begynnande 8-månadersproblem?

[JH]

Elsa har den sista veckan börjat brista ut i oförklarlig gråt då och då Framförallt när man sätter henne själv eller när jag lämnar rummet. I bland om jag låter henne vara så "glömmer hon" att jag gick och börjar leka/utforska själv, men ibland hjälper inget utom att plocka upp henne...

Dessutom blir hon JÄTTEsnabbt uttråkad nuförtiden! Känner mig ibland som världens tristaste person som inte kan komma på mer stimulerande saker för min dotter att göra Jag låter henne utforska själv, plockar fram kökssaker mm som hon kan plocka med, gör saker tillsammans med henne. Men efter 5-10 minuter så börjar hon oftast gnälla. Har svårt att ännu få henne intresserad av att "hjälpa till" med saker, men hon är alltid med mig och tittar när jag utför olika sysslor i hemmet. Hon försöker krypa just nu, men lyckas inte och det kanske bidrar till en del frustration...

Jag är ju så van vid att hon kan leka själv långa stunder (vilket hon fortfarande gör, men bara på morgonen, aldrig på em) och blir lite frustrerad , men förstår att detta är vanligt.

Vill absolut inte göra henne "mammig"! Har jobbat mycket för att undvika detta hittills och undrar nu vad jag ska göra för att fortsätta undvika det, men ändå såklart hjälpa henne att känna sig trygg.

[Lotta Sthlm]

Kunde inte ha skrivit det bättre själv problemet här är att det inte "bara" är gnäll utan igår var det verkligen hjärtskärande skrik och hon följde efter mej, tog tag i mitt byxben och började suga på tummen... hittade en bra länk igår dock:
http://annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=914
där står det en hel del bra saker

[JH]

Tack Lotta!

Tror att jag faktiskt läst denna länk förut, men som vanligt så är det sååå svårt att sätta sig in i det som komma skall, när barnet inte beter sig så ännu. Därför hade jag glömt AW's kloka ord!


Emotar gärna fler tips från er som har lite äldre barn och som gått igenom denna period!

[kokos]

Jag har också en liten klängis periodvis och jag brukar hantera det så här:

Exempel: Vi är i köket (som just nu är det tråkigaste rummet i lägenheten enligt Adrian, det är fullständigt utforskat). Jag drar ut kökslådor och sätter ned honom på golvet för att fixa lite mat. Efter en halv minut kommer han krypandes och gnäller och drar mig i byxbenen. Jag ger honom en skorpa, men han vill inte ha den, utan protesterar allt mer högljutt.

Första reaktionen är att han ska lyftas upp, eller hur? Men jag försöker lyssna vad han vill först. Sätter mig ner på golvet bredvid honom och låter honom visa mig vad han vill. Kanske kommer han uppkrypandes i famnen och vill ha en puss. Eller så nöjer han sig med att jag satte mig ned och visar mig ballongvispen och säger "Gä!". Sen, när han själv lämnar mig och hittar nåt skojigt att pyssla med, så reser jag mig upp och fortsätter fixa mat. Då är han helt nöjd i "flera minuter" sedan...