I fredags var det stor uppståndelse i gula huset! Allis fyllde nämligen två år och på morgonen väcktes hon (och lillebror också förstås) av sång och hurrarop. Vi hade 4 små paket med oss som hon satt i spjälisen och öppnade. Isak tittade förundrat på utanför. Allis tittade på Isak och sedan på sina fyra paket och sa sedan, inte så lite indignerat: "Isak åckså få". Och stack så ut ett paket genom spjälorna. Han tackade så fint och inte ett mammaöga var torrt
Flera gånger per dag slår det mig hur Barnaboksfilosofin speglar av sig på hur syskonen pratar med och behandlar varandra. De behandlar varandra som vi behandlar dem. Om vi skrikit NEJ och tagit hårt i dem skulle nog deras relation sett helt annorlunda ut

Men visst håller de fortfarande på och lär sig hur man kan hantera folk och fä - inklusive varandra... Men oftast är de väldans omtänksamma och glada åt varandra. Om någon gjort illa sig är det ett sjå att blåsa och sjunga och kyla ner, t.ex.
Kram Lua.
