20 månaders SS med störda nätter

[Fd Medlem]

Jag har en supersäker sovare som inte brukar ifrågasätta någonting så länge han för sova gott och mycket.

MEN

På senare tid är det något som stör honom på nätterna.

Fram tills för en månad sedan avskrev vi allt som mardrömmar/förtrots osv, och han somnade lätt om själv (om han överhuvudtaget var vaken, tror han drömde och gav ifrån sig några tjut i sömnen).
Men så var det en natt för en månad sedan, då lilla trumhinnan sprack, något vi upptäckte först dagen efter. Vi hade inte ens märkt att han hade ont i öronen och efter det är ju mammahjärtat alldeles svart. Hur kunde jag tolka sonen som förtrotsig när han i verkligheten hade en aggressiv öroninflamamtion...??

I natt lät det värre än vanligt (dvs värre än sånt han brukar fixa själv) så min sambo gick in och fann en jätteledsen son som bara ville upp. Så han tog upp honom och bar honom till vår säng för att vi skulle kunna bilda oss en uppfattning om det kunde handla om öronen igen. Då kröp gossen upp på min kudde med ett bestämt "DÄR!" och slumrade till. Vi lät honom ligga en stund, men bar över honom till spjälisen efter en stund. Han somnade lugnt om, men när allt upprepades efter en timme hämtade papsen honom igen och lät honom sova i vår säng.

Vad händer nu då? Kommer vi att ha en unge i sängen jämt nu? Har vi släppt in vargarna för evigt? Hur ska vi hantera dessa nattliga skrik? Ramasar man och överlåter till den säkra sovaren att lösa sina egna problem? Om man misstänker öronont?

Hjälp, hjälp, hjälp! ropar en bortskämd mamma, som är van att alla här hemma sover gott, gott, gott...
Ulrika

[Ewa]

En gång är ingen gång 8) - men två gånger är ju som bekant en dålig vana. Så nästa gång tycker jag ni undersöker tillståndet på plats i hans säng. Det finns ju ingen anledning att kånka iväg med honom för det, egentligen - eller hur?

Varför inte förebygga dessutom, genom att kolla öronen (eller annat som kan oroa er) nogsamt INNAN läggning. Man kan trycka lite försiktigt på snibbarna och för det mesta brukar barnet då reagera om det har besvär av öronen. Ge avsvällande i så fall (näsdroppar) och panodil och ha HÖGT sängläge.

Skulle han däremot vakna ledsen VARJE natt, skulle jag tolka det som frågor osäkerhet på vad som gäller och ta tag i det direkt, med en liten minikur, om så skulle behövas. Somliga barn kan bli väldigt frågvisa på nätterna i samband med åttamånadersångest, förtrots och trots. Det har jag inte märkt mycket av själv, men det är inte alls ovanligt. Och då gäller det ju att ge betryggande besked och inte börja förändra förutsättningarna en massa, för då blir ju frågorna bara än större och svårare. "Jaså, jaha, så min oro var alltså befogad", om du är med.

Min Lilltufsa har egenheten att vid varje gång hon varit sjuk och behövt tillsyn, passning, påfyllning under natten, så räcker det med EN natt för att hon sedan tycker att vi etablerat en ny rutin . Och hon låter toksjuk andra natten också - även om jag kollat att allt är ok innan läggning. Nu är jag ju luttrad och har lärt mig hennes syn på tillvaron kring detta och vet att jag får vara orubblig andra natten, så är allt tillbaka i sin gilla, rofyllda gång direkt igen. Men börjar jag undra och kolla läget andra och tredje natten också, ja - då har ett nytt mönster genast etablerat sig, tycker min lilla älskling. Det tog som sagt ett par omgångar för att jag skulle se mönstret, stora fisen har alltid toksovit sig igenom både öroninflammationer och kräksjuka, så här är de verkligen olika i temperament. Tjoar den store på natten (händer max 1 gång per år, typ) så vet jag att det VERKLIGEN behövs. Men lilla tjoar alltså på natten nästan varje gång hon blir sjuk. Och jag har då lärt mig att backa - och visa i handling att man sover så gott ändå på natten. Vilket hon sedan också gör.

Vad tror du?

[Fd Medlem]

Tack Ewa, för kloka synpunkter!
Jaa... vad tror jag...?

Vi har varit väldigt bra på att backa, sonen har snarkat sig igenom förkylningar och hostor och en magsjuka utan problem. Och när han fick den där öroninflammationen förra gången hade vi tryckt och dragit i snibbarna (ingen reaktion) och vi hade pallrat upp sängen osv. Han är helt enkelt inte så sjåpig...

Jag vill bara att allt ska vara som vanligt! Att han ska sova lika gott som alltid och att vi inte börjar strula till det för honom nu, speciellt när vi har en liten vän på ingång vilken dag som helst.

Men så är jag också lite dramatisk av mig, och tänker att en natt mellan mamma och pappa=varje natt mellan mamma och pappa fram till körkortet, typ...

Det går ju inte. Och så behöver det ju inte bli.

Men en ev. minikur om det här fortsätter då, kör man ramsa vid minsta pip första natten, för att sedan backa?

Ska man verkligen hålla på och ramsa barn i den här åldern?
(Han är inte kurad, utan går på stadardmodell från två månaders ålder)
Tips?

Kram

[Ewa]

Jag länkar två trådar. Kan du inte återkomma med dina tankar när du läst dem:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13298
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11416

Och ja, ramsan kan du använda tills de flyttar hemifrån

Kram Ewa

[Fd Medlem]

Tack för länkar, Ewa. Den första är jag bekant med och den andra innehåller också en massa matnyttigt.

