Hamnade under fel kategori! Försöker klistra in den här:
Hej på er alla (i denna sena/tidiga? timma!)
Efter första kuren var min son Babis (grekiskt smeknamn: uttalas Babbis, för den som undrar Wink ) sömn mycket bättre, men aldrig helt bra. (Kurade i augusti.) Han blir snart 20 mån och vi har ett mindre kaos om nätterna...
Mat, promenader till fots, lek, social delaktighet = bra. Skratt till gonatt också.
Fastnade i buffning och backade nog inte som jag borde (tycker detta är mycket svårt). Har nu, då vi befinner oss i tredje natten i andra kuren, bara solfjädrat och det har han accepterat fint (man får ju vara glad för det lilla... Embarassed )
Har läst massor (igen) innan jag satte igång, och tyckte att jag fått massor av "kött på benen" tack vare andras inlägg, men det är ngt som inte står rätt till...dvs jag måste göra ngt fel, men jag kan inte se vad! Twisted Evil Embarassed
Första och andra natten "råkade" Embarassed han somna med solfjädern vid läggning. Jag ramsade förstås ändå (Gonatt gonatt, vi ses i morn. Har bytt denna från Natti natti sov så gott).
Mina 2 största problem just nu är att han vaknar alltid med gråt och då menar jag panikartad jätteledsengråt! Jag ramsar direkt, med den mest betryggande attityden jag nånsin förmår, men utan någon som helst förändring i skrik eller gråt. Och väntar jag lite här innan jag går in (vilket jag har försökt några gånger, fastän han gråt skriker så att det darrar i väggarna) kommer det andra problemet: han klättrar ur spjälisen och kommer rusandes "maaaaaammmmaaaaaa uhu uhu".
Speak to the hand Direkt utanför dörren. Tar honom i handen, "nu ska du sova, klättra tillbaka till sängen" Inget svar, bara lite snyft. "Ska jag lyfta dig eller ska du gå i sängen själv?". Svarar "mam hulk ma". Lyfter sakligt tillbaka.
Här har jag antingen solfjädrat tills han är lugn igen och andas djupt, trycker lätt till och ramsar ut, eller snabb tillrättaläggning, på med täcket, tryckt till och ramsat ut dirket. Bestämd säker ramsa.
Reaktionen har varit densamma, dvs direkt storgråt i panikstil, han ställer sig dessutom direkt upp i sängen. Jag fortsätter ramsan som om jag inte hör detta, bara med mer magstöd och något bestämdare i tonen. Sen är det fråga om sekunder så hör jag DUNS och så kommer han farandes (trots kolmörkt!) och så börjar vi om... Crying or Very sad
Hur ska jag få honom att inte bli sååååå störtledsen? Det är vad jag tycker känns svårast just nu Exclamation Om han blir arg eller "bara" vaknade och "pratade" lite (det sistnämnda har ALDRIG hänt i hela hans liv) så skulle det kännas som jag hade ngt att jobba på.
Iom att man inte ska låta barnet vara ledset, så blir det mycket mer spring på rummet än vad jag känner är nödvändigt för en lyckad kur, men han lugnar inte ner sig ett snäpp på ramsan... Crying or Very sad
Nånting har gjort eller gör att han fastnat i detta "panik-gråt-uppvaknadndet" och jag vet inte hur jag ska bryta detta mönster! Om detta på ngt sätt kunde rättas till tror jag att hoppet ur sängen kanske kan fixa sig av sig självt...
Vargtimman har varit ok det senaste, han har varit vaken strax innan (med hela köret som jag beskriver ovan, som tar ca 2 timmar innan jag till slut har solfjädrat honom till sömns = jag har givit upp att han skulle somna om själv) så den har han sovit förbi och vaknat ung den tid han ska, kl 7 ("kors i taket"). Men funderar på att införa en väckarklocka, dock var min tanke att vi först skulle komma ur den onda cirkeln med hans panikartade uppvak först.
Ändå vill jag fråga ngt om uppvak i vargtimman: ett sätt är alltså att pangramsa och sedan "låtsa som om det regnar". Rätt? Om han då gråter och inte slutar? Går in solfjädrar kort och sedan ut eller solfjädrar tills han är sömntung och ut? Och om han gråter igen? ...då är det svårt (och fel? att stoppa in öronpropparna...)
Hoppas ni förstår det jag försöker beskriva, det är lite svårt att koncentrera sig halv sju på morgonen efter så många månaders dåliga nätter. Jag måste få honom att förstå vad skönt dät är att sova Exclamation Exclamation Håller på att tappa det lilla tålamod jag har kvar vad det gäller allt egentligen... Crying or Very sad
Babis är på dagarna en MYCKET livlig krabat och det tar på krafterna hela tiden. Svårt att alltid reagera "rätt" i alla sjuttioelva situationer vi har varje dag tillsammans med denna lille "skruttis". PUST! (Min man och även min 6-åriga dotter avlastar mig en del under dagen, så att jag kan "andas ut lite" men i det stora hela är jag by my own vad det gäller att hålla programmet och även på att få ordning på Babis sömn.)
Så här ser för övrigt sömnprogrammet ut: Sova 20-07, sova middag 12-14. Låter honom dock sova till 14,30 ibland då han är riktigt trött. Är det fel? Kanske ska ändra lite på tiderna?
OBESKRIVLGT tacksam för allt som ev kan hjälpa mig och min lilla älskling med allt detta Exclamation
Kramar till er från oss här i Grekland!
Sofia
_________________
Mamma till
hjarta Danai (juli 2001) och
hjarta Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Andra kuren: Nu är goda råd dyra!
Andra kuren: Nu är goda råd dyra!
Mamma till
Danai (juli 2001) och
Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Danai (juli 2001) och Lill Babis (Charalambos, juni 2006)Hej Sofia!
Jag har lite trångt om tid just nu, och börjar med att fråga om du läst januarikrönikan, den är toppen:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
och en tråd till som är bra är den här om förtrotsare/trotsare:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13298
Om du börjar med dem, så fortsätter vi sen, om ingen annan har svarat dig tills jag är tillbaka
Kram Mia
Jag har lite trångt om tid just nu, och börjar med att fråga om du läst januarikrönikan, den är toppen:
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
och en tråd till som är bra är den här om förtrotsare/trotsare:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13298
Om du börjar med dem, så fortsätter vi sen, om ingen annan har svarat dig tills jag är tillbaka
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Här kommer svaren som hamnade på den tråden sim ligger på kurbarnens upp till ett!
tove79
Registreringsdatum: 30 juni 2006
Inlägg: 195
Ort: Stockholm
Postat: fre feb 01, 2008 08:51 Rubrik:
--------------------------------------------------------------------------------
Jag hoppas någon annan svara dig också men jag vill bara tipsa om att inte bete dig som att du står och vaktar utanför dörren, även om du gör det. Sysselsätt dig! Inför din son är du strängeligen upptagen med att dammsuga, diska, sortera böcker eller öppna och stänga skåp och lådor. Det får gärna höras. Livet och vardagen går vidare utanför hans dörr och du håller ställningarna!
