Hej Henrik!
Jag måste bara få säga igen att jag VET hur jobbigt det är att ha såna här skrikläggningar. Man bara önskar att man kunde trolla!
Men jag måste ändå be er att tänka över hur NI tänker ang saken. Bebisar verkar ha en supersensor för föräldrarnas känslor och kroppsspråk. Kanske för att dom måste, för sin överlevnad.
Hon tokgråter så snart vi går mot dörren och det är en blandning av ledsen och arg gråt.
Hur tänker ni när det är dags att lägga dottern? Känns det som ni tycker det är en självklarhet? Antagligen inte, det är svårt när det verkar som att det inte är det såklart. Vad jag pratar om är såklart Attityden av Självklarhet.
Tycker ni synd om dottern när det är läggdags? Det känner hon av.
Det är ju inte så konstigt om ni gör det, det är ju inte så roligt att skrika i 40 min innan man ska sova. Därför kan det behövas lite teater.
Målet nu borde vara att få slut på skriket PÅ VÄG till sängen tycker jag ivf.
Jag gjorde så att jag ställde en grej ( i mitt fall en grön mjukisgroda..) inne i min dotters rum och sen fokuserade jag hela på min tankekraft på den saken. Jag tänkte ÖVERHUVUDTAGET inte på att det var lägga jag skulle göra, och ännu mindre på huruvida det skulle skrikas eller inte. Förstår du hur jag menar? Det märks så väl på kroppsspråk när man känner sig osäker, och bebisar verkar se det bättre än någon annan.
Ramsan tar på natten? Då vet ni att hon förstår vad den betyder? Den är alltså betingad med lugn. Vet ni det, så jobba enbart med ramsan.Våga lita på ramsan. Sluta gå in det oroar bara ännu mer. Det kan ju låta som en paradox, men så funkar det. Ska skicka en länk på det temat.
I början står hon halvt upp och sedan går vi och lägger henne ett par gånger, hon har precis börjar resa sig och har svårt att ta sig ned själv.
Låt henne stå upp, hon kan lägga sig ner jag lovar. Annars lär ni henne att hon måste ha hjälp ner, och då kommer hon skrika efter det tills ni kommer.
Utanför klirrar vi i köket så mycket vi kan, har testat att damsuga också men inget hjälpte.
Finns det något ni kan göra som är viktigt på RIKTIGT? Alltså försök inte få henne att somna av skrammlet, utan gör det för att ni måste. Dvs dom 18 korna som ska mjölkas och dom 17 andra bebisarna, som Anna brukar tala om?
Vi är ganska kalla och låter henne gasta på länge innan vi gör nåt
Nej inte kalla, se det inte så. Ni gör erat bästa för att ge er dotter tryggheten att somna i lugn och ro, och det är frihet. Det är ett stort och ibland svårt jobb. Men ni hjälper henne eftersom hon inte kan hjälpa sig själv, och det ska ni vara stolta över!
Tyvärr vet jag inte alls hur man ska agera på bajsandet, kan någon annan hjälpa där?
Sen så är det så att ibland i vissa perioder är det oroligare i bebiskroppen. Vi har i princip alltid tysta läggningar, men i samband med nya utvecklingsteg osv så kan det komma en ny period med skrikande. Men så länge vi står stadigt brukar det lägga sig på en 3-4 dagar.
Och för att summera. tänk över erat förhållningsätt, lita på ramsan, och ha tålamod.
Återkom gärna med frågor eller om du tycker det jag skriver låter helt uppåt väggarna galet. Så får man spåna vidare, Forumet finns här tills ni har fått ordning på det här.
Lycka till
Sluta gå in och lägg tillrätta. Lita på ramsan istället och backa successivt även med den. Som det är nu lär ni tösen att man kan inte somna innan mamma/pappa varit inne och "duttat" några gånger...
ds.