Sen sist har idun fått en lillasyster. Hon kom med buller och bång i bilen på bb's parkering en vecka efter utsatt datum.
Lite nerkyld blev liten men i övrigt mådde både mor och barn oförskämt bra. Amningen kom igång på direkten och efter dygnet på bb var det dags att fara hem. Hur skulle nu storasyster reagera?
För det mesta är Idun drömstorasystern. Han är med på amning, blöjbyten, påklädning osv... Det blir visserligen lite väl mycket pussar och kramar ibland och lite trassel om nätterna i början då Idun flög upp som skjuten ur en kanon om Opal (lillasyster pep).
Från två månader har Opal sovit hela nätter i sin egen vagga och har nu ca 11 timmar natt.
Allt är nu inte bara frid och fröjd jämt. Idun har kommit in i trotsen... Hon har alltid haft häftigt humör, varit envis som synden och för det mesta en handfull... Många utbrott kommer under dagarna och det kan gälla precis vad som helst kom kan gåen två åring emot. Oftast såm slutar hennes utbrott med att jag helt enkelt dumpar henne i sängen. Dock finns inte alltid möjligheten. Gissa om hon såg snopen ut när hon fick gå till bilen utan skor till exempel...
Jag är så glad att Idun har äldre syskon, kusiner och en mycke förstående fader... Alla är en otrolig hjälp och avlastning när det behövs.
Den sociala delaktigheten går för det mesta som på räls. Vi diskar, städar, tvättar, lagar mat. Sköter om hästar och ser till morfars iller tillsammans. Det går väl inte alltid smärtfritt men för det mesta...
SM fick jag inte till på Opal heller trots ihärdiga försök. Men då hon för det allra mesta är nöjd och glad och sover som hon ska så är inte det något jag grubblar över. Hon är verkligen drömbäbisen om man så säger. Bortsett från stora problem med magen första två månaderna så är hon nästan alltid nöjd och glad och trivs bäst på mage på golvet tillsammans med en lämplig pryl att bita på.
Nu måste jag rusa. Det är dags för frukost och påklädning....
(nästa gång kanske jag hinner med smiliesar oxå
)
& Lilltufsan född feb -06 