Synd att han lärt sig klättra ur sängen innan sömnen satt sig, det krånglar ju till saken en aning men det låter ändå som att du vet hur du ska göra.
Är du upptagen med annat som kräver din uppmärksamhet, kommer hans gråt inte heller att vara lika skärande i dina öron och han kommer fatta galoppen snart.
Lycka till!
_________________
Tove m. prinsarna; Gustav, född aug -02 & liten Ivar, född maj -06. Båda barnen standardmodellade från start, Ivar kurades 22-26 mars i Gastsjön!
Till överst på sidan
annawahlgren
Registreringsdatum: 22 november 2004
Inlägg: 10272
Ort: Gastsjön
Postat: fre feb 01, 2008 11:16 Rubrik:
--------------------------------------------------------------------------------
Tack, tove79 Läs och begrunda, kära grekmamma
Trist situation och som du själv konstaterar är det ett mönster här som måste brytas. Du är så insiktsfull, men det är inte lätt att veta vad man ska göra när det inte "går" att backa på kurvanligt vis
Han ropar på mamma, och han får svar. Inte bara i ord utan också i handling. Ramsan når inte fram därför att han väntar på att du ska komma in. Och så gör du det, och allting börjar om. Du pratar t o m med honom. Och du lyfter upp honom i sängen, om han hunnit ut. Kort sagt, det händer en massa saker, på natten när det egentligen skulle hända absolut ingenting - för honom.
Fundera på detta:
"Gråtledsen" - är det så säkert Eller är det "bara" ett sätt att kommunicera som han anlagt (och fastnat i) därför att han lärt sig att det är så (och bara så) han får svar från dig När han då vaknar och kör igång igen, är det för att han tror att du måste komma igen för att han ska kunna bli lugn igen, osv MEN - det intressanta här är ju att de svar du ger inte är lugnande alls, dvs egentligen inte de svar han behöver för att kunna sova lugnt, fredad för vargen i alla dess skepnader även när han vaknar till. Och tänk efter, när du tycker synd om honom och tror att han verkligen är ledsen - ÄR det synd om honom Har han inte fått allt han behöver här i världen Har han det egentigen inte hur bra som helst Ska han verkligen tyckas synd om, när han inte har minsta anledning att klaga Nej, det ska han inte. Så tänk om: han ÄR inte ledsen. Han LÅTER ledsen som ett sätt att skrika till sig (otillfredsställande ) svar.
Ramsa alltså på två annorlunda vis i fortsättningen. Skippa den betryggande varianten - som lätt blir tröstande. Den funkar inte (som vi sett). Den bekräftar bara att det är synd om honom, att han har skäl för att vara orolig - vilket han inte har, vid det här laget.
Så ge honom direkt han sätter igång en alldeles kolossalt klämkäck hurtig superglad ramsa som riktigt kvittrar x4. Sätt sedan omedelbart på musik och / eller skramla i huset (enligt tove79:s råd) och gå INTE in, och ramsa inte heller mer - förrän om och när han slutligen tystnar; då får han bekräftelsen, glad och trevlig också den men inte fullt så äppelkäck utan mera berömmande, med tonfallet "Just så gör man, jättebra, man ligger ner så skönt och somnar så himlans gott. Bra!"
Ramsa modell två: en riktigt sur, för att inte säga klart förb-d ramsa x4 som i barska toner talar om att NU FÅR DET VARA NOG. Du lär känna när det kan vara dags för den - när du faktiskt har fått nog och känner vansinnet spira i stället för vanmakten. Då ger du röst (tonfall, tonläge) åt kanske inte vansinnet men ilskan Och den ska sätta PUNKT. Då får du tänka på honom som en orättmätigt krävande karlslok, som begär uppassning mitt i natten - inte som en liten ledsen bebis (vilket han inte är).
Så kommer han då upp och letar rätt på dig, där du nu är, upptagen. Då blir du INTE glad, men säger inte flasklock (à la på natten händer ingenting, för honom). Ta honom i handen utan silkesvantar och gå snabbt in i rummet med ledljus från dörren. Där ska du ha en pall i beredskap. Ställ den vid sängen och ge honom en enda order: "Hopp i säng!" Han ska ta sig i själv. Och det blir en cirkus första gången. Men aldrig mer en sådan cirkus, om du bara orkar framhärda med att INTE lyfta, INTE prata, INTE släppa av på din barska, icke-belönande och icke-underhållande attityd. Du ska helt enkelt inte vara något eftersträvansvärt sällskap
Försöker han låtsas att han absolut inte kan ta sig upp i sängen kan du till nöds ge honom en hjälpande hand, men bara då i ena handen, INTE i kroppen, och inte särskilt älskvärt utan bara minimalt styrande. Upp i sängen ska han, och han ska känna det som om han gör det själv. Inga kommentarer på det.
Inget solfjädrande mer. Inget omstoppande, inget kvardröjande alls Ut direkt, så fort han kommit in i sängen; dörren på glänt och ramsa x4 utanför OCH på väg bort, hög och störtglad respektive nu är det nog-punktsättande, vilketdera du känner i lmagen att det är läge för. Sedan direkt andra ljud i huset.
När han sovit i tio minuter, inte tjugo, kan du tassa in och lägga på, rätta till osv, om det känns absolut nödvändigt, utan att han märker det.
Det blir en gräslig första natt med mycket trafik, men redan under den - om du följer mina förslag - lär han sig att det är slut på både underhållning och oro på nätterna och kan börja ta till sig det du lär honom genom att slopa dessa båda: PÅ NATTEN SOVER MAN. Och att det faktiskt är både skönare och lugnare, än att krångla sig upp och ner ur sängar och skrika på en mamma som är upptagen med att hålla vargarna borta från en och inte alls tycker synd om en. ("Så då är det väl inte synd om mig, då..." )
Känner du dig gräslig och otrevlig, om och när du sätter in minikuren ovan, så betänk att ju gladare ni är allihop vid skrattet-till-go'nattet och ju roligare morgnarna och det härliga återseendet är, desto "gräsligare" kan man faktiskt vara på natten med gott samvete. För PÅ NATTEN SOVER MAN Allt annat är en missuppfattning, som å det snaraste ska tas ur lilla barnet
_________________
Nio barn, elva barnbarn och några tusen nästanbarn
tove79
Registreringsdatum: 30 juni 2006
Inlägg: 195
Ort: Stockholm
Postat: fre feb 01, 2008 08:51 Rubrik:
--------------------------------------------------------------------------------
Jag hoppas någon annan svara dig också men jag vill bara tipsa om att inte bete dig som att du står och vaktar utanför dörren, även om du gör det. Sysselsätt dig! Inför din son är du strängeligen upptagen med att dammsuga, diska, sortera böcker eller öppna och stänga skåp och lådor. Det får gärna höras. Livet och vardagen går vidare utanför hans dörr och du håller ställningarna!
