Anton är för rolig! Han går stenhårt in för det här med att det kommer en bebis.
Idag var jag och Anton och köpte ett skötbord till nya bebisen, som vi ska sätta på väggen i badrummet (skötbordet alltså). Det var begagnat, och inte inpackat på något sätt. Vi fick helt enkelt lasta det på vagnen, där Anton satt. Han höll, och jag höll. Och så hjälptes vi åt vid buss- och spårvagnsbyte. Det var lite bökigt, men gick mycket fint. Nu står det på golvet i stora sovrummet, i väntan på bebis. Anton har inte haft skötbord sedan han var 9 månader, så han är inte helt bekant med det hela.
Hela eftermiddagen har Anton sprungit till ytterdörren när han hört något i trappan
- Bebibebi nukommerbebi, mamma!!
Han tittar ut genom brevinkastet och lyssnar och spanar. Jag försökte förklara att den kommer först i maj, men han verkade inte förstå
För att fördriva tiden till bebisen kommer har han gjort iordning skötbordet. Burit dit ALLA sina blöjor, lite tvättlappar, bad-dockan Ebbe, en handduk. Prövat att sitta på det, ligga på det, dricka välling på det. Mycket pyssel har det varit.
Jag har också förberett honom att vi ska till barnmorskan imorgon. Han är lite skraj för stetoskop och konstiga ljud, så vi pratade om hur det lät när man lyssnade på hjärtljuden (det bankar, mamma!) och att barnmorskan lyssna mamma på armen.
Ta med sötboooodet, mamma!!
Nja, jag tror inte det, men tanken var ju god...
När det blev dags att sova, så ville Anton sova på skötbordet. Tja, det går väl bra, om han vill det. Han lägger sig, pappa släcker och ramsar (Anton ligger alltså på skötbordet på golvet i vårt sovrum
- Hämta täcket!!
Ja, självklart, man måste ju ha täcke när man ska sova! Pappa hjälper till. Anton lägger sig igen, med ny ramsa. Går några minuter till. Ut kommer Anton - med täcket i famnen.
- Sova sängen itället...
Vad förvånad han kommer bli att det inte är en grön Shrek-bebis som tittar ut, utan en helt vanlig människounge