Men problemen här hemma handlar inte om svårigheter att somna på kvällen eller trassliga läggningar (de går utmärkt, ungen älskar sina säng och klättrar gärna upp i den medan jag försöker krama ur honom kvällens sista skratt) och det rör sig inte om trotsigt, ilsket beteende. Han är glad mest hela tiden, men han vaknar ibland på nätterna och gråter hjärtskärande. För det mesta tystnar han efter fem-sex tjut, men då och då har det fortsatt och vi inser att han är vaken - och går in för att stoppa om, lugna ge en kram. Dumma som vi är har vi tagit upp honom vissa gånger, eftersom han griper tag i en så desperat när man står vi sängen och det känns oerhört bryskt att bända bort hans små labbar och lägga till rätta. Men det är väl det enda som gäller om det här händer igen, antar jag?

Så jag tror att den minikur är grejen. Vi ramasar direkt vid minsta skrik, innan vi lyssnar för att invänta att han tystnar av sig själv. Eller vad tycker du?

Slutsprunget för att försöka lugna ungen i sängen, eller?

Ulrika

[Ewa]

Man kan vara hur glad som helst vid läggning och istället oroa sig över sakernas tillstånd under natten. Så det är han inte ensam om. Precis som vid åttamånadersångesten eller trotsen. När världen står på ända, liksom.

Men vad man säger med att ta upp är ju att man in handling BEKRÄFTAR barnets oro, istället för att lugna det. Tvärtemot vad man vill och tror sig uträtta. Man lugnar för stunden, men inte i längden. För nästa gång man vaknar och har drömt något eller bara funderar lite över varför huvudet slog emot något hårt nere vid fotänden, eller vad det nu kan vara, så tror man ju att man behöver komma upp ur sängen, eller åtminstone bli duttad med en smula. Eftersom det var så det gick till sist.

För det mesta tystnar han efter fem-sex tjut, men då och då har det fortsatt och vi inser att han är vaken - och går in för att stoppa om, lugna ge en kram.

Förstår jag dig rätt så tystnar han efter fem-sex tjut, utan att ni gjort någonting. Stämmer det? Vad ni i så fall ska göra om ni inser att han är vaken är förstås att ge honom en ramsa. Inte vid första tillfället gå in för att stoppa om osv. För då talar ni i handling om att man behöver hjälp för att somna om. Och desarmerar ramsan.

Skulle det bli riktigt ledset och ni tycker att en solfjäder är på sin plats går ni in (ja, den mer saklige av er då), sakligt och lugnt. Sträcker han sig desperat efter er, så ge honom en kram. Lägg sedan ner honom tryggt och säkert och ge en solfjäder. Det är inte det MINSTA bryskt. Då har du tagit hand om vad-det-nu-var på plats, och i handling visat honom att man visst kan må lite ruttet en gång ibland. Sen sover man vidare. Tryggt och gott på sin gamla vanliga plats.

Hoppas det besvarade dina frågor !

Kram Ewa

[Fd Medlem]

Förstår jag dig rätt så tystnar han efter fem-sex tjut, utan att ni gjort någonting. Stämmer det? Vad ni i så fall ska göra om ni inser att han är vaken är förstås att ge honom en ramsa.

Ja, vanligtvis tystnar han själv. Och sover gott och är alldeles exemplarisk på alla sätt och vis. Det är väl därför jag blir så stirrig när det kommer en liten fnurra, som han INTE löser själv.

I natt har vi minikursberedskap här. Jag, valross på väg att spräcka 90kg-strecket med mindre än 2 v kvar till bf, är inte så snabbfotad och hinner inte alltid stoppa den Något Blödige Sambon som gärna smyger in till Ledsen Son, så nu är sambon förvisad ( ) till soffan på nedervåningen, så att jag kan hojta ramsan från sängen i fred, om det skulle behövas.

Tack för bra och saklig pepp, Ewa!

Kram

[Ewa]

Jag, valross på väg att spräcka 90kg-strecket med mindre än 2 v kvar till bf, är inte så snabbfotad och hinner inte alltid stoppa den Något Blödige Sambon som gärna smyger in till Ledsen Son, så nu är sambon förvisad ( ) till soffan på nedervåningen, så att jag kan hojta ramsan från sängen i fred, om det skulle behövas.

Han är inte ensam om att vara snabbfotad, känner fler sådana i grannskapet . Dags då för sakliga mamman att träda in

[Fd Medlem]

God morgon!

Natten gick ju strålande, han vakande och mumlade "mormor" några gånger vid sex, somnade om och sjöng sedan Glassbilen-melodin fem i sju.


Så vi får ha minikurberedskap även kommande natt!

Kram och tack för hjälp, Ewa!

[Elle]

Bra jobbat Ulrika! Nu vet du hur du ska hantera ev fnurror längre fram

Varma kramar från fjällen
Elle

ps jag är sååå nyfiken på lill*n i magen... ds

[Fd Medlem]

Å, du är i fjällen, Elle!!!
Jag blir helt grön av avund!!!
Härom natten drömde jag att jag var i Hemavan (tror jag att det var) och skulle lyxa till det med lite heliskiing. Så stod jag där på toppen och hade den läckraste orörda pudersnön framför mig och helikoptern drog iväg... (Och solen sken!)
Och så insåg jag att jag ju är gravid i nionde månaden.
Antiklimax.
Och jag som inte ens är nån off-pistvärsting i verkliga livet...



Kram!

[Elle]

Nästa säsong kanske du ska testa lite off-pist 8) Här är det 1,5 meter snö, -4 grader och ngr centimeter nysnö i backarna.... UNDERBART!!

Elle

Nu ska jag sluta kackla i er sömntråd