Synd att han lärt sig klättra ur sängen innan sömnen satt sig, det krånglar ju till saken en aning men det låter ändå som att du vet hur du ska göra.
Är du upptagen med annat som kräver din uppmärksamhet, kommer hans gråt inte heller att vara lika skärande i dina öron och han kommer fatta galoppen snart.
Lycka till!
_________________
Tove m. prinsarna; Gustav, född aug -02 & liten Ivar, född maj -06. Båda barnen standardmodellade från start, Ivar kurades 22-26 mars i Gastsjön!
Till överst på sidan
annawahlgren
Registreringsdatum: 22 november 2004
Inlägg: 10272
Ort: Gastsjön
Postat: fre feb 01, 2008 11:16 Rubrik:
--------------------------------------------------------------------------------
Tack, tove79 Läs och begrunda, kära grekmamma
Trist situation och som du själv konstaterar är det ett mönster här som måste brytas. Du är så insiktsfull, men det är inte lätt att veta vad man ska göra när det inte "går" att backa på kurvanligt vis
Han ropar på mamma, och han får svar. Inte bara i ord utan också i handling. Ramsan når inte fram därför att han väntar på att du ska komma in. Och så gör du det, och allting börjar om. Du pratar t o m med honom. Och du lyfter upp honom i sängen, om han hunnit ut. Kort sagt, det händer en massa saker, på natten när det egentligen skulle hända absolut ingenting - för honom.
Fundera på detta:
"Gråtledsen" - är det så säkert Eller är det "bara" ett sätt att kommunicera som han anlagt (och fastnat i) därför att han lärt sig att det är så (och bara så) han får svar från dig När han då vaknar och kör igång igen, är det för att han tror att du måste komma igen för att han ska kunna bli lugn igen, osv MEN - det intressanta här är ju att de svar du ger inte är lugnande alls, dvs egentligen inte de svar han behöver för att kunna sova lugnt, fredad för vargen i alla dess skepnader även när han vaknar till. Och tänk efter, när du tycker synd om honom och tror att han verkligen är ledsen - ÄR det synd om honom Har han inte fått allt han behöver här i världen Har han det egentigen inte hur bra som helst Ska han verkligen tyckas synd om, när han inte har minsta anledning att klaga Nej, det ska han inte. Så tänk om: han ÄR inte ledsen. Han LÅTER ledsen som ett sätt att skrika till sig (otillfredsställande ) svar.
Ramsa alltså på två annorlunda vis i fortsättningen. Skippa den betryggande varianten - som lätt blir tröstande. Den funkar inte (som vi sett). Den bekräftar bara att det är synd om honom, att han har skäl för att vara orolig - vilket han inte har, vid det här laget.
Så ge honom direkt han sätter igång en alldeles kolossalt klämkäck hurtig superglad ramsa som riktigt kvittrar x4. Sätt sedan omedelbart på musik och / eller skramla i huset (enligt tove79:s råd) och gå INTE in, och ramsa inte heller mer - förrän om och när han slutligen tystnar; då får han bekräftelsen, glad och trevlig också den men inte fullt så äppelkäck utan mera berömmande, med tonfallet "Just så gör man, jättebra, man ligger ner så skönt och somnar så himlans gott. Bra!"
Ramsa modell två: en riktigt sur, för att inte säga klart förb-d ramsa x4 som i barska toner talar om att NU FÅR DET VARA NOG. Du lär känna när det kan vara dags för den - när du faktiskt har fått nog och känner vansinnet spira i stället för vanmakten. Då ger du röst (tonfall, tonläge) åt kanske inte vansinnet men ilskan Och den ska sätta PUNKT. Då får du tänka på honom som en orättmätigt krävande karlslok, som begär uppassning mitt i natten - inte som en liten ledsen bebis (vilket han inte är).
Så kommer han då upp och letar rätt på dig, där du nu är, upptagen. Då blir du INTE glad, men säger inte flasklock (à la på natten händer ingenting, för honom). Ta honom i handen utan silkesvantar och gå snabbt in i rummet med ledljus från dörren. Där ska du ha en pall i beredskap. Ställ den vid sängen och ge honom en enda order: "Hopp i säng!" Han ska ta sig i själv. Och det blir en cirkus första gången. Men aldrig mer en sådan cirkus, om du bara orkar framhärda med att INTE lyfta, INTE prata, INTE släppa av på din barska, icke-belönande och icke-underhållande attityd. Du ska helt enkelt inte vara något eftersträvansvärt sällskap
Försöker han låtsas att han absolut inte kan ta sig upp i sängen kan du till nöds ge honom en hjälpande hand, men bara då i ena handen, INTE i kroppen, och inte särskilt älskvärt utan bara minimalt styrande. Upp i sängen ska han, och han ska känna det som om han gör det själv. Inga kommentarer på det.
Inget solfjädrande mer. Inget omstoppande, inget kvardröjande alls Ut direkt, så fort han kommit in i sängen; dörren på glänt och ramsa x4 utanför OCH på väg bort, hög och störtglad respektive nu är det nog-punktsättande, vilketdera du känner i lmagen att det är läge för. Sedan direkt andra ljud i huset.
När han sovit i tio minuter, inte tjugo, kan du tassa in och lägga på, rätta till osv, om det känns absolut nödvändigt, utan att han märker det.
Det blir en gräslig första natt med mycket trafik, men redan under den - om du följer mina förslag - lär han sig att det är slut på både underhållning och oro på nätterna och kan börja ta till sig det du lär honom genom att slopa dessa båda: PÅ NATTEN SOVER MAN. Och att det faktiskt är både skönare och lugnare, än att krångla sig upp och ner ur sängar och skrika på en mamma som är upptagen med att hålla vargarna borta från en och inte alls tycker synd om en. ("Så då är det väl inte synd om mig, då..." )
Känner du dig gräslig och otrevlig, om och när du sätter in minikuren ovan, så betänk att ju gladare ni är allihop vid skrattet-till-go'nattet och ju roligare morgnarna och det härliga återseendet är, desto "gräsligare" kan man faktiskt vara på natten med gott samvete. För PÅ NATTEN SOVER MAN Allt annat är en missuppfattning, som å det snaraste ska tas ur lilla barnet
_________________
Nio barn, elva barnbarn och några tusen nästanbarn
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)
Andra kuren: Nu är goda råd dyra!
