Har ju haft det struligt med S sömn sedan i höstas då han var sjuk en längre tid, mamma och pappa tappade bort all attityd och min gravidtrötthet
Vissa saker har dock förändrats till det bättre. Vi fick en resårmadrass som vi la in på golvet i S rum för att ha som "sagohörna" och gästsäng. Den kvällen då vi la S så blev det riktigt högljudda protester, han skulle bara INTE sova i spjälsängen utan på madrassen. Jag lyfte ned honom och han somnade bums! Sedan den kvällen funkar läggningen klockrent! Han springer före mig upp för trappen, lägger sig (på madrassen), jag ramsar ut och han somnar på två röda.
Även utbrotten som han fått efter dagluren har vi blivit kvitt. Vet inte riktigt hur faktiskt, men numer vaknar han glad som en lärka! Myser hos mig en stund med lite juice innan det är full rulle! Sover mellan 1-1.5 timme. Funderar på att korta till 45 men vet inte om det är för tidigt?
MEN han ska fortfarande över till oss efter några timmars sömn, vaknar upp flera gånger per natt om än kort ibland, (ibland gråt i uppemot en timme), och vaknar tidigt. Har inte orkat med en ny kur men känner nu att trots att jag är dödstrött så är jag ju ändå vaken på nätterna (med S eller pga magen) så varför inte kura? Undrar bara en del, ska vi låta honom fortsätta sova på madrassen där han somnar så gott eller ska vi ta fighten med att återinföra spjälsängen samtidigt (vet nog redan svaret....)
Ska jag börja om från natt 1 trots att han redan är kurad en gång? Alltså in vid första pip, eller bara ramsa?
Lustigt att jag känner mig så trygg med att nästa bebis blir en SM-bebis, tvivlar inte alls på min attityd där men är jättenervös för att kura S. Förmodligen för att han är såpass stor nu och har en ENORM vilja... Men jag ska samla på mig mer attityd innan jag kör. Skulle så gärna önska att vi fick ordning på allt innan liten kommer, annars får vi det nog riktigt jobbigt!