

Den gick vi på ja. :^o Dom har ju näsa för det .

Så när hon körde med det dagtid låtsades jag som att hon sade något obetydligt. Och efter ett par dagar slutade hon ropa det nattetid eftersom effekten av uttrycket uteblivit. Så om er dotter säger "Jag är rädd" dagtid: fråga "varför då?" utan att göra stor sak. Om hon inte bryr sig om att svara desto mer tror jag att hon kollar med er om hon verkligen ÄR rädd eller inte. Er reaktion bekräftar hennes eventuella rädsla. Vill hon prata om det så prata då - så behöver ni inte göra det nattetid sedan!

Tack, så är det förstås. Det behövde jag höra!

Hysteri (kräkning) har vi tack och lov bara varit nära en gång under hennes livstid. Fast det var en gång för mycket. Och jag märker redan nu att vi kan mota Olle i grind så jag vet inte vad jag är rädd för egentligen.

Är möjligt att jag återkommer om (när?) vi blir förvirrade igen. Men just nu känns det som om det självklart kommer att gå vägen (den här gången också). Väckarklockan är jättebra. Redan i morse var hon jätteglad direkt efter att den ringt och jag tror att hon precis som det brukar vara även den här gången kommer att reagera med lättnad för att vi sent om sider reagerar och styr tillbaka båten.

[Sagalinda]

Jag blir så glad av att läsa ditt inlägg att jag får rysningar Jag behöver ju inte tillägga mer Stora kramar till familjen där skutan slutat gunga och kränga

[Gäst]

Sickena klokheter det serveras i den här tråden då!

Jag satt och funderade på ditt inlägg, Nillan, och insåg att jag har ett stort kunskapsglapp vad gäller sovstrulande storbarn. Tack och lov! Min 4-åring är en supersäker sovare och går ALDRIG ur sängen sen den dag han kurades vid 10 månader (inte underligt att man är SHN-fantast! ). Så tack Nillan och Sagalinda för nyttig läsning!

Kram Tinis

[Nillan]

Tack båda!! Det värmer.

Låter onekligen som du har en supersäker sovare Tinis. Nu när vi försökt göra "rätt" från början med minstingen så inser jag att vi kanske genat något genom åren med storasystrarna och det är väl det som märks nu helt enkelt .

Japp det är oundvikligt att bli något annat än SHN/Anna/mm fantast när man ser hur bra det funkar och hur bra barnen mår.

Då var det bara själva jobbet med stora J kvar då..... Skämt åsido. Skönt att veta att ni finns här om vi behöver mer stöd.

//Kramar tillbaka från skutan

[Nillan]

Hej igen !

Liten rapport bara.

Det går jättebra! Här har det sovits så gott så de senaste dagarna.

Redan i lördags sov hon ända tills klockan ringde (tredje natten på minkuren) och har sedan fortsatt med det. I morse fick min man till och med väcka henne trots att hennes klocka pep för fullt. Hon har väl en del att ta igen dessvärre . Några utbrott har vi inte ens varit nära. Hon var väldigt arg en av de första kvällarna men det är ju inte så konstigt att man reagerar när de slöa föräldrarna helt plötsligt ställer ordningen till rätta igen. De senaste nätterna har hon sovit upp till 1,5 timmar mer än när det var som värst....

Typiskt att man laddar och laddar och sedan var det hela rätt enkelt när man väl bestämt sig. Det är väl det berömda attityden helt enkelt .

Räknar med att det kan bli ett och annat återfall men nu har vi ju strategin och attityden klar så det ska nog gå bra.

Alltså om någon annan läser detta och bävar för ev. reaktioner när de tar tag i sömnen även för större barn. Gör inte det. De blir säkert lite arga och förvirrade men det går snabbt över i lättnad och framför allt i god sömn. För alla! Tack igen för stöd, det gav oss den sista lilla sparken i baken som vi behövde.

[Nillan]

Här har det sovits så gott så de senaste dagarna.

NÄTTERNA menade jag ju förstås .

[Gäst]

Vilken härlig rapport, Nillan!

Det är lycka när barnen får korn på hur gott det är att sova! Ska berätta när pappa här i huset var borta på jobbresa för några veckor sedan. Lite ensam och smådeppig undrade jag om inte min 4-åring ville sova jämte mamma i pappas säng (JAG ville ju så gärna hålla om honom och mysa tillsammans i sängen). Och visst, jag bäddade ner honom, vi läste och jag gick ner för att städa upp lite. Då hör jag att han snyftar där uppe och jag går upp. Killen piper ynkligt fram: "Jag vill sova i min säng, mamma, får jag det?"

Kram!

[Nillan]

Förstår kluvenheten. Fast ändå helt underbart .

[Sagalinda]

Tack Nillan för att du delar med dig av framgången, och tack Tinis för din oemotståndligt söta historia!

[annawahlgren]

{|=

[Nillan]

Tack själva igen . Är helt fascinerad över hur bra det går bara man är konsekvent och genomför en välgrundad förändring. Hon somnar som sagt snabbt igen på kvällarna och har fått väckas på morgonen när klockan ringer de senaste dagarna.

Och stort tack igen Anna för att du hjälpte oss via mail för snart fyra år sedan med att komma tillrätta med båda stortjejernas sömn när de var två år respektive sju månader. Tack vare det "projektet" fick jag upp ögonen för Barnaboken vilket helt klart påverkat vår vardag här hemma väldigt positivt. Nu har vi även fått nöjet att ta hand om en liten goklimp i den andan redan från början vilket verkligen är ren och skär njutning!!