Hej!
Förlåt för att jag återkommer så sent, men det har varit full rulle.
TACK i massor för era snabba och mycket välfyllda svar. Känner mig upplyst
Perfekta tips och påpekande Miar70! AW, dina ord är gyllene
I går vid läggning solfjädrade jag tills sömntung, sedan ut med en mycket munter "nu-ska-det-sovas"ramsa och natruligtvis svarade han som jag beskrivit ovan.
Jag agerade a la godag yxskaft och väntade. Han klättrade ur sängen direkt och kom efter mig, jag var mkt upptagen med väldigt viktiga jobb i huset, utan ord ledde som AW beskrivit, tillbaka till sängen, fram med lilla stolen och han klättrade själv upp. Så här höll vi på i ung en o en halv timma (ottaliga ggr alltså). (Han grät hela tiden, typ "tycka synd om mig" gråt).
Fråga: Ska jag säga "Hopp i sängen" eller var det mer i handling du menade här?
Fortsättningsvis i ytterligare ung en timma gjorde vi samma sak, men han försökte gömma sig och sedan gick han fram till stolen och stannade där. som om han strejkade
Jag tog honom då i handleden (tyckte det verkade mindre "snällt" än att ta honom i handen) då fortsatte han själv..några ggr. Sedan gjorde han ngt som gjorde mig ställd
fast det visade jag inte förstås. Han klättrade ur sängen (gråtandes, sedan stannade han alldeles i dörrspringan och bara stod där tyst och kikade ut. Jag låtsades som jag inte såg eller hörde ngt, jag var ju mkt upptagen...och så väntade jag. Till slut, efter 5-15 min (han gjorde detta flera ggr och jag förstår inte att han inte tröttnade fortare, han var ju dödstrött... så gav han i från sig ngt ljud eller öppnade dörren lite mer och då fick jag ju plötsligt syn på honom och fortsatte som tidigare. För varje ggn blev han allt tröttare och tröttare efter att ha klättrat upp massor av ggr i sängen (dock med lite hjälp av mig) men han gav sig inte. Till slut, efter att åter ha stått i dörrspringan och kikat ut i hallen en bra stund hörde jag från köket en liten duns...han hade, tror jag, helt enkelt somnat till där, på stående fot... Då gick jag in igen och han kunde inte ens ta sig upp på stolen själv Jag tryckte honom lätt på axeln (för han hade fortfarande inte "kommit på" att han skulle kunna lägga sig ner själv) så att han lade sig ner. Då sov han direkt! Jag ramsade a la "mycket bra, åh vad skönt att sova nu!" (tidigare ramsor var i stil med "nu får det vara nog, det är natt och du sak sova". Jag nämnde visst inte det ovan)
Efter bara 2 timmar vaknade han igen, med gråt, men inte den samma som jag tidigare beskrivit (han var ju alldeles utmattad fortafrande). Jag klämde direkt i med en klämkäck ramsa x 4 och sedan blev det tyst. Bekräftelseramsa.
Efter ca 3 och en halv timma var vi i ggn igen. Storgråt (han hade väl samlat lite nya krafter nu
) JAg ramsade klämkäckt och grejade på i köket...men han klättrade ur direkt och rusade ut efter mig.
In igen, fram med lilla stolen osv...Och så höll vi på i ca 1 och en halv timma. Då var kl 6 och ca en timma kvar till morgon. Då tryckte jag till honom lätt på axeln igen, så att han skulle lägga sig ner (Han GÖR det inte själv! Eller så behövs det ännu fler ggr för att han ska komma på att gör det själv?)
Då var också jag så obeskrivligt trött och med huvudvärk, så jag dröjde kvar kort med ena handen mycket lätt på ryggen på honom, knappt så att jag nuddade honom. Och han somnade nästan direkt. Ramsade ut med "bravo så gör man" ramsan.
Fråga: Var detta ett [-X ? Skulle jag ha fortsatt att bara lämna honom så fort han kommit i sängen?
Sedan vaknade han kvart i sju och då gjorde jag morgon. Oj vad trötta vi var båda två
I kväll gjorde jag på samma sätt, när han var sömntung ramsade jag käckt ut "slut för idag och tack för idag-vi ses imorgon". Han satte igång igen och blixtsnabbt var han ur sängen och kom till mig. JAg ledde tillbaka honom sakligt, han klättrade i sängen. Jag tryckte lätt till för att han skulle lägga sig ner. Jag stannade kvar knappt nuddandes honom (som jag beskrev ovan) andades djupt några sekunder och ramsade ut. Då sov han nog...(Gav honom bekräftelseramsa direkt)
Fråga: När jag gör på detta sätt, sabbar jag möjligheterna för honom att lära sig att somna om själv vid uppvak på natten?
Fråga: I natt vid uppvak, om han inte somnar om på klämkäck ramsa, ska jag köra stenhårt på att fortsätta lämna honom, så fort han kommit i sängen, tills han lägger sig ner själv (och då också tystnar, förhoppningsvis)...även om vi får fortsätta till solen går upp?
Räcker en och en halv timmas middagssömn menar du eller två? (Jag försår att det är fel att låta honom sova 2 och en halv...)
Tack igen för alla goda råd och synpunkter. Att läsa det ni skrivit laddade mig med en hel del "jävlars anamma"
...om uttrycket tillåts
Hoppas på en förbättrinng i natt! Vi hörs i morgon!
Kram,
Sofia
Förlåt för att jag återkommer så sent, men det har varit full rulle.
TACK i massor för era snabba och mycket välfyllda svar. Känner mig upplyst
Perfekta tips och påpekande Miar70! AW, dina ord är gyllene
I går vid läggning solfjädrade jag tills sömntung, sedan ut med en mycket munter "nu-ska-det-sovas"ramsa och natruligtvis svarade han som jag beskrivit ovan.
Jag agerade a la godag yxskaft och väntade. Han klättrade ur sängen direkt och kom efter mig, jag var mkt upptagen med väldigt viktiga jobb i huset, utan ord ledde som AW beskrivit, tillbaka till sängen, fram med lilla stolen och han klättrade själv upp. Så här höll vi på i ung en o en halv timma (ottaliga ggr alltså). (Han grät hela tiden, typ "tycka synd om mig" gråt).
Fråga: Ska jag säga "Hopp i sängen" eller var det mer i handling du menade här?
Fortsättningsvis i ytterligare ung en timma gjorde vi samma sak, men han försökte gömma sig och sedan gick han fram till stolen och stannade där. som om han strejkade
Jag tog honom då i handleden (tyckte det verkade mindre "snällt" än att ta honom i handen) då fortsatte han själv..några ggr. Sedan gjorde han ngt som gjorde mig ställd
fast det visade jag inte förstås. Han klättrade ur sängen (gråtandes, sedan stannade han alldeles i dörrspringan och bara stod där tyst och kikade ut. Jag låtsades som jag inte såg eller hörde ngt, jag var ju mkt upptagen...och så väntade jag. Till slut, efter 5-15 min (han gjorde detta flera ggr och jag förstår inte att han inte tröttnade fortare, han var ju dödstrött... så gav han i från sig ngt ljud eller öppnade dörren lite mer och då fick jag ju plötsligt syn på honom och fortsatte som tidigare. För varje ggn blev han allt tröttare och tröttare efter att ha klättrat upp massor av ggr i sängen (dock med lite hjälp av mig) men han gav sig inte. Till slut, efter att åter ha stått i dörrspringan och kikat ut i hallen en bra stund hörde jag från köket en liten duns...han hade, tror jag, helt enkelt somnat till där, på stående fot... Då gick jag in igen och han kunde inte ens ta sig upp på stolen själv Jag tryckte honom lätt på axeln (för han hade fortfarande inte "kommit på" att han skulle kunna lägga sig ner själv) så att han lade sig ner. Då sov han direkt! Jag ramsade a la "mycket bra, åh vad skönt att sova nu!" (tidigare ramsor var i stil med "nu får det vara nog, det är natt och du sak sova". Jag nämnde visst inte det ovan)Efter bara 2 timmar vaknade han igen, med gråt, men inte den samma som jag tidigare beskrivit (han var ju alldeles utmattad fortafrande). Jag klämde direkt i med en klämkäck ramsa x 4 och sedan blev det tyst. Bekräftelseramsa.
Efter ca 3 och en halv timma var vi i ggn igen. Storgråt (han hade väl samlat lite nya krafter nu
) JAg ramsade klämkäckt och grejade på i köket...men han klättrade ur direkt och rusade ut efter mig. In igen, fram med lilla stolen osv...Och så höll vi på i ca 1 och en halv timma. Då var kl 6 och ca en timma kvar till morgon. Då tryckte jag till honom lätt på axeln igen, så att han skulle lägga sig ner (Han GÖR det inte själv! Eller så behövs det ännu fler ggr för att han ska komma på att gör det själv?)
Då var också jag så obeskrivligt trött och med huvudvärk, så jag dröjde kvar kort med ena handen mycket lätt på ryggen på honom, knappt så att jag nuddade honom. Och han somnade nästan direkt. Ramsade ut med "bravo så gör man" ramsan.
Fråga: Var detta ett [-X ? Skulle jag ha fortsatt att bara lämna honom så fort han kommit i sängen?
Sedan vaknade han kvart i sju och då gjorde jag morgon. Oj vad trötta vi var båda två
I kväll gjorde jag på samma sätt, när han var sömntung ramsade jag käckt ut "slut för idag och tack för idag-vi ses imorgon". Han satte igång igen och blixtsnabbt var han ur sängen och kom till mig. JAg ledde tillbaka honom sakligt, han klättrade i sängen. Jag tryckte lätt till för att han skulle lägga sig ner. Jag stannade kvar knappt nuddandes honom (som jag beskrev ovan) andades djupt några sekunder och ramsade ut. Då sov han nog...(Gav honom bekräftelseramsa direkt)
Fråga: När jag gör på detta sätt, sabbar jag möjligheterna för honom att lära sig att somna om själv vid uppvak på natten?
Fråga: I natt vid uppvak, om han inte somnar om på klämkäck ramsa, ska jag köra stenhårt på att fortsätta lämna honom, så fort han kommit i sängen, tills han lägger sig ner själv (och då också tystnar, förhoppningsvis)...även om vi får fortsätta till solen går upp?
Räcker en och en halv timmas middagssömn menar du eller två? (Jag försår att det är fel att låta honom sova 2 och en halv...)
Tack igen för alla goda råd och synpunkter. Att läsa det ni skrivit laddade mig med en hel del "jävlars anamma"
...om uttrycket tillåts Hoppas på en förbättrinng i natt! Vi hörs i morgon!
Kram,
Sofia
Mamma till
Danai (juli 2001) och
Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Danai (juli 2001) och Lill Babis (Charalambos, juni 2006)Hej Sofia och tack för utförlig rapport!
Jag törs nästan lova att natten kommer att bli lugnare, och ffa kommer det att gå fortare för lilleman att somna om!
Nu är det backaverktyget som gäller, och precis som du själv tror så tycker jag du ska lämna rummet omgående! Det jobb du lägger ner nu på att lämna honom innan han somnar har du igen tusenfalt, även fast det kan fresta på att dröja sig kvar tills han somnar, men gör inte det!
Som sagt, jag tror att den här natten blir mycket lugnare, fortsätt du bara att ge raka, lugna besked, så trillar strax poletten ner
Och 1½ timmes middagssömn räcker, om han har tolv timmars natt!
Och du - BRA jobbat
Jag törs nästan lova att natten kommer att bli lugnare, och ffa kommer det att gå fortare för lilleman att somna om!
Nu är det backaverktyget som gäller, och precis som du själv tror så tycker jag du ska lämna rummet omgående! Det jobb du lägger ner nu på att lämna honom innan han somnar har du igen tusenfalt, även fast det kan fresta på att dröja sig kvar tills han somnar, men gör inte det!
Som sagt, jag tror att den här natten blir mycket lugnare, fortsätt du bara att ge raka, lugna besked, så trillar strax poletten ner
Och 1½ timmes middagssömn räcker, om han har tolv timmars natt!
Och du - BRA jobbat
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Andra kuren: Nu är goda råd dyra
Hej Miar70!
Tack för mkt snabba svar
Ok! Jag ska elda upp attityden lite, och hålla ut och lämna honom innan han somnar.
Om jag hjälper honom lite, som jag beskrev tidigare, med ett litet tryck på axeln, så att han lägger sig ner, är det ok, eller tror du att han kommer att "lära sig" att lägga sig ner själv så småningom? Jag funderar en del på denna detalj för å ena sidan tänker jag att han kanske lättare kommer till ro ( och stannar kvar i sängen) om han lägger sig ner, innan jag går igen, men å andra sidan undrar jag om detta kanske förhindrar att han kommer på att ligga kvar/lägga sig (om han ställt sig upp)själv.
Nu vaknade Babis...
Ingen reaktion på min käcka ramsa. Upp ur sängen o ut i köket till mig. Gjorde som tidigare. Efter ca en halvtimme och ca 5 ggr hopp ur sängen gick han in till pappa på kontoret istället till mig i köket och då gick han med Babis in...och stannade tills han somnat... (Min man har svårt att ta till sig SHN,som han tycker är en väl radikal metod för ett sånt litet barn...Att ta till lite "tuffare tag" är han med på, men kanske inte att ha ett litet barn gråtandes i 2 timmar i sträck och dessutom "skrika" lite irriterat "Gonatt sov så gott" till det...hmmmmmm)
Hur som helst, jag som vet vad det vill säga att "bli "fast" inne i rummet och har sett hur Babis vande sig allt eftersom vid vagnandet, sedan buffandet, skrikandet, att mamma kommer då och "hjälper mig sova" osv, kör på stenhårt.Hoppas resten av natten går bättre och att även grannarna under oss får sova bättre inatt än igår natt då det var mycket av både barngråt och köksskramel...
Ett litet framsteg i kväll var att han faktiskt lade sig ner igen själv. Jag stod visserligen kvar vid sängen medans han gjorde det, men det behövdes alltså inget litet tryck på axeln
Babis har 11 timmars natt. Är det ok med 2 timmar middagssömn då? Den senaste tiden har han för det mesta sovit 2 timmar men ngn ggn ibland har det blivit mer och då har jag väckt honom efter två o en halv max. Är det ok om det blir så då o då, eller kan det störa nattsömnen tror du?
Hälsningar
Sofia
Tack för mkt snabba svar
Ok! Jag ska elda upp attityden lite, och hålla ut och lämna honom innan han somnar.
Om jag hjälper honom lite, som jag beskrev tidigare, med ett litet tryck på axeln, så att han lägger sig ner, är det ok, eller tror du att han kommer att "lära sig" att lägga sig ner själv så småningom? Jag funderar en del på denna detalj för å ena sidan tänker jag att han kanske lättare kommer till ro ( och stannar kvar i sängen) om han lägger sig ner, innan jag går igen, men å andra sidan undrar jag om detta kanske förhindrar att han kommer på att ligga kvar/lägga sig (om han ställt sig upp)själv.
Nu vaknade Babis...
Ingen reaktion på min käcka ramsa. Upp ur sängen o ut i köket till mig. Gjorde som tidigare. Efter ca en halvtimme och ca 5 ggr hopp ur sängen gick han in till pappa på kontoret istället till mig i köket och då gick han med Babis in...och stannade tills han somnat... (Min man har svårt att ta till sig SHN,som han tycker är en väl radikal metod för ett sånt litet barn...Att ta till lite "tuffare tag" är han med på, men kanske inte att ha ett litet barn gråtandes i 2 timmar i sträck och dessutom "skrika" lite irriterat "Gonatt sov så gott" till det...hmmmmmm)
Hur som helst, jag som vet vad det vill säga att "bli "fast" inne i rummet och har sett hur Babis vande sig allt eftersom vid vagnandet, sedan buffandet, skrikandet, att mamma kommer då och "hjälper mig sova" osv, kör på stenhårt.Hoppas resten av natten går bättre och att även grannarna under oss får sova bättre inatt än igår natt då det var mycket av både barngråt och köksskramel...
Ett litet framsteg i kväll var att han faktiskt lade sig ner igen själv. Jag stod visserligen kvar vid sängen medans han gjorde det, men det behövdes alltså inget litet tryck på axeln
Babis har 11 timmars natt. Är det ok med 2 timmar middagssömn då? Den senaste tiden har han för det mesta sovit 2 timmar men ngn ggn ibland har det blivit mer och då har jag väckt honom efter två o en halv max. Är det ok om det blir så då o då, eller kan det störa nattsömnen tror du?
Hälsningar
Sofia
Mamma till
Danai (juli 2001) och
Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Danai (juli 2001) och Lill Babis (Charalambos, juni 2006)Andra kuren: Nu är goda råd dyra
En liten rspport från natten:
Vaknade 4,20, med gråt. Klämkäck ramsa utan resultat. Vi körde hopp ur sängen-springa till mamma i köket-leda tillbaka-klättra upp i sängen-ligga ner-ramsa ut i ca en timma.
Försöker verkligen lägga rätt meddelande i ramsan, men han blir bara så upprörd, ledsen direkt när jag börjar med den och i samma sekund jag har avslutat sista omgången, har han redan klättrat ur sängen och är framme hos mig.
Jag visar bestämt när jag tar i honom o leder honom tillbaka till hans säng att nu gör vi inget, ska bara sova, det är nog! Och likadant med ramsan, men känner ännu ingen kommunikation här. Han reagerar direkt som jag beskrivit här ovan.
Efter lite drygt en timma alltså, ligger han åter i sin säng, jag stod då kvar i rummet, utan att röra honom och inte där han kunde se mig (strax innanför dörren) och andades djupt. (Denna djupa andningen hjälpte till att bryta ovanan med buffningen och ta till sig solfjädern som jag införde för några dagar sedan.)
Efter några minuter, då han andades djupt smög jag ut
utan att ramsa...
JAg har börjat få dåligt samvete för allt oväsen...våra grannar under oss har en pojke i 4-årsåldern som nyss har börjat sova bättre på nätterna, men vaknar lätt. Hör hur han gråter ibland när vi har fört oväsen uppe hos oss (och han har sitt rum precis under Babis
)
Jag gav i alla fall Babis en bekräftelseramsa efter några minuter...men han sov ju säkert då
Har inte bestämt mig hur jag ska fortsätta, men har i alla fall inte gett upp helt ännu, ser ju trots allt en förbättring...
Vill ju att han ska ta till sig ramsan
Ska ladda upp till ikväll igen och fundera på det hela...
Är förstås mycket tacksam för kommentarer...är också förberedd på att jag kan få lite skäll för mitt agerande
Trots allt känns det som om Babis vet vad som gäller och jag tror inte att jag gjort honom förvirrad...ännu..
Kram
Sofia
Vaknade 4,20, med gråt. Klämkäck ramsa utan resultat. Vi körde hopp ur sängen-springa till mamma i köket-leda tillbaka-klättra upp i sängen-ligga ner-ramsa ut i ca en timma.
Försöker verkligen lägga rätt meddelande i ramsan, men han blir bara så upprörd, ledsen direkt när jag börjar med den och i samma sekund jag har avslutat sista omgången, har han redan klättrat ur sängen och är framme hos mig.
Jag visar bestämt när jag tar i honom o leder honom tillbaka till hans säng att nu gör vi inget, ska bara sova, det är nog! Och likadant med ramsan, men känner ännu ingen kommunikation här. Han reagerar direkt som jag beskrivit här ovan.
Efter lite drygt en timma alltså, ligger han åter i sin säng, jag stod då kvar i rummet, utan att röra honom och inte där han kunde se mig (strax innanför dörren) och andades djupt. (Denna djupa andningen hjälpte till att bryta ovanan med buffningen och ta till sig solfjädern som jag införde för några dagar sedan.)
Efter några minuter, då han andades djupt smög jag ut
utan att ramsa...JAg har börjat få dåligt samvete för allt oväsen...våra grannar under oss har en pojke i 4-årsåldern som nyss har börjat sova bättre på nätterna, men vaknar lätt. Hör hur han gråter ibland när vi har fört oväsen uppe hos oss (och han har sitt rum precis under Babis
)Jag gav i alla fall Babis en bekräftelseramsa efter några minuter...men han sov ju säkert då
Har inte bestämt mig hur jag ska fortsätta, men har i alla fall inte gett upp helt ännu, ser ju trots allt en förbättring...
Vill ju att han ska ta till sig ramsan
Ska ladda upp till ikväll igen och fundera på det hela...
Är förstås mycket tacksam för kommentarer...är också förberedd på att jag kan få lite skäll för mitt agerande
Trots allt känns det som om Babis vet vad som gäller och jag tror inte att jag gjort honom förvirrad...ännu..
Kram
Sofia
Mamma till
Danai (juli 2001) och
Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Danai (juli 2001) och Lill Babis (Charalambos, juni 2006)Hej Sofia!
Visst kan du ha 2½ timmars daglur när du har 11 timmars natt, vet inte varför jag fick för mig att du hade 12 timmars natt
Hmmm, funderar lite här :-k visst blev det lite tokigt när du stannade i rummet inatt, det är du ju själv medveten om och det vi inte vill är att lära Babis att han behöver din närvaro för att sova, så nu tänker vi framåt och bryr oss inte om det som var!
Jag vet att en del barn kan gå i gång på klämkäck ramsa, och bli riktigt förbaskade av den, och kanske ska du lämna rummet med en mjukare, lugnande ramsa? Att du står på pass och hindrar lillen från att kliva ur, säger inget alls, utan är en VÄGG helt enkelt, och går när han lagt sig med en utragen lugnande ramsa...
En annan sak som jag tänker på; skulle det gå att förhöja spjälsängen?
Göra en extra "ram" runtom så att det blir fysiskt omöjligt att klättra ur?
Och försök att tänka några dagar framåt, om ni slutför det här nu, håller samma linje och har målet för ögonen, så är ni snart i mål! Och kanske kan ni gå till grannarna med en flaska vin, nån liten present till fyraåringen och lite förklaringar, så har de säkert lite större förståelse för det ni gör nu
Skälla vill jag inte - men peppar lite här istället nu!!!
Kram Mia
Visst kan du ha 2½ timmars daglur när du har 11 timmars natt, vet inte varför jag fick för mig att du hade 12 timmars natt
Hmmm, funderar lite här :-k visst blev det lite tokigt när du stannade i rummet inatt, det är du ju själv medveten om
och det vi inte vill är att lära Babis att han behöver din närvaro för att sova, så nu tänker vi framåt och bryr oss inte om det som var!Jag vet att en del barn kan gå i gång på klämkäck ramsa, och bli riktigt förbaskade av den, och kanske ska du lämna rummet med en mjukare, lugnande ramsa? Att du står på pass och hindrar lillen från att kliva ur, säger inget alls, utan är en VÄGG helt enkelt, och går när han lagt sig med en utragen lugnande ramsa...
En annan sak som jag tänker på; skulle det gå att förhöja spjälsängen?
Göra en extra "ram" runtom så att det blir fysiskt omöjligt att klättra ur?
Och försök att tänka några dagar framåt, om ni slutför det här nu, håller samma linje och har målet för ögonen, så är ni snart i mål! Och kanske kan ni gå till grannarna med en flaska vin, nån liten present till fyraåringen och lite förklaringar, så har de säkert lite större förståelse för det ni gör nu
Skälla vill jag inte - men peppar lite här istället nu!!!
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Andra kuren: Nu är goda råd dyra!
Hej Miar70!
Ja...visst har du rätt i allt du säger, det vet jag innerst inne. Tyvärr lyssnar jag på andras åsikter, och det har nog gjort mig lite blödig
Ska hålla ut lite till, jag ser ju en förbättringoch det vore ju egentligen skam att inte ta var på den
Ska ta mig samman och köra mitt race, en natt i taget.
Om jag inte ser en klar skillnad på "hopp ur sängen" i natt så ska jag kolla om jag inte kan fixa så att han inte kan ta sig ur.
Pratade med grannarna för ett par dagar sedan och de är förstående, men...det känns som om det dragit ut på det hela lite. Jag ska nog göra som du sa med en liten present
På med attityden alltså!
Tack för STORT stöd!
Sofia
Ja...visst har du rätt
i allt du säger, det vet jag innerst inne. Tyvärr lyssnar jag på andras åsikter, och det har nog gjort mig lite blödig Ska hålla ut lite till, jag ser ju en förbättringoch det vore ju egentligen skam att inte ta var på den
Ska ta mig samman och köra mitt race, en natt i taget.
Om jag inte ser en klar skillnad på "hopp ur sängen" i natt så ska jag kolla om jag inte kan fixa så att han inte kan ta sig ur.
Pratade med grannarna för ett par dagar sedan och de är förstående, men...det känns som om det dragit ut på det hela lite. Jag ska nog göra som du sa med en liten present
På med attityden alltså!
Tack för STORT stöd!
Sofia
Mamma till
Danai (juli 2001) och
Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Danai (juli 2001) och Lill Babis (Charalambos, juni 2006)Andra kuren: Nu är goda råd dyra
Hej!
Ursäkta att jag "försvann"
Vi har varit dunderförkylda i ett par dagar och det har inte gjort det hela bättre. Dessutom fortsätter Babis att klättra ur sängen, trots att jag fixade till den och var så säker på att han inte skulle kunna
. Håller på att ge upp I kväll tröttnade han dock fortare och efter sista tillbakaklättringen till sängen somnade han nog på stört. så fort jag hörde djupare andetag (jag stod berdvid sängen) så ramsade jag ut. Jag är inte helt säker men jag tror han hörde mig...
Det som stör mig är att han klättrar ur sängen på momangen och inte lyssnar ett dugg på ramsan, vare sig den käcka, självklara ramsan eller den mer barska.
Det känns som det hela går i samma mönster som "fem-minuters-metoden", fast mycket snabbare (typ 10-sekunders-metoden) Det blir dessutom VÄLDIGT många ramsor under en timma (som vi höll på i kväll)
Babis har dessutom börjat se det hela som en lek fram tills det att han brjar bli utmattad av springet och det jobbiga klättrandet i och ur (att klättra i för honom är ganska tufft, men han är så envis ). HAn till och med skrattar lite även några ggr efter det att jag har givit honom en "nu får det vara nog"ramsa. (Undrar om detta kan vara ett nervöst skratt som kan visa på osäkerhet?...men det låter inte så tycker jag.)
Vet inte riktigt hur jag ska tolka situationen vi har just nu och det gör mig lite uppgiven. Jag tror jag kommer att göra ett nytt försök imorgon med att höja ribban på sängen. (Även om det känns som jag "burar in" honom är det nog det bästa sättet att fortsätta.)
Om jag sedan inte ser någon skillnad efter 2 nätter komer jag nog att sluta försöka så mycket ett tag 
(och köra igen efter nån månad),
Jag vet Det här låter inte som rätt förhållningssätt/attityd, men jag lovar, om jag bara kan få honom att åtminstone stanna kvar i sängen, så ska jag sätta fart på attityden allt vad jag bara fömår ( lite har jag allt kvar så jag har inte givit upp riktigt än).
"Zombie-Sofia"
Ursäkta att jag "försvann"
Vi har varit dunderförkylda i ett par dagar och det har inte gjort det hela bättre. Dessutom fortsätter Babis att klättra ur sängen, trots att jag fixade till den och var så säker på att han inte skulle kunna
. Håller på att ge upp I kväll tröttnade han dock fortare och efter sista tillbakaklättringen till sängen somnade han nog på stört. så fort jag hörde djupare andetag (jag stod berdvid sängen) så ramsade jag ut. Jag är inte helt säker men jag tror han hörde mig... Det som stör mig är att han klättrar ur sängen på momangen och inte lyssnar ett dugg på ramsan, vare sig den käcka, självklara ramsan eller den mer barska.
Det känns som det hela går i samma mönster som "fem-minuters-metoden", fast mycket snabbare (typ 10-sekunders-metoden)
Det blir dessutom VÄLDIGT många ramsor under en timma (som vi höll på i kväll)Babis har dessutom börjat se det hela som en lek
fram tills det att han brjar bli utmattad av springet och det jobbiga klättrandet i och ur (att klättra i för honom är ganska tufft, men han är så envis ). HAn till och med skrattar lite även några ggr efter det att jag har givit honom en "nu får det vara nog"ramsa. (Undrar om detta kan vara ett nervöst skratt som kan visa på osäkerhet?...men det låter inte så tycker jag.)Vet inte riktigt hur jag ska tolka situationen vi har just nu och det gör mig lite uppgiven. Jag tror jag kommer att göra ett nytt försök imorgon med att höja ribban på sängen. (Även om det känns som jag "burar in" honom är det nog det bästa sättet att fortsätta.)
Om jag sedan inte ser någon skillnad efter 2 nätter komer jag nog att sluta försöka så mycket ett tag
(och köra igen efter nån månad),Jag vet
Det här låter inte som rätt förhållningssätt/attityd, men jag lovar, om jag bara kan få honom att åtminstone stanna kvar i sängen, så ska jag sätta fart på attityden allt vad jag bara fömår ( lite har jag allt kvar så jag har inte givit upp riktigt än)."Zombie-Sofia"
Mamma till
Danai (juli 2001) och
Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Danai (juli 2001) och Lill Babis (Charalambos, juni 2006)Hej Sofia!
Nu hoppas jag att du kan skrapa ihop lite energi, trots förkylningar och elände, och slutför det här jobbet du påbörjat, annars är risken stor att det blir ÄNNU jobbigare om du ska köra igen sen!
Och sova behöver ni ju, hela högen!
Men det är jätteviktigt att du tror på det du gör, till 100%, annars kan Babis aldrig köpa det du säger!
Som extra pepp ber jag dig läsa den här länken, om förhållningssättet, den är viktigt och jättebra, så läs den!!!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
Nu hoppas jag att du kan skrapa ihop lite energi, trots förkylningar och elände, och slutför det här jobbet du påbörjat, annars är risken stor att det blir ÄNNU jobbigare om du ska köra igen sen!
Och sova behöver ni ju, hela högen!
Men det är jätteviktigt att du tror på det du gör, till 100%, annars kan Babis aldrig köpa det du säger!
Som extra pepp ber jag dig läsa den här länken, om förhållningssättet, den är viktigt och jättebra, så läs den!!!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Andra kuren: Nu är goda råd dyra
Hej Miar70!
Ja, jag har läst den, tack, och det är mycket kloka ord. Jag ska ladda upp och fixa sängen som jag sa. Ä r beredd på att han kommer att bli fly förb...första kvällen, men då skulle det iaf kännas som om jag har ngt att "jobba" på.
Han har ju trots allt tagit till sig ramsa förut, iom att jag körde en kur för ca ett halvår sedan (som jag tyvärr fumlade bort ), Jag säger "körde en kur" just för att Babis inte blev "helt kurad", om man säger. Även om det aldrig fungerad riktigt bra, så har han lyssnta på, och somnat själv efter, ramsa.
Hoppas han snart "kommer ihåg" detta.
Tack för din peppning, den betyder mycket! Får tyvärr inte 100% medhåll av mina nära vad det gäller denna "metod" och det gör det svårare att behålla attityden
men...
SKAM DEN SOM GER SIG ...jag vill ju att vi ska få sova...och det lär vi ju inte få göra om jag ger upp...precis som du säger.
Kram,
Sofia
Ja, jag har läst den, tack, och det är mycket kloka ord. Jag ska ladda upp och fixa sängen som jag sa. Ä r beredd på att han kommer att bli fly förb...första kvällen, men då skulle det iaf kännas som om jag har ngt att "jobba" på.
Han har ju trots allt tagit till sig ramsa förut, iom att jag körde en kur för ca ett halvår sedan (som jag tyvärr fumlade bort
), Jag säger "körde en kur" just för att Babis inte blev "helt kurad", om man säger. Även om det aldrig fungerad riktigt bra, så har han lyssnta på, och somnat själv efter, ramsa.Hoppas han snart "kommer ihåg" detta.
Tack för din peppning, den betyder mycket! Får tyvärr inte 100% medhåll av mina nära vad det gäller denna "metod" och det gör det svårare att behålla attityden
men...
SKAM DEN SOM GER SIG
...jag vill ju att vi ska få sova...och det lär vi ju inte få göra om jag ger upp...precis som du säger.Kram,
Sofia
Mamma till
Danai (juli 2001) och
Lill Babis (Charalambos, juni 2006)
Danai (juli 2001) och Lill Babis (Charalambos, juni